Skivrecensioner, DI Weekend

John Adams
Titel: Nixon in China
Skivbolag: Nonesuch/Warner
Betyg: 4

Rop från köket: ”Vad är det egentligen du lyssnar på?” Svar från vardagsrummet: ”En modernistisk amerikansk opera om Nixons stadsbesök i Kina”.

John Adams opera ”Nixon in China” har kallats den bästa amerikanska operan sedan ”Porgy and Bess”. Efter 24 års turnerande över världen har den nu slutligen kommit till den finaste scenen av alla: Metropolitan i New York. I morgon, lördag, ges där den allra sista föreställningen.

I samband med detta återutges nu originalinspelningen av operan från 1987. Alex Ross i The New Yorker har jämfört Kalifornien-kompositören John Adams musik med kustvägen Highway 1 norr om San Fransisco, ”a sequence of familiar elements arranged in unfamiliar ways”.

Även om det kan låta bisarrt med ett operadrama med Richard Nixon, Mao Tse-Tung, och Henry Kissinger – plus inte minst Chou-En Lai som fyllig baryton – så känns musiken aldrig krystad utan befriande rättfram och hänförande vacker. Det hörs att en av John Adams stora inspirationskällor är Sibelius.

Jan Gradvall

Rumer
Titel: Season of my soul
Skivbolag: Warner
Betyg: 4


Musikhistorien har redan två klassiska låtar som hyllar den helande kraften i Aretha Franklins röst. Dels soulsångaren George Jacksons ”Aretha, sing one for me” som även spelats in av Cat Power, dels Scritti Polittis ”Wood beez (pray like Aretha Franklin)”.

Nu finns det även en tredje. Med ”Aretha” har debutanten Rumer gjort en låt som påminner om vilken livsavgörande roll en artist kan ha för människor att ta sig igenom svåra perioder. Rumer har sagt: ”Everyone has their own Aretha. I can’t imagine my life withous them”.

32-åriga Sarah Joyce, som gör musik under namnet Rumer, föddes i Pakistan när hennes pappa konstruerade Tarbela-dammen, men växte upp i England med skilda föräldrar. Även om hon hyllar Aretha Franklin så ligger Carole King, Laura Nyro och Karen Carpenter närmare till hands som referenser till hennes egen musik.

Rekommenderas varmt som komplement för den som inte kan sluta spela Adele.

Jan Gradvall

Gil-Scott Heron & Jamie XX
Titel: We’re new here
Skivbolag: XL/Playground
Betyg: 4

1974 gav Gil-Scott Heron ut sitt epokgörande album ”The revolution will not be televised”. Titeln har sedan dess citerats otaliga gånger. Men med tanke på utvecklingen i Nordafrika och arabvärlden just nu kan man dock ifrågasätta sig om Gi-Scott Heron trots allt inte hade fel. Revolutioner i dag direktsänds av Al Jazeera.

Oavsett vilket är det ovanligt intelligent av skivbolaget att låta just 61-årige Gil-Scott Heron bli försökskanin för ett album som via 3G-nätet sänds ut på olika platser i världen.

Albumet släpps först på måndag men redan i dag kan du lyssna om du har en iPhone, Android eller Blackberry, surfar in på www.werenewhere.com/radio/ och befinner dig i närheten av en sändningsplats. I Sverige kan man höra Gil-Scott Heron runt till exempel Kulturhuset i Stockholm, Moderna Museet i Malmö och på skivbutiker och gallerirer över hela landet.

”We’re new here” är en musikalisk vidareutveckling av Gil-Scott Herons utmärkta comebackalbum ”I’m new here” från i fjol, hans första album på 16 år efter drogproblem och fängelsestraff. Det comebackalbumet producerades av Richard Russell, boss för skivbolaget XL, som nu gett sin största talang, Jamie XX från trion The xx, att remixa om hela albumet.

Med briljant resultat. Jamie XX förvandlar Gil-Scott Heron till digital 3G-soul.

Jan Gradvall

Andreas Mattson
Titel: Kick death’s ass
Skivbolag: Razzia
Betyg: 4

Andreas Mattsson lever i dag ett musikaliskt dubbelliv. Å ena sidan rycker han in som låtskrivardoktor åt artister som Peter Jöback, Lisa Nilsson och Carola Häggkvist. Å andra sidan syns han på konserter med extrema band som Sunn O))) och slog igenom som rundgångsarkitekt i Popsicle.

Samtidigt är det precis den motsättningen – den friktionen – som gör honom så intressant som soloartist. ”Kick death’s ass” är på samma gång både experimentell och omedelbar. Andreas Mattssons melodier är som en sockervadd runt taggtråd. Hans gitarrspel är aldrig tråkigt och hans texter blir bara bättre. ”When I look back, I see the mountain that was my youth”.

”Kick death’s ass” går även till musikhistorien som den första albumproduktionen med en exakt startpunkt: 11/10 2007 kl 15.08. Detta enligt upphovsmannens dator.

Jan Gradvall