Skivrecensioner, DI Weekend

Eric Church
Titel: Chief
Skivbolag: Capitol Nashville/Hump Head
Betyg: 4

Det är en helt fantastisk ny Springsteen-låt. Men inte en låt gjord av Springsteen själv utan en låt som handlar om Springsteen.

34-årige countrysångaren Eric Church väver in titlarna på ett halvdussin Springsteen-låtar i sin låt ”Springsteen”. En sång som är tillbakablick på en kärlekshistoria som utspelade sig på den tid ”when this old tattoo had brand new ink”.

Tatueringar och episka bakfyllor är typiska referenser för Eric Church. Albumet är fullt av bredbent, garanterat icke-hälsomedveten country med titlar som ”Drink in my hand”, ”Hungover and hard up”, ”I’m getting stoned” och – varför krångla till det? – ”Jack Daniels”.

Och som han sjunger. Balladen ”Like Jesus does” får hela tillvaron att stanna upp. Som om Gud just hittat fjärrkontrollen bland molnens soffkuddar och tryckt på paus för att få oss att känna efter hur vi verkligen mår.

Jan Gradvall

Action Bronson & Statik Selektah
Titel: Well-done
Skivbolag: Templar
Betyg: 4

Rappare som refererar till mat är ingenting nytt. Burgare från White Castle och hinkar med ”kyckling” från KFC har varit hiphopaccessoarer sedan dag ett. Minns tiden innan The Fat Boys splittrades.

Men när en rappare plötsligt börjar räkna upp gourmeträtter som carpaccio, duck prosciutto och smoked brisket lystrar man. Vem i hela friden är det här? Svar: En före detta kock från Queens, New York, som lagat mat till basebolllaget New York Mets

Action Bronson har albanska rötter – en bakgrund han delar med John Belushi – men har en röst närmast identisk med Ghostface Killah.

På debutalbumet fanns låttitlar som ”Brunch” och ”Shiraz”. På det ännu mer vällagade ”Well-done”, med exemplarisk östkustproduktion av DJ:n Statik Selektah, låter Action Bronson kroniskt hungrig, både på mat och på livet.

Jan Gradvall

A$AP Rocky
Titel: LiveLoveA$AP
Skivbolag: Polo Grounds/RCA/Sony
Betyg: 4

Det blir allt svårare att fastställa utgivningsdatum för album. Och för musiklyssnare och recensionsläsare alltmer ointressant.

Efter budgivningskrig har en underetikett till Sony skrivit kontrakt med unge omtalade rapparen A$AP Rocky för tre miljoner dollar och ger ut ”LiveLoveA$AP” i slutet av februari.

Men A$AP Rocky lade själv ut albumet i början av november i form av en ”mixtape”. Och om han inte hade gjort det, hade han aldrig fått ett sådant kontrakt.

Hiphop är i dag en global musikform, men det finns alltid en särskilt spänning i luften när det kommer rappare från genrens Betlehem. A$AP Rocky föddes som Rakim Meyers i New York 1988. Hans föräldrar döpte honom efter rapparen i duon Eric B & Rakim vars andra album, ”Follow the leader” då var soundtracket till New York (jag vet för jag var där).

Hans egen musik är som en utvecklad karta över hiphopstilar från hela USA. Från Kaliforniens snäsande, funkiga Snoop Dogg-hiphop till soulharmonierna från mellanvästerns Bone Thugs-N-Harmony.

Men framförallt har A$AP Rocky lånat från Houston, Texas, där missbruk av lugnande hostmedicin fött fram musik som låter som den går i slow motion. Den fantastiska och vanvettigt långsamma ”Purple swag” låter som en vinylsingel spelade på 33 varv.

Den modebesatte A$AP Rocky, bokad till Way Out West i sommar, är också ett fint exempel på hur mode kan bryta ned fördomar. Till Rolling Stones säger han: ”I used to be homophobic. But every designer I know is gay. I had to grow up, get mature”.

Jan Gradvall

Bob Hund
Titel: Låter som miljarder
Skivbolag: Törncrantz Rock’n’Roll/Border
Betyg: 2

Någonting har gått förlorat på Bob Hunds tre-fyra senaste album. Det är som det smugit sig in ett hörbart glapp mellan tanke och uttryck.

Gruppens epokgörande skivor på 1990-talet utmärktes av en balans mellan det intuitiva och genomtänkta, det primitiva och konceptuella. Det var omöjligt att skilja på känsla, idé och utförande.

Men Bob Hund i dag framstår som ett Konstfackprojekt, ett band vars medlemmar träffas då och då och diskuterar konst och musik.

Inte, vilket var fallet på 1990-talet, som sex förlista sjömän som måste hålla i varandra för att inte drunkna.

Jan Gradvall