Skivrecensioner, DI Weekend

Amy Winehouse
Titel: Lioness: Hidden treasures
Skivbolag: Universal
Betyg: 3

Det sorgligaste ligger allra sista på albumet. Efter att ha sjungit en mycket fin version av ”A song for you”, en sång skriven av Leon Russell och odödligt tolkad 1971 av Donny Hathaway, börjar Amy Winehouse prata i studiomikrofonen om sina favoritartister. Hon nämner Marvin Gaye, ”great”, men säger att det är Donny Hathaway hon identifierar sig med mest: ”He couldn’t contain himself”.

Donny Hathaway, 33, tog sitt liv genom att hoppa från en hotellbalkong. Amy Winehouse, 27, dog den 23 juli i år efter vad som är svårt att definiera som något annat än ett publikt och utdraget självmord.

”Lioness: Hidden treasures”, som förutspås bli det mest sålda albumet i världen i julhandeln, beskrivs oroväckande nog som ”det första postuma Amy Winehouse-albumet”. Vi minns alla de sju postuma album som släpptes efter rapparen Tupac Shakurs död.

Det är inget färdigt album. Endast två av tolv låtar var avsedda att vara med på ett nytt album. Vi vet inte vad Amy Winehouse själv hade tyckt om denna arkivlänsning – versionen av ”The girl from Ipanema” spelades in när hon bara var 18 år – men att hon var en perfektionist som bara gick med på att ge ut två album, ”Frank” från 2003 och ”Back to black” från 2006, säger en del.

En del på albumet har varit utgivet förut, som hennes suveräna version av The Zutons ”Valerie” som hon gjorde på Mark Ronsons album. Vi får även en repris av Tony Bennett-duetten ”Body & Soul”.

Ändå blir man både väldigt glad och rörd av att återigen höra hennes röst.

Förutom Donny Hathaway-hyllningen bränner det till i ”Like smoke”, en låt hon gör med rapparen Nas, och ”Between the cheats”, en typisk Amy Winehouse-titel som både är en ordlek med en soulklassiker (”Between the sheets” med Isley Brothers) och en text där hon blottar sina inre blåmärken.

Jan Gradvall

Eric Saade
Titel: Saade vol 2
Skivbolag: Roxy Recordings
Betyg: 2

Pophistorien är full av tonårsstjärnor som blir topp tunnor rasande i frustration över att det bara kommer barn på deras konserter. Flera vänner rapporterade om Eric Saade-konserter i somras där förvirrade femåringar som ville sjunga med i ”Popular” möttes av en svår artist som ville visa sin integritet med udda låtval och alternativa versioner av hitlåtarna.

På nya albumet fortsätter Eric Saade att försöka sjunga sig långt bort från Melodifestivalen med texter präglade av party och sex med rader som ”Explosive love/ From the bed to the tub”. Man ser även fram emot att hämta barn på fritids som sjunger med i rader som ”We headed straight to the bar/ One drink became many more”.

Eric Saade är en talangfull artist med Michael Jackson som en uppenbar förebild. Men Michael Jacksons låtar fylldes med vad producenten Quincy Jones definierade som ”ear candy”. När grunden var lagd hyrde man in världens främsta studiomusiker, många av dem från jazzvärlden, som lade till detaljer som gör att man även vid den 897:e lyssningen hör nya detaljer i ”Smooth criminal”.

Eric Saades album är ett verk av en enda person, Jason Gill som varit producent, programmerat allt, spelar alla instrument, varit med kompositör till samtliga låtar och dessutom är VD för musikförlaget. Nio av tio sånger låter klaustrofobiskt lika. Det ord man tänker på när man lyssnar är inte ”ear candy” utan kostnadseffektivt.

Jan Gradvall

Selah Sue
Titel: Selah Sue
Skivbolag: Because Music/Warner
Betyg: 4

Att försöka övertyga säg en spanjor om att en av världens just nu bästa soulartister är från Sverige (Veronica Maggio) skulle bemötas med lika stor skepsis som om någon från Spanien påstod samma sak om en ny soulartist som hette Pep Almodovar.

Alla fnysningar undanbedes därför när jag nu hävdar att tronföljaren till Amy Winehouse kan komma från Belgien.

Selah Sue har samma antigravitationsfrisyr som Amy Winehouse – det ser som om alla fotografier tagits upp och ned – och sjunger med samma hesa, sensuella röst. Selah Sue har också samma känsla för klassisk soul i kombination med en gatuförankring i ragga och hiphop som gör att musiken ändå aldrig känns retro.

Hör den bästa soul som kommit från Belgien sedan Marvin Gaye i slutet av sitt liv bodde i den belgiska kuststaden Ostend.

Jan Gradvall