Krönika, Dagens Industri
Weekend 24 augusti
Krönika
Jan Gradvall
Tidningen Nöjesguiden är känd för sina karaktäristiska betygsgubbar. De genialt enkla symbolerna – ett strecks vinkel avgör skillnaden mellan skratt och dödskalle – får en annan dimension om man vet att art directorn som ritade dem visste att han skulle dö i aids. Håkan Menfors gick bort 1995, endast 35 år gammal.
På måndag är det recensionsdag för Jonas Gardells aidsskildring ”Torka aldrig tårar utan handskar” (Norstedts). En bok som kommer att färga hösten i Sverige. Och våren. Och även nästa höst. Den första delen följs nästa år av en del två och del tre. Jonas Gardell har på runt tusen sidor skrivit en svensk motsvarighet till Tony Kushners Pulitzerbelönade 1980-talsdrama om aids, ”Angels in America”.
Jonas Gardell skildrar bland annat Piccolino, ett fik i Kungsträdgården, och skriver att det på 1980-talet listades av den internationella gayguiden Spartacus som Stockholms enda riktiga gaycafé.
Men Piccolino var också mötesplatsen nummer ett även för flera andra grupperingar. För alla som gick på Beckmans reklamskola, discjockeyer och några blyga popjournalister som just anlänt från landsorten. Från boken: ”Sitter man någon timme på Piccolino på lördageftermiddagen går i stort sett alla man känner förbi”
Alla vi på Piccolino förenades av ett slags utanförskap. Vi läste The Face, rörde runt i våra espresso och cappuccino – latte hade ännu inte slagit igenom – och drömde om att Stockholm skulle bli som London eller New York. Flera av de som jobbade på Piccolino var popstjärnor i vardande, bland dem Orup.
En som passade in i alla grupperingar på Piccolino var Håkan Menfors. Han gick i samma klass som mina bästa vänner på Beckmans.
Därefter jobbade jag tillsammans med Håkan på Nöjesguiden. Det bästa jobb vi gjorde var ett dokumentärmodereportage om olika människor i Stockholm som Mikael Jansson fotograferade.
Jag jobbade även lite med Håkan på reklambyrån Rififi när han var art director där och jag frilansade som inhyrd copywriter. Håkan var en av de på Rififi som gjorde konstverken när konstnären Dan Wolgers anlitade byrån för att i hans namn göra sin berömda och provokativa utställning på Galleri Lars Bohman.
1994 fick jag reda på att Håkan hade aids. Han ringde till Nöjesguiden och frågade om vi ville skriva om en konstutställning han skulle ha i ett hus på Roslagstulls då stängda infektionssjukhus.
Jonas Gardells bok börjar och slutar på samma sjukhus. Den 9 augusti 1983 avled där den förste svenske mannen i aids.
Håkan hade börjat måla maniskt under sin tid på hospis. Han hade framförallt målat med sina händer doppade i färg, ett sätt att handgripligen lämna avtryck från sin stund på jorden.
När jag hösten 1994 intervjuade Håkan i en lägenhet vid St Eriksbron hade han en inopererad portacat i bröstet för att kunna ge sig själv dropp. Han berättade att det han nu älskade allra mest var att se på naturdokumentärer på teve. ”Jag har blivit som pensionärerna”.
Några månader efter vernissage var Håkan död.
När jag nu söker på Håkan Menfors namn på nätet finns där ingenting. Inget om hans gärning, person eller död. Delvis beror det på att Internet i början på 1990-talet ännu var i sin gryning, mycket av det som då skrevs och sades då ligger i permanent medieskugga.
Men framförallt beror tystnaden på att det i Sverige var så tyst om de som drabbades av aids.
Jonas Gardell gör något historiskt när han nu kliver in i den här tystnaden. Han kliver in i Stockholms övergivna minneskorridorer och fyller dem med liv och värdighet.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
BOK
Jennifer Egan, ”Huliganerna kommer på besök” (Norstedts). Fantastisk roman om musikvärlden med ett helt kapitel presenterat i PowerPoint-form. Och, nej, det framstår inte som det minsta krystat.
SÅNG
Beyoncé, ”I miss you”. Sommarens mest omtalade artist, Frank Ocean (se recension), är också en superb låtskrivare till andra. Lyssna på den förbisedda ballad han i fjol skrev till Beyoncés senaste album.
BOK
Edmund de Waal, ”Haren med bärnstensögon” (Alber Bonniers Förlag). Den bästa bok jag läste på semestern. Och en av de bästa jag läst i hela mitt liv. Som att få hålla 1900-talet kramat i ena handflatan.
+
BONUS NR 1:
Sommarens största film blev inte ”The Dark Knight” utan en annan superhjältefilm, ”The Avengers”. Filmen har spelat in svindlande 1,5 miljarder dollar och klivit upp på tredje plats över tidernas mest inkomstbringande filmer (endast ”Titanic” och ”Avatar” ligger före).
Att det ändå inte stått särskilt mycket i svenska tidningar om ”The Avengers” dominans i USA denna sommar har att göra med en detalj: filmen hade premiär i Sverige nio dagar innan USA.
Under hela 1900-talet var i Europa vana vid att vi fick vänta flera månader på att få se nya amerikanska filmer. Men nu har den utvecklingen plötsligt svängt.
Bland andra i filmer i sommar som fick premiär i Sverige innan USA finns ”Prometheus”, ”Ice Age 4” och ”Battleship”. Den senare fick premiär i 60 andra länder 37 dagar innan USA.
Förklaringen? Analytikern Jeff Block säger till Entertainment Weekly att det har att göra med att USA är en minskande bit i ett globalt pussel. ”Amerika kan inte längre matcha den utländska marknaden i fråga om biljettintäkter”.
År 2000 stod USA och Kanada för hälften av en Hollywoodfilms totala intäkter. De senaste tio åren har den andelen sjunkit till 31 procent.
Filmbolagen flyttar därför numera runt datum globalt för att lokalt maximera intäkter. Europapremiärn av ”The Avengers” tidigarelades för att kunna utnyttja den fyra dagar långa helg i maj som Storbritannien och flera andra länder firar.
”Battleship” tidigarelades för att inte krocka med fotbolls-EM.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Statistiken över skivförsäljning i USA var länge tämligen godtycklig: Billboardlistan sammanställdes efter telefonenkäter med utvalda skivaffärer. Och genrer som hiphop, hårdrock och country missgynnades kraftigt.
Men efter att företaget Nielsen Soundscan 1991 började läsa av streckkoderna på sålda album har resultatet varit exakt.
Nielsen Soundscans halvårsmätningar i juli avslöjade något som aldrig hänt förut. För första gången någonsin var försäljningen i USA av gamla album högre än nya album.
Inom musikbranschen använder man termen ”katalogalbum”, album som är äldre än 18 månader.
Under det första halvåret såldes det i USA 76,6 miljoner katalogalbum i jämförelse med 73,9 miljoner nya album.
De bästsäljande katalogalbumen i år har varit Guns N’ Roses ”Greatest Hits” och fyra album med Whitney Houston (efter hennes död i februari).
Amerikanska analytiker menar att en förklaringen är att priset på katalogalbum sänkts kraftigt. Ett album i USA kan i dag kosta så lite som 50-60 kronor.
En annan troligt förklaring är att det börjar utkristallisera skillnader mellan album som konsumenter verkligen vill äga eller bara nöjer sig med att lyssna på i streamad form.
I Sverige visar GLF:s statistik för första halvåret 2012 att den totala musikförsäljningen – alltså både digital och fysisk – ökat med hela 30,1 procent.
Redan i fjol gick den digitala musikförsäljningen om den fysiska i Sverige och står nu för 63,5 procent. Men bland de 36,5 procent som fortfarande gäller fysisk försäljning är mycket sannolikt en majoritet katalogalbum eller samlingsalbum.
Jan Gradvall