Krönika, Dagens Industri
Weekend 3 september
Krönika
Jan Gradvall
Tänk dig en världskarta där man kan se alla steg du någonsin tagit. Det skulle bli ett fascinerade dokument. Dina vägar till och från olika arbetsplatser. Knallrött på din barndoms gator. Förvirrade zickzacklinjer i Peking där du en gång gick vilse. Några enstaka röda prickar i Amsterdam där du bara bytte buss.
Tanken på en världskarta med fotsteg dyker upp i andra kapitlet i den nya boken ”The lost art of walking” (Harbour) av författaren Geoff Nicholson.
Jag köpte boken enbart för titeln. Jag har alltid gillat att gå. Att jag aldrig tagit körkort kan vara en bidragande orsak, men jag har alltid mycket hellre gått långa sträckor än åkt bil.
Jag har några gånger varit på reportage i Los Angeles, bilstaden nummer ett i världen, men även där till största del tagit mig fram till fots. Milslånga promenader på trottoarer som egentligen inte finns.
Jag har aldrig varit med om att så många bilar vevat ned rutan och frågat mig om vägen. Att man promenerar i Los Angeles är så ovanligt att alla utgår från att man måste bo i närheten.
Bokförfattaren Geoff Nicholson, som själv bor i Los Angeles och börjar sin både fysiska och mentala vandring där, skriver om John Paul Jones i Led Zeppelin som en gång blev arresterad i Los Angeles för att han gick på gatorna. Polisen tyckte det var bortom suspekt.
Det är många som vittnat om hur nyttigt det är att vandra. Men det intressantaste med Geoff Nicholsons bok är att han är helt ointresserad av hälsoaspekten av det. ”Vill man bränna kalorier finns det mycket effektivare sätt.”
Poängen för Geoff Nicholson – vilket också är poängen med ”The lost art of walking” – är vad som händer i huvudet när man går.
Geoff Nicholson skriver att det finns många paralleller mellan gående och skrivande och tänkande. ”The pace of the words is the pace of walking, and the pace of walking is also the pace of thinking”.
I Sverige talar vi om ”att gå i tankar”, ett väldigt klokt uttryck inser man när man läser ”The lost art of walking”.
Att gå är inte bara ett sätt att förflytta sig utan också ett sätt att ge sig själv utrymme att tänka. Ett annat svenskt uttryck som därmed får en dubbel betydelse är tankebanor.
Vad som skiljer gående från andra sätt att ta sig fram – bil, buss, tåg, flyg – är att man vid promenader mycket sällan tar den rakaste vägen från A till B. Så är det även när man skriver och tänker.
Geoff Nicholson: ”När du skriver, precis som när du promenerar, upptäcker du ofta att du inte tar exakt den väg du hade tänkt. Du går lite fel, snubblar lite, hamnar i återvändsgränder, går tillbaka i dina egna fotspår. Och du måste acceptera att det är okej att det blir så, det är en nödvändig och heller inte oangenäm del av processen. Vad det handlar om är utforskande.”
Och det missar den som hela tiden tar den rakaste vägen från till A och B
Den mest givande vandring man kan göra är heller inte nödvändigtvis på exotiska platser som Svalbard eller Gobiöknen. Det kan vara att precis lagom berusad vandra genom en storstad.
Geoff Nicholson fångar känslan av att efter en Dry Martini eller två planlöst vandra genom Manhattan.
Ingenting är omöjligt. Alla sinnen är vidöppna. Du vill bara fortsätta gå genom hela staden, hela kvällen, genom hela livet.
(slut)
GRADVALLS VAL
FOTOBOK
”Locals only, California Skateboarding 1975-1978, Photographs by Hugh Holland” (Ammo). Förlag spårar fotograf som inte förstått vilken guldgruva han suttit på.
ROMAN
Torbjörn Flygt, ”Outsider” (Norstedts). Uppföljaren till en av de bästa svenska romaner jag läst. Utspelar sig tio år efter ”Underdog”.
DVD
”80 Blocks From Tiffany’s” (50W). Dokumentär från 1979 om två gäng i South Bronx, The Savage Skulls och The Savage Nomads. Oförglömligt rå verklighet.
+
BONUS NR 1:
Vad kostar det att skapa en garanterad hitlåt i dag? Svar: Ganska exakt 1 078 000 dollar.
I mycket intressant analys på bloggen Planet Money redogörs processen bakom Rihannas hitlåt ”Man down”
I mars 2010 inleddes arbetet med att skapa Rihannas senaste album”Loud”. Skivbolaget anordnade ett ”writing camp”, vilket är vår tids motsvarighet till låtskrivarhuset Brill Building i New York.
Ett writing camp går till på följande sätt: skivbolaget bjuder in landets bästa låtskrivare och låter dem arbeta i fred i bästa möjliga inspelningstudio i två veckor.
Det är inte ovanligt att ett skivbolag anordnar tio parallella writing camps för att få material till ett helt album. Sammanlagt arbetade 40 låtskrivare med Rihannas album.
Låtskrivarkostnaden för ”Man down” beräknas till 20 000 dollar till producenten Shama ”Sham” Joseph som gjorde beatet och 15 000 dollar till bröderna Timothy och Theron Thomas som skrev texten.
Det var brödernas idé att ge texten jamaicanskt tema, att göra den nästan som en svarslåt till ”I shot the sheriff”. Själva texten skrev de sedan på 12 minuter.
Till detta tillkommer studiohyra för writing camp på 18 000 dollar.
Nästa stora kostnad är röstproducenten. Makeba Riddick, en mästare på att få bra sångare att sjunga bättre, har jobbat med Rihanna på många låtar (dock inte just ”Man down”): Riddicks arvode ligger på 10-15 000 dollar per låt. I det ingår att hon vill ha duvor som flyger runt i studion för att hitta den rätta känslan.
Totalt blir detta för ”Man down”:
Studiohyra för writing camp – 18 000 dollar
Låtskrivare – 15 000 dollar
Producent – 20 000 dollar
Röstproducent – 15 000 dollar
Mix/master – 10 000 dollar
Promotion – en miljon
Total kostnad: 1 078 000 dollar
Vad promotion innebär i detta fall är inte reklam, utan pengar för att se till att låten spelas i radio och tv. ”Treating the radio guys nice” är en mycket stor kostnad enligt en person som Planet Money Blog citerar.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Vad hände med Cameron Crowe? Efter floppen ”Elizabethtown” från 2005 har det varit helt tyst från den filmare, och före detta rockjournalist på Rolling Stone, som kanske bättre än någon annan fångat essensen i samtida populärkultur.
Det finns scener i ”Almost famous”, ”Jerry Maguire”, ”Singles” och ”Say anything” (svensk titel:”Snacka går ju…”) som många av oss kan utantill och som det ständigt refereras till.
Men nu är Cameron Crowe äntligen tillbaka med en ny film som får amerikanska premiär 23 december. Och filmen handlar om – ett zoo.
”We bought a zoo” bygger på en verklig historia. För att försöka komma över sin frus död i cancer flyttade en tidningskrönikör i London, Benjamin Mee, med sin familj till ett övergivet zoo på landet som han sedan beslutade sig för att öppna på nytt.
Benjamin Mee berättar historien i en bok med samma namn. Cameron Crowe har flyttat handlingen från England till Texas. I huvudrollerna Matt Damon och Scarlett Johansson.
Inspirationen att göra filmen kom – som vanligt med Cameron Crowe – från ett blandband. För Entertainment Weekly berättar han om en avgörande mix med 15 låtar, ”mycket Neil Young och Eddie Vedder”, som han jobbade till i Central Park.
Jan Gradvall