Krönika, Dagens Industri
Weekend 13 juli
Krönika
Jan Gradvall
En miljard dollar. Det är den siffran som gör att det är ingen överdrift att tala om att filmhistoria skrivs när ”The Dark Knight Rises” får biopremiär 25 juli.
Att stora Hollywoodsatsningar spelar in mycket pengar är ingen nyhet. Filmerna är gjorda med det syftet.
Men att föregångaren ”The Dark Knight” från 2008 skulle spela in närmast obegripliga en miljard dollar har chockat både film- och finansvärlden.
Drygt sex miljarder kronor i ren vinst – det är en game changer.
Brittiske filmregissören Christopher Nolan har klivit fram som en Alfred Hitchcock för 2000-talet. Precis som Hitchcock gör Nolan spänningsfilmer som är så tekniskt och estetiskt perfekta att de nästan framstår som kyliga men som ändå lyckas nå en masspublik.
Christopher Nolans filmer om Batman har också krupit in under skinnet på samtiden. Hans Batman-filmer – vida överlägsna alla föregångare – handlar inte om kitsch och trikåer utan om terrorism och finansvärldens kollaps.
”The Dark Knight”, med Heath Ledger som Jokern, var otäck på riktigt. En karaktär helt utan samvete, en människa som ”just want to see the world burn”.
Trailern till den kommande ”The Dark Knight Rises” är ännu mer skrämmande. Terroristerna som tar över Manhattan är klädda som miliser under krigen på Balkan och i forna Sovjetrepubliker.
Batmans antagonist denna gång heter Bane. Han bär en fasansfull gasmaskliknande mask för ansiktet som gör att man knappt hör vad han säger.
Christopher Nolan hämtade inspiration till Banes utseende från konstnären Francis Bacons målningar av babianer.
”The Dark Knight Rises” blir också, trots finansiärernas protester, den tredje och sista filmen som Christopher Nolan kommer att göra om Batman. Sekretessen kring filmens handling är maximal men uttalanden som att Nolan ”tar historien till vägs ände” har satt i gång spekulationer om att Batman inte överlever filmen.
Om filmproducenter och fokusgrupper hade tillåtits påverkar utformningen av Christopher Nolans filmer om Batman hade de aldrig fått vara så mörka. Men det är bara genom att lita på någons vision en film får en sådan angelägenhetsgrad att den spelar in en miljard dollar.
Att inte ”The Dark Knight” blev Oscarnominerad som bästa film 2008 anses ha varit den avgörande orsaken till att Hollywood därefter ändrade reglerna från fem nominerade filmer till tio.
Batmanfilmerna kommer också att gå till filmhistorien som populärkulturella fenomen där trailers är lika viktiga som själva filmen. De tre olika trailers för ”The Dark Knight Rises” som släppts från december 2011 till april 2012 har slagit visningsrekord på nätet och analyserats lika mycket som långfilmer normalt gör.
Att trailern blivit så avgörande för modern filmkultur påverkar även filmernas utformning: medvetenheten om att trailern kommer att lev sitt eget liv ökar kravet på spektakulära scener.
Jonathan Nolan, som är bror till Christopher Nolan och medförfattare till alla hans filmer, säger till Entertainment Weekly: ”The approach has always been to put every damn good idea you have into each movie, so that when you’re done, you feel like there’s nothing left”.
(slut)
+
BONUS NR 1:
Christopher Nolans filmer om Batman har även lämnat outplånliga intryck musikaliskt. Hans Zimmers filmmusik är så stark att den även fått eget liv utanför filmen.
Svenske manusförfattaren Peter Birro skriver sina manus med annan filmmusik i hörlurarna. Han skrev hela teveserien ”Upp till kamp” med ”Deborah’s Theme” från Ennio Morricones ”Once upon time in America” i loop. ”Min iTunes visar att jag lyssnade på den 6 000 gånger”.
Peter Birros favoritmusik att skriva till de senaste åren har varit musiken till ”The Dark Knight”.
”Skivan med ’The Dark Knihgt’ går ofta i loop hela dagar och nätter när jag skriver”, säger Peter Biroo. ”Min iTunes-räknare står nu på 550 gånger. Men jag har också lyssnat lika mycket på den Spotify.”
Vad är det som gör musiken så bra?
”Musiken är grym att lyssna på när man skriver för allting man kommer på känns så jäkla EPIC. Varenda scen blir på liv och död känns det som. Mitt skrivande har blivit 100 procent bättre sen jag började lyssna på ’The Dark Knight’. Vill jag gärna tro (haha). Musiken lyfter ’The Dark Knight’ från att vara en lysande film till ett mästerverk.”
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Blivande Polarpristagaren Paul Simons konsert i Globen 22 juli kan bli konsertsommarens höjdpunkt. Paul Simon kommer att spela låtar från hela sin karriär, men kärnan i konserten blir att han spelar albumet ”Graceland” från 1986 i sin helhet.
”Graceland” framstår allt tydligare som Paul Simons mästerverk. Ja, starkare än till och med alla hans album med Simon & Garfunkel. ”Graceland” är Paul Simons egen favorit i sin produktion och är även det av hans album som sålt bäst (14 miljoner).
Det har nu släppts en mycket fin box, ”Graceland: 25th Anniversary Edition” (Legacy/Sony) som förutom musiken innehåller bland annat en ny dokumentär om inspelningen av albumet, ”Under African skies”, och en konsert inspelad 1987 i Zimbabwe.
Men vad som allra mest slår när man gräver ned sig i boxen ett par dagar är det som journalisten Jesse Kornbluth lyfter fram i en introduktionstext – kvaliteten på låtskrivandet.
Albumet inleds med ”Boy in the bubble”. Som en kontrast till rytmerna är Paul Simons sång så nedtonad att den närmaste framstår som konverserande.
It was a slow day
And the sun was beating
On the soldiers by the side of the road
Om man lyssnar noga där, vilket få gör, börjar man ana att detta inte enbart är den jublande rytmfest musiken antyder. Därefter detonerar Paul Simon bokstavligen bomben:
There was a bright light
A shattering of shop windows
The bomb in the baby carriage
Was wired to the radio
Ingen annan låtskrivare i världen kan få in så mycket verklighet, motsättningar och liv i sina sånger som Paul Simon.
Jan Gradvall
+
OBS!
Sommaruppehåll för recensioner men krönikor och notiser rullar hela sommaren. Recensioner återkommer 24 augusti.