Krönika, Dagens Industri
Weekend 14 december
Krönika
Jan Gradvall
Hur handskas man med tid? Hur ransonerar man tid så att man får den att räcka? Ju mer tempot i samhället skruvas upp, desto mer angelägen blir den frågan. Både för individer och för företag. Det har också skrivits många böcker om tid, bland dem Bodil Jönssons moderna klassiker ”Tio tankar om tid” som sålt i 650 000 exemplar.
Mycket oväntat visar sig årets bästa sportbok också vara en mycket intressant bok om tid. Den engelske journalisten Graham Hunters bok ”Barca” (Modernista) ges denna vecka ut på svenska. Boken handlar om FC Barcelona och har utsetts till årets fotbollsbok av The Football Supporters Federation.
Graham Hunter flyttade till Barcelona 2011. Han är den ende engelskspråkiga journalist som fått intervjua managern Pep Guardiola under hans tid som manager för klubben.
Jag öppnade boken på ett flygplan. Jag har fortfarande inte stängt den. Det är en fantastisk historia. Barcelona har under de senaste fyra åren kallas allt oftare för tidernas bästa fotbollslag, Lionel Messi för tidernas bästa fotbollsspelare.
Men Graham Hunter, med sin rigorösa research, är mycket mer precis än så. Han lyfter fram en månad för Barcelona under våren 2009, 22 april till 27 maj, som ”den mest imponerande månaden av ett lag i hela fotbollens historia”. Att läsa Graham Hunter rekonstruera händelseförloppet är som att se alla matcher på nytt.
Under sin första säsong som tränare tog Pep Guardiola denna månad hem tre titlar – La Liga, Copa del Rey, Champions League – plus att Barcelona senare samma år vann världsmästerskapet för klubblag för första gången i klubbens historia.
Pep Guardiola, ofta bara kallad Pep, var ingen dyr utomstående värvning, han började 2007 som tränare för Barcelonas B-lag. Trots att Barca B då låg i tredje divisionen så betraktade Pep varje match vore den en final i Champions League och videofilmade varje framtida motståndarspelare.
Peps stenhårda krav på sina spelare är vida kända. Allting klockas. Den som knyter skosnörena tio sekunder efter att träningen startat får böter, ett rätt rimligt krav när man tjänar en miljon kronor i veckan.
Vad som däremot inte lyfts fram är hur han också värnar om spelarnas fritid. Den vanliga inställningen vid hårt arbete är att kräva att alla är på plats så lång tid som möjligt. Det gäller även på arbetsplatser. Den som går hem sist anses jobba hårdast.
Men det första Pep gjorde var att frigöra tid för spelarna. Han avskaffade konceptet med att spelarna måste flytta från sina hem till hotell kvällen innan matchdagen för att ladda. Nu räcker med att spelarna, efter en lätt morgonträning, infinner sig på Camp Nou endast 90 minuter före avspark.
Även vid bortamatcher har man slutat flyga kvällen innan match. Som spelare minns Pep ledan från det ändlösa resandet, all tid som slösas bort i hotellrestauranger och på flygplatser. Truppen tar även privatjet hem direkt efter matcher. Hellre landa 04.00 än att sova utan familjen. Boken är full av intressanta detaljer om Peps rigorösa planering och respekt för tid.
Allra viktigast, enligt Pep, är att i första hand alltid vara människa. Dagen före en viktig match i Champions League är det begravning för klubbens målvaktstränares pappa. Pep Guardiola tar beslutet att han och alla spelare ska närvara, trots att begravningen äger rum i en stad 50 mil bort.
Enbart på det viset, genom handling, kan man skapa en äkta känsla av ”en-för-alla-och-alla-för-en”.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
REMIX
Moms, ”Förstår du (Remix)”. Mohammed ”Moms” Ryback är ena halvan av lysande hiphopduon Mohammed Ali. Med hjälp av vänner som soulsångaren Aleks avslutar han året med av årets starkaste svenska låtar. Och videor.
BOX
Anders F Rönnblom, ”F-samlingen” (F-Records). Fråga First Aid Kit om deras svenska favoritartister – och systrarna börjar sjunga låtar av Anders F Rönnblom som de lärt sig utantill. Fin box med 4 CD med låtar från 1971 fram till 2012.
ARTIKEL
”Fairytale of New York: the story behind the Pogues’ classic anthem”, Dorian Lynskey, The Guardian (finns på nätet). Hela den vindlande historien bakom vad många av oss tycker är den bästa jullåten någonsin.
+
BONUS NR 1:
Det har skrivits svensk musikhistoria 2012. Under året har sammanlagt 12 olika låtar toppat Billboardlistan. Och sensationellt nog har en tredjedel av dessa varit skrivna av svenskar.
Så varför har du inte läst något om detta i svenska tidningar? Svar: för att det inte gått ut någon pressrelease om det.
Låtskrivare som jobbar för en internationell marknad har inga PR-personer eller managers som kontaktar svensk media. Svensk nöjesjournalistik är heller inte känd för att gräva fram nyheter på egen hand.
Att bli etta på Billboard är så svårt att ABBA lyckades med det en enda gång: ”Dancing Queen” låg etta en vecka i april 1977.
Men under 2012 har svenskar legat etta under 16 veckor. Billboardlistan har toppats av: 1. ”Stronger” med Kelly Clarkson, skriven av b.la Jörgen Elofsson (etta tre veckor). 2. ”Part of me” med Katy Perry, skriven av b.la Max Martin (etta en vecka). 3. ”We are never ever getting back together” av Taylor Swift, skriven b.la Shellback och Max Martin (etta tre veckor). 4. ”One more time” med Maroon 5, skriven av b.la Shellback och Max Martin (etta nio veckor).
Till detta kan man lägga ”Starships” med Nicki Minaj, skriven av b.la Carl Falk och Rami Yacoub. Låten nådde femte plats som högst men slog alla tiders Billboardrekord genom att hänga kvar på Topp 10 under 21 veckor i sträck.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
2012 kommer att skrivas in i historieböckerna som ett år dominerat av discjockeyer och EDM (electronic dance music).
En årssammanfattning i tidningen Rolling Stone har rubriken ”The DJs that rule the earth”. Tidningens rankninglista på världens 20 största namn i genren toppas av Tiësto. Tvåan och trean på listan är svenskar: Swedish House Mafia följt av Avicii. (David Guetta återfinns först på sjätte plats.)
Lika stort som utnämningen i Rolling Stone är att dessa svenskar avslutar året med individuella DJ-spelningar på Story i Miami.
Miami är den ledande staden för dansmusik i världen. Alla nya låtar premiärspelas först i Miami. Den mest prestigefyllda nattklubben i Miami är Story, tidigare känd under namnet Amnesia. Schemat för Story under årets sista vecka lyder:
26 december: Steve Angello.
27 december: Axwell.
28 december: Avicii.
29 december: Sebastian Ingrossso.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 3:
Digitala specialeffekter och 3D har än så länge främst kommit att förknippats med action och animerade barnfilmer. Vad skulle kunna hända om även tunga och seriösa dramaregissörer började utnyttja dessa tekniker?
En första föraning om det är Ang Lees ”Berättelsen om Pi” som får svensk biopremiär nästa fredag.
När Yann Martels roman fick det tunga Booker-priset 2002 var det absolut ingen som trodde det var möjligt att filma denna roman om en indisk pojke som blir skeppsbruten på Stilla Havet tillsammans med en bengalisk tiger.
Men om det är någon regissör i världen som blivit känd för att ta sig an omöjliga litterära förlagor av är det 58-årige taiwanesen Ang Lee.
Ingen trodde heller det var möjligt att göra en Hollywoodfilm av Annie Proulx novell i tidningen The New Yorker från 1997 om två cowboys som blir förälskade i varandra (”Brokeback mountain”). Eller att det gick göra seriöst drama av Wang Dulus spektakulära wuxia-romaner om kampsport och romantik (”Crouching tiger, hidden dragon”).
Bildspråket i ”Berättelsen om Pi” tar filmkonsten till en ny nivå. Sajten Moviezine påpekar att eftertexterna över de som jobbat med specialeffekter i denna Oscartippade film är längre än i en ”Mission impossible”-film.
Men det är historien som är i fokus. Författaren Yann Martel berättade i en intervju 2002 med amerikanska PBS att han kände sig ensam när han skrev romanen och sökte riktning i sitt liv. ”Jag letade efter en historia, inte bara med ett litet h, utan med ett stort H – en Historia som även skulle styra mitt liv”.
Jan Gradvall