Krönika, Dagens Industri
Weekend 11 juni
Krönika
Jan Gradvall
Små öar har visat sig kunna ha en osannolik stor påverkan på den musikaliska utvecklingen i resten av världen. Ett exempel är Jamaica, vars reggae lagt grunden till allt från rappande, dubeffekter, drum & bass och hela remixkulturen. Ett annat exempel är Ibiza, en liten spansk ö, endast den tredje största av de baleariska öarna, som ändå blivit världens epicentrum för klubbkultur.
Ingen stad i världen har lika mytomspunna och inflytelserika klubbar som Ibiza.
Ibizas nuvarande herravälde över klubbkulturen kan spåras till sommaren 1987 då tre engelska discjockeyer, Paul Oakenfold, Danny Rampling och Trevor Fung, var på semester på ön. När de tre engelsmännen gick på nattklubben Amnesia förbluffades de över den eklektiska musikmix som spelades.
Discjockeyn på Amnesia kallade sig DJ Alfredo och kom från Argentina. Han blandade house, en genre som då var nyfödd, med episka rocklåtar av Waterboys och Chris Rea och all slags rytmisk musik som kunde framkalla en transliknande tillstånd hos de som dansade.
De tre engelska discjockeyerna började själva genast spela samma eklektiska mix på sina egna klubbar. Och genren ”balearic beat” var född. På samma klubbar som spelade balearic beat, både på Ibiza och i London och Manchester, uppstod därefter i sin tur acid house och hela ravekulturen.
Det absolut största som händer svensk musik denna sommar ur ett internationellt perspektiv – större än någon turné eller festival – är därför att trion Swedish House Mafia från och med nu på måndag tar över nätterna Pacha, Ibizas mest kända nattklubb.
Pacha är i dag ett franchise med förgreningar över hela världen. Det finns i dag klubbar som heter Pacha i New York, Sao Paulo, Buenos Aires. London, Marrakesh, München och på ytterligare över dussinet platser.
Men det är originalklubben på Ibiza, med plats för 3 500 dansande, som är spindeln i nätet. Swedish House Mafia tillhör i dag de mest efterfrågade och välbetalda discjockeyerna i världen och består av trion Axwell (Axel Hedfors) Sebastian Ingrosso (son till Vito Ingrosso) och Steve Angello (född i Aten med svensk mamma). Ursprungligen var även Eric Prydz en fjärde medlem.
Swedish House Mafias gästspel på Pacha i fjol blev så omtalat att det till och med är omnämnt i Wikipedia-texten om ön Ibiza. Från och med nu på måndag återupprepar Swedish House Mafia succén genom att spela på Pacha varje måndag hela sommaren.
Swedish House Mafia blir bara större. I mars spelade de inför 60 000 människor på Ultra Music Festival i Miami. Förrförra veckan sålde de ut Brixton Academy i London två kvällar i rad, vilket sannolikt ingen annan svensk artist just nu skulle ha kapacitet att göra.
Under denna sommar kommer Swedish House Mafia även att bli ett världsnamn utanför klubbkulturen. Trion har skrivit på skivkontrakt med EMI. Den 7 juli släpps deras debutsingel, ”One”, en låt som i över en månad redan funnits till salu digital via Beatport, ledande sajt för klubbmusik.
Alla tre medlemmarna gör även parallellt musik under sina egna namn. Sebastian Ingrosso var två år när hans pappa Vito dansade bakom Pernilla Wahlgren i ”Picadilly Cirkus”. Nu har han en låt med på Kylie Minogues nya album som släpps 5 juli.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
HYRFILM
”En enda man”. En av de bästa filmer jag sett om livskris, existentiell ångest och – ja, faktiskt – manlighet. Colin Firth borde fått en Oscar.
DOKUMENTÄR
”I det vita rummet”. Lysande dokumentär om hur Sveriges kanske bästa konstnär just nu, Gunnel Wåhlstrand, konkret arbetar. Finns på SVT Play.
KONSERTFILM
U2, ”360: At the Rose Bowl”, dvd. Dokumentation av tidernas bästa stadiumturné. Ännu mer aktuell efter att U2 ställt in årets fortsättning av turnén på grund av Bonos ryggskada.
+
BONUS:
Tänka om man kunde kombinera den infrastruktur och snabbhet som finns Internetvärlden med ”den skönhet och permanens” som finns i den gamla printvärlden? Det är det som är idén bakom nya magasinet 48 Hour som just kommit med sitt pilotnummer, Issue Zero.
I ledaren skriver redaktionen: ”It began as a simple idea: Let’s make a magazine in a weekend”. Och det var sedan precis vad man gjorde. Hela det första numret skrev, fotograferades och layoutades under en helg i maj.
Pilotnumret av 48 Hour imponerar mer genom sin idé än sitt faktiska innehåll –premiärnumret på temat ”Hustle” skulle behövt hårdare redaktionell styrning –men tidningens existens kan skaka om magasinvärlden som fortsatt att jobba väldigt traditionellt trots alla förändringar i den nya medievärlden.
För hur rimligt är det egentligen att moderna pappersmagasin kan ha så lång deadline som två eller tre månder vilket de flesta har i dag? Ja, så lång tid går det innan en skriven magasintext når läsaren.
Jan Gradvall