Imperiet slår tillbaka
Vad har den 74-årige polske utrikesreportern Ryszard Kapuscinski gemensamt med den 49-årige svenske musikern Sven Joakim Thåström? Båda har ändrat mitt liv. Från Sydsvenskans kultursida 19/3.
Text: Jan Gradvall
En scenvecka i huvudstaden. Ena kvällen Thåström på Annexet, nästa Ryszard Kapuscinski på Kulturhuset. Vem får flest getingar? Att Kapuscinski skrivit en bok som heter ”Imperiet” är kanske det enda som förenar dem. Men när jag sitter där inklämd bland stimmiga, extremt förväntansfulla och rödvinsberusade fans – Thåströms publik var lugnare och nyktrare – inser jag hur lika Imperiet-skalderna är för mig.
Under Kulturhusets utsålda Kapuscinski-samtal samtalade den 74-årige polske utrikesreportern med Sveriges Radio-rösten Fredrik Wadström (som en gång var med i samma rockförening i Linköping som jag) om vad som driver oss att passera gränser. Inte bara nationella utan gränser i alla former.
Jag hade inte haft lika många stämplar i mitt pass om jag i 20-årsålderna inte hade läst Kapucinskis ”En dag till att leva”. Jag hade inte vågat passera de osynliga men tydliga gränser som markerade ett så kallat normalt småstadsliv om jag inte hade sett och hört Thåström i gruppen Ebba Grön.
Ebba Gröns låt ”Totalvägra” fick mig att inte göra lumpen. ”Vadskadubli” hjälpte mig att bli journalist. Mitt år som vaktmästare på en förläggning för andra med vapenfria tjänst ägnade jag åt att jobba med mitt fanzine, låna klassiker på biblioteket och lära mig skriva.
Jag såg Thåström ett halvdussin gånger med Ebba Grön och kanske dussinet med Imperiet. Men jag har aldrig sett honom så fokuserad och koncentrerad som på Annexet i veckan. Minnespromenaden ”Skebokvarnsv. 209” är Thåströms motsvarighet till Kapuscinskis ”På resa med Herotodos”. Genom att tänka bakåt hittar de sin väg framåt. Och de gör det med den hantverksskicklighet som endast decennier av övning kan ge.
(slut)