Krönika, Dagens Industri
Weekend 27 maj
Krönika
Jan Gradvall
Den 9 juni har TV3 bjudit in press och branschfolk till en stor middag i Stockholm. Det är ingen risk att det blir tyst under den middagen. TV3 har en hel del att förklara.
Den här våren har innehållsmässigt varit den sämsta i TV3:s historia.
Den 30 mars satte Dagens Media rubriken ”TV3 i fritt fall”. Under en vecka uppnådde TV3 en tittarandel på endast 8,6 procent i huvudmålgruppen 15-49 år. Det ska jämföras med att lillebrodern TV6 samma vecka hade en andel på 8,3 procent.
Resumé skrev en vecka senare att ”skutan är nu i kraftig gungning”. En mediebyråchef underströk hur dålig tajming detta var. ”Marknaden har aldrig haft mer pengar än nu.”
En förklaring till det fria fallet kan vara att TV3 sedan hösten 2008 uppgett att man är ”en kvinnokanal”. Det var därför TV3 under ett par år flyttade över stora sportsändningar till TV6 och TV10. I en intervju i Resumé i maj 2008 sade chefen Manfred Aronsson: ”Trean ska vara en tydligare kvinnokanal och TV6 ska vara ännu mer manlig.”
När jag gjorde en minienkät på Twitter om TV3:s profilering som kvinnokanal hamnade svaren i två läger.
Ena hälften var extremt förolämpade över att antagandet att kvinnor skulle vara mer intresserade av undermåliga livsstilsprogram än män. Ena hälften hade helt missat att TV3 var en kvinnokanal överhuvudtaget.
Förvirringen är rätt begriplig. TV3 är alltjämt en del av det ökänt grabbiga MTG-imperiet.
Vilka värderingar som fortfarande ligger i grunden för MTG fick alla presumtiva tittare en inblick i när VD:n Hans-Holger Albrecht den 18 maj intervjuades i SvD Näringliv om ”det tuffa första tuffa kvartalet.
På en fråga om en inställd affär svarade Hans-Holger Albrecht: ”Det är som ett äktenskap som aldrig blir av. Till slut blir bruden för gammal och man tröttnar”.
På frågan om hur han spenderar sina pengar svarade Albrecht: ”Jag försörjer min fru och barn.” Sitt ledarskap liknande han vid fotbollstränaren Mourinhos sätt att leda och få alla stora egon (alla män) att fungera tillsammans.
Hans-Holger Albrecht klargjorde samtidigt att TV3 efter tittarraset nu lägger ner sin profilering som kvinnokanal. ”Vi ska bli bredare, vi kan inte exkludera halva befolkningen i vår största kanal.” Och sporten har flyttats tillbaka.
Men vad som var allra mest frapperande med Albrechts svar i den intervjun var hans syn på teve som konstart. Eller snarare, hans totala avsaknad av den.
Hans-Holger Albrechts mål som VD för TV3 är: ”Vi jobbar med med teve för att göra vinst”.
Att kanalen nu skjuter till mer pengar för att programmen i höst inte längre ska vara lika usla som de varit i vår – vilket mycket sannolikt också kommer att utlovas under pressmiddagen den 9 juni – så handlar det inte om att det är ett mål i sig att göra så bra tv som möjligt, utan om att ”det måste finnas en balans mellan investering och avkastning”.
Kort sagt: om tittarna nöjt sig med halvbra program så hade MTG:s kanaler fortsätta att producera halvbra program.
På frågan om vad han själv – bosatt i London – helt ser på teve svarade Albrecht: ”Jag är en zappare, vilket min fru hatar”.
Om man lyssnar på vad andra vd för några av världens mest lönsamma mediaföretag, från Apple till Pixar och Dreamworks, har för mål med sin verksamhet, så säger ingen av dem att ”vi jobbar med det här för att göra vinst”.
Vad som driver dem är att de älskar sitt innehåll.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
BARNDVD 1
”Professor Balthazar”. För första gången på dvd. Den lille briljante jugoslaviske uppfinnaren digitalt restaurerad med svenskt tal. Fantastiska färger och älskvärd ”gör det själv”-pedagogik.
BARNDVD 2
”Det var en gång”. Den tecknade franska barnserien från sent 1970-tal om hela världshistoriens utveckling. Allt till tonerna av Bachs Toccata & Fuga i D-moll. Med Jan Nygrens berättarröst från SVT.
VINYL
Sahara Hotnights nya album (Universal) blir 3 gånger bättre på vinyl än på cd och mp3. Genialt omslag som gjort för lp-storlek. Och även musiken (37 minuter pop) låter som ett skivbörsfynd.
+
BONUS NR 1:
Skillnaden mellan amerikansk och svensk journalistik? En avgörande skillnad är att det i USA är mycket svårare att ta sig fram i media om man inte gått på något av de fina (och dyra) universiteten. Den bästa förutsättningen en aspirerande journalist i USA kan ha är föräldrar med pengar. Till och med en humorist som Conan O’Brien har gått på Harvard.
I det ljuset blir Oprah Winfreys bedrift ännu större. I förrgår, onsdag, sändes det allra sista ”The Oprah Winfrey Show”, den pratshow som under 25 år skrivit amerikansk samtidshistoria och sänts 146 länder.
Även Oprah Winfrey behövde gå på universitet för att ha en chans att börja jobba med media – det var genom Tennessee State University hon fick praktik på en lokal svart radiostation – men hon kom från enklast tänkbara förhållanden i den amerikanska södern.
Hon blev våldtagen som nioåring, gravid som 14-åring (barnet dog, hon har aldrig fått något annat barn) men hamnade till slut på en bra skola genom organisationen Upward Bound som hjälper barn till föräldrar med låg inkomst.
Att hon till slut kom in och kunde gå på universitet berodde hon att hon vann en tävling i muntligt framförande som gav henne ett stipendium som täckte alla studiekostnader.
Efter decennier av stenhårt arbete blev hon sedan världens första svarta miljardär. Hon har också gett tillbaka 1,5 miljarder kronor till välgörenhet.
Att ”The Oprah Winfrey Show” nu gått i graven efter närmare 5 000 program innebär dock inte att Oprah Winfrey, 57, trappar ned helt och hållet.
Parallellt med sina två tidningar, ett radioprogram och ett produktionsbolag har hon startat en hel tevekanal. OWN, The Oprah Winfrey Network, som visar både nyproducerade pratshower och hennes gamla pratshower i repris.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Begreppen reality-tv och dokusåpa myntades i början av 1990-talet. Det första programmet i genren som sändes i Sverige var ”The Real World” som gick på MTV. Några år sedan öppnade ”Expedition: Robinson” dammluckorna.
Men 20 år dessförinnan sändes ”An american family” i USA, en serie som sändes på public service-kanalen PBS. 300 timmar som följde en amerikansk kärnfamilj i Santa Barbara klipptes ned till 12 avsnitt som sändes mellan 1971 och 1973.
”An american family” var en sensation i amerikansk teve på sin tid – familjen hamnade på omslaget till Newsweek – men betraktades som något av ett engångsexperiment och konceptet spred sig aldrig till resten av världen.
Nu har amerikanska kabelkanalen HBO gjort nyinspelad långfilm om denna realityserie, ”Cinema Vérité”, som har undertiteln ”Historien om hur en amerikansk familjs liv blottades i världens första realityprogram”.
James Gandolfini spelar producenten bakom serien, Tim Robbins och Diane Lane spelar makarna i familjen.
”Cinema Vérité” har svensk tv-premiär på Canal+ på söndag 29 maj 21.00.
Jan Gradvall
Fotnot: Tack till Jörgen Johansson för upplysning om att ”An american family” också sändes i svensk tv på sjuttiotalet. Och Lance Loud i serien blev senare frontfigur i new wave-bandet The Mumps.