Låginformationsdieten

Tänk om framtida forskning visar att ett överflöd av information är lika skadligt som ett överflöd av kalorier? Så vad är informationens motsvarighet till långsamma kolhydrater? Vilken information har lägst GI-värde? Krönika i DI Weekend, 19/2 2010.

Weekend 19 februari

Krönika

Jan Gradvall

Managementlitteratur har blivit en av samtidens mest lönsamma men samtidigt mest ihåliga litterära genrer. Nästan alla böckerna följer samma mall. Det är alltid samma typ av snärtiga texter i punktform, kryddade med googlad statistik. Kapitlen är korta och inleds alltid av kloka och tänkvärda citat, där högt blandas med lågt, från Seneca till Yoda.

Timothy Ferriss internationella bästsäljare ”4 timmars arbetsvecka” (Modernista), som nu ges ut på svenska, kan tyckas vara ännu en sådan bok. Förutom att själva premissen är djupt provocerande – att vissa kan jobba så lite som 4 timmar i veckan bygger naturligtvis på att andra i U-länder fortsätter att jobba 80 timmar i veckan – är boken full av typiska managementklyschor som: ”Var schackspelaren, inte schackpjäsen”.

Men det sjätte kapitlet i boken borde alla läsa. Kapitlet har en rubrik som förtjänar att bli ett begrepp: ”Låginformationsdieten”.

Timothy Ferriss inleder med att citera Herbert Simon som fick Nobelpriset i ekonomi 1978. Herbert Simons fastställde att det är omöjligt att någonsin känna till all information som är relevant för ett givet beslut. Vad det handlar om är därför att vid någon punkt i beslutsprocessen säga ”Nu räcker det” och avstå från att ta in vidare information.

Herbert Simon: ”Vad information kräver är ganska uppenbart: den kräver sina mottagares uppmärksamhet. Därför skapar ett överflöd av information en brist på uppmärksamhet.”

Med tanke på det extrema överflöd av information vi nu fått tillgång till undrar man vad som kommer att hända med vår uppmärksamhet på sikt.

I och med att mediekartan just nu” ritas om i realtid”, för att låna ett uttryck av Anders Mildner, har ännu ingen något svar på det. Vi befinner oss mitt uppe i ett gigantiskt experiment med oss själva som försökskaniner.

Men tänk om framtida forskning visar att ett överflöd av information är lika skadligt som ett överflöd av kalorier? Precis som vi fått lågkaloridieter kan det därför även bli aktuellt med låginformationsdieter.

Timothy Ferriss kallar det att lära sig ”selektiv okunnighet”. Efter att vi nu frossat från informationssmörgåsbordet, likt barn från Frostmofjället, handlar det i framtiden om att lära sig avstå, att nöja sig med en tallrik i stället för flera.

Så vad ska vi välja bort? Vad är informationens motsvarighet till långsamma kolhydrater? Vilken information har lägst GI-värde?

Timothy Ferriss egen variant på Montignac och Atkins lär nog provocera många som jobbar inom så kallad gammalmedia: ”Jag tittar aldrig på nyheterna och har bara köpt en enda tidning på fem år, på flygplatsen Stansted i London. Och det var bara för den gav rabatt på Pepsi Light.”

Men precis som det inte finns någon mellan korrelation mellan dyr mat och nyttig mat, så kan det även visa sig att den mest matnyttiga informationen kan vara den som är gratis eller nästan gratis.

Efter modedesignerns Alexander McQueens självmord förra veckan gav till exempel tidningen Rodeos bloggare och twittrare de två första timmarna en mer djuplopande journalistisk analys än vad svenska dagstidningar förmådde göra de två första dygnen.

Nej, det behöver inte bara vara annonsintäkter som till slut fäller avgörandet för en del förlusttidningar. Det kan lika gärna bli låginformationsdieten som gör att vi väljer bort dem.

(slut)