Skivrecensioner, DI Weekend

Stor
Titel: Shere Khan XIII
Skivbolag: Redline/Universal
Betyg: 4

Kommer ni ihåg Marias enmansorkester, den gamla damen som från 1972 fram till sin död 2002 dagligen satt vid sin orgel på Plattan och sjöng frikyrkliga sånger bland alla kontorister och heroinister? Rapparen Stor gör det. Hans nya album inleds med en sampling av Maria följt av ljudet av panflöjter från de peruaner som alltid stod vid Åhléns.

”Shere Khan XIII” är en lysande Stockholmskildring, hiphop med filmiska kvaliteter. Staden har huvudrollen. Stor rappar rader som ”Det här är mina gator, det här är vad jag blev” och ”Staden är min enda vän, den gör mig sällskap på vägen hem”. Hans sätt att rappa för tankarna till Ghostface Killah och Notorious BIG, med en medveten och nästan sluddrig nonchalans och suverän känsla för rytm.

Namnet Stor är ett öknamn han som pojke fick för sin övervikt. I klassisk hiphopanda – minns Eminem i ”8 Mile” – vänder han fiendernas nidord till sin fördel och låter öknamnet bli artistnamnet.

Titeln syftar på Shere Khan i ”Djungelboken”, tigern som i Rudyard Kiplings originalberättelse hatar människor, försöker få de yngsta vargarna att göra uppror, för att sedan på slutet flås av Mowgli.

Stors språkkänsla har litterära rötter. Han rappar att han tillhör ”chilenska rapmaffian” (producenterna Salazar Brothers har också rötter i Chile) och att han är ”skolad av Neruda och Mistral”, med hänvisning till de chilenska poeterna Pablo Neruda och Gabriela Mistral, kvinnan som vann nobelpriset i litteratur 1945 och översattes av Hjalmar Gullberg.

Ett av årets bästa svenska album och redan nu en förhandsfavorit till nästa års Grammisgala.

Jan Gradvall

Titel: Wagner: Wesendoncksångerna, Den flygande holländaren, Siegfried, Mästersångarna i Nürnberg
Skivbolag: BIS
Betyg: 4

Vissa jubileum förblir interna angelägenheter men under Wagneråret 2013 hörs Wagner verkligen precis överallt. Wagneråret 2013 kulminerar på hans 200-årsdag den 22 maj med stora evenemang i Leipzig och Bayreuth. Det går även att höra Wagners inflytande utanför operavärlden, från ragnarökhårdrock till Swedish House Mafias bombastiska scenshower.

För att inte tala om filmmusik. Howard Shores ljudspår till ”The Hobbit” och ”Sagan om ringen”-filmerna och John Williams dito till alla ”Star Wars”-filmer är extremt Wagnerinfluerade, båda ifråga om orkestrering och ledmotiv som upprepas i många variationer.

Titta även på Bayern Münchens och Dortmunds valkyriaritt genom årets Champions League.

Detta album är en utmärkt introduktion till Richard Wagner (1813-1883). Svenska världssopranen Nina Stemme, rankad som en av världens främsta Wagnertolkare, sjunger de svidande melankoliska Wesendoncksångerna – sånger om olycklig kärlek skrivna under landsflykt – med en röst som kan överrösta en Marshallförstärkare uppvriden till elva. Uttryck som WTF (What the fuck) och och OMG (Oh my god) skulle kunna vara skapade för Nina Stemmes sätt att sjunga Wagner.

Örebrobaserade Svenska Kammarorkestern kompletterar med en komprimerad ”Greatest Hits”, utvalda instrumentala Wagnerstycken. Albumet avslutas med preludium till ”Mästersångarna i Nürnberg”, en opera jag såg på La Scala i tjugoårsåldern när jag egentligen var i Milano för att titta på fotboll.

Vi fick ståplats på en föreställning som varade i sex timmar. Vi stod kvar.

Jan Gradvall

Rydvall + Mjelva
Titel: Isbrytaren
Skivbolag: Heilo/Naxos
Betyg: 4

Folkmusikens motsvarighet till ”Skavlan”: ett norskt-svenskt samarbete som blir större än de enskilda ländernas beståndsdelar. Hardingfela, eller Hardangerfela, är det norska nationalinstrumentet, en rikligt dekorerad norsk variant av fiol med resonanssträngar under översträngarna. Nyckelharpa skulle kunna kallas det svenska nationalinstrumentet.

Nu har två folkmusiker på var sin sida av gränsen låtit dessa instrument blöda samman: svenske Erik Rydvall på nyckelharpa och norske Olav Luksengård Mjelva på Hardingfela. Albumet är inspelat i januari och präglas av en intensiv, nästan fysisk längtan efter våren, därav kanske titeln ”Isbrytaren”.

Sättet som dessa två instrument, tack vare en virtuos ljudtekniker, fyller ut ett rum häpnadsväckande. Om jag sålde stereoanläggningar så skulle jag byta ut Dire Straits ”Brothers in arms” och Donald Fagens ”The Nightfly” mot den här för att testa ljudet.

Jan Gradvall