Frihet kan vara överskattat
Hösten mest omtalade roman är en uppgörelse med hela det frihetsbegrepp som dominerar vår tid. Är det verkligen just frihet som i längden gör oss lyckliga? Krönika i DI Weekend, 3/9 2010.
Weekend 3 september
Krönika
Jan Gradvall
När Barack Obama förra veckan klev ut från en bokhandel på Martha’s Vineyard med boken i handen var det inte någon diskussion längre: ”Freedom” av Jonathan Franzen är höstens stora roman
Boken har utnämnts till mästerverk av i princip samtliga amerikanska tidningar. Precis som Jonathan Franzens förra roman, ”Tillrättalägganden” (”The Corrections”) som gavs ut 11 september 2001 och sålde i närmare tre miljoner exemplar världen över, är ”Freedom” en stark kandidat till både Pulitzer-pris och National Book Award.
”Freedom” är dessutom ännu intressantare än ”Tillrättalägganden” ur ett svenskt perspektiv. Huvudpersonerna i ”Freedom” heter Walter och Patty Berglund och bor i Minnesota. Walter kommer från en familj som emigrerade från Sverige.
Jonathan Franzen tar inga genvägar som författare. I en tv-intervju med Charlie Rose sade han att han skrev för fullt på uppföljaren till ”Tillrättalägganden” men att det gick långsamt. Den tv-intervjun gjordes 2002. För att nå ända fram har han gått upp och skrivit 07.00 sex till sju dagar i veckan.
I en omslagsintervju i Time Magazine berättar Franzen att arbetar i ett kalt kontorsrum och skriver på en antik dator utan Internetkoppling. För att ändå inte bli frestad att gå ut på nätet någon gång ibland – ”Kanske bara kolla en grej?” – har han klistrat fast Ethernet-kabeln med superklister och därefter sågat av den.
På omslaget till ”Freedom” är det en fågel. (På den engelska utgåvan, där typografi dominerar, är det en fågelfjäder.) Fågeln är inte där av en tillfällighet. Jonathan Franzen är själv fågelskådare. Fåglar också en sliten symbol för frihet. Som Mikael Rickfors sjöng: ”Jag ska köpa vingar för pengarna, flyga fram över ängarna”. Uttrycket ”Fri som en fågel” finns på både svenska och engelska.
Men när Time Magazines reporter Lev Grossman får följa med Jonathan Franzen på en fågelskådartur är det inte fåglar ”i full frihet” som Franzen ser i sin kikare. Om man verkligen närstuderar fåglar, säger Franzen, så ser man att de i själva verket oavbrutet arbetar. De måste göra det för att överleva. Och det är inte trots det, utan tack vare det, som fåglar inte plågas av självtvivel och obeslutsamhet.
”Freedom” är en uppgörelse med hela det frihetsbegrepp som dominerar vår tid.. Längtan efter frihet, behovet av frihet, kravet på frihet: detta upprepas gång på gång i dagens samhälle, inte minst nu inför ett val. Frihet åberopas också av samtliga partier. Från Moderaternas gamla paroll ”Mer valfrihet” till SSU:s tidning Frihet.
Men är det verkligen just frihet som i längden gör oss lyckliga? Ju ger frihet som karaktärerna i ”Freedom” erövrar, desto tommare känns deras liv. Frihet, när man väl uppnår det, kan visa sig vara något väldigt ihåligt. En skilsmässa, till exempel, är ofta ett resultat av behovet av ”mer frihet”. En totalt fri person är en person utan förpliktelser och därmed också utan riktning.
Så precis som fåglar är det kanske, som Lev Grossman sammanfattar det i Time, någonting utöver frihet som människor verkligen behöver. Kärlek. Arbete. Att tro på någonting. Att vara hängiven någonting.
Eller för att så här inför valet citera ett rockmärke som popgruppen Dr Kosmos gjorde för tio år sedan: ”Stoppa valfriheten”.
(slut)