Krönika, Dagens Industri
Weekend 17 februari
Krönika
Jan Gradvall
För någon månad sedan satte jag upp en Post-It-lapp ovanför datorn där jag skrivit Congotronics. En påminnelse om att köpa en omtalad skiva med den titeln. Båda dessa företeelser – Post-It och Congotronics – visar sig vara exempel på misstag som gett upphov till banbrytande idéer.
Grunden till Post-It uppstod 1968. Spencer Silver, en utvecklare, på 3M, skulle framställa ett starkt klister. Projektet misslyckades helt. Klistret blev tvärtom löjeväckande svagt.
Ingen förstod till en början att det svaga klistret kunde vara användbart. Men sex år senare började Arthur Fry, en arbetskollega till Silver, använda det i sin kyrkokör. Fry strök klistret på små minnelappar och delade ut till kören. Klisterlapparna visade sig vara ett perfekt sätt markera i psalmboken utan att lämna bestående märken.
Och i dag är de kanariegula Post-It-lapparna en av samtidens mest använda och igenkännbara produkter. Carrie i ”Sex And The City” blev dumpad genom en Post-It-lapp. I ”The Office” hotar David att sparka Dawn för att hon stulit Post-It-lappar på kontoret.
”Congotronics” är just nu en av musikvärldens mest omtalade skivor. Även denna banbrytande musik kom till genom ett misstag under arbetsprocessen.
Allt började i Kinshasas förorter. Mawangu Mingiedi, en 72-årig lastbilschaufför och musiker, fick en idé om att bygga en förstärkare till sitt gatuband för att bättre kunna hävda sig konkurrensen. I Congos larmiga huvudstad är det fullt av gatuband som slåss om uppmärksamheten.
Mingiedis band, kallat Kokono No 1, har som huvudinstrument afrikanskt tumpiano. Ett piano i miniatyr, fast med tangenter av metall och en resonanslåda i botten, som är vanligt i östafrikansk musik
För att bättre höras i gatularmet kopplade Mingiedi sitt tumpiano till en förstärkare som han byggt av delar från en bilstereo. Effekten blev den avsedda – musiken överröstade nu allt annat i gathörnet – men samtidigt förändrades soundet.
Den tillförda elektriciteten gjorde att distorsion uppstod. Den uråldriga musiken lät plötsligt rå och ultramodern. Det lät som afrikansk techno. Eller krautrock i stil med Can.
En representant för ett litet belgiskt skivbolag råkade gå förbi och gav den 72-årige lastbilschauffören skivkontrakt. När inspelningen till slut nådde västvärlden reagerade musiker och rockkritiker ungefär som arrangörerna i ”Tjuren Ferdinand”. Bellisismo! Splendido! Honom ska vi ha!
Hemma i Kinshasa betraktades ålderstigna Kokono No 1 som föredettingar. I västerlandet hyllas de som nyskapande genier. Svenske rockkritikern Andres Lokko utnämnde deras album ”Congotronics” till fjolårets bästa alla kategorier, näst efter superhippa The Tough Alliance.
När Mingiedi under en USA-turné nyligen intervjuades i New York Times sade han: ”Jag trodde att förstärkaren skulle hjälpa min grupp att höras bättre i kvarteret. Jag kunde inte drömma oss att den skulle föra oss hela vägen till Europa och USA.”
Nu har det även släppts en andra volym av ”Congotronics”. Uppföljaren är en samlingsskiva med andra gatuband från Kinshasa. Hela inspelningen är gjord på en PowerBook G4, precis samma dator som jag skrivit denna krönika på.
Teknikfilosofen Marshall McLuhan (1911-1980), som myntade uttrycket den globala byn, ler förmodligen i sin himmel. Och på anslagstavlor runt om i Sverige borde det sättas upp Post-It-lappar med texten: ”Våga göra misstag”.
(slut)
GRADVALLS VAL
Utställning
Bruno Mathsson. Arkitekturmuseet, Stockholm. Alla har suttit i hans geniala stolar. Men det är skrivborden man dreglar över. Hur kan något ritat 1943 vara perfekt för laptop?
TV
www.weirdscience.se Från homosapiens till homozappiens. Att TV blivit ett av samtidens mest spännande kulturområden märks inte i TV-bilagor, men det märks på denna sajt.
Bok
”Mediated” (Bloomsbury) av antropologen Thomas de Zengotita. Om hur media präglar och skapar vår värld. Om hur ingenting hänt förrän händelsen bekräftats i media.