Krönika, Dagens Industri
Weekend 16 oktober
Krönika
Jan Gradvall
Ungefär 99,9 procent av alla som kommer att köpa biobiljett till ”Upp”, svensk premiär i dag, kommer att göra det för att det är ännu en utmärkt familjefilm signerad animationsgenierna på Pixar.
Men det finns även en promille cineaster som kommer att vilja pricka av ”Upp” för att det är den senaste film som innehåller ett Wilhelm-skrik.
Spridningen av Wilhelm-skriket är ett ovanligt tydligt exempel på hur Internet förändrat hur vi konsumerar media. Gränsen mellan brett och smalt har suddats ut.
Under ett halvt sekel var Wilhelm-skriket ett internt skämt bland några dussin ljudtekniker i Hollywood. I dag har ”The Wilhelm Scream” blivit allmän egendom. Filmskriket har förärats med en egen kavalkad på YouTube och är, förstås, ett eget uppslagsord på Wikipedia.
Wilhelm-skriket härstammar från ”Distant drums”, en Cary Cooper-film från 1951 om en grupp soldater i 1800-talets träskmarker i Florida som slåss mot Seminole-indianer. När en av soldaterna dras ned i träsket av en alligator ger han ifrån sig ett sista skrik, ett skrik så överdrivet att det med dagens öron låter närmast som en parodi på ett skrik.
I likheten med nästan alla ljudeffekter i filmen lades skriket på i efterhand. Totalt sex olika skrik spelades in i en tagning. Tagning fem användes för soldaten.
Förutom att samma skrik användes ytterligare en gång i samma film arkiverades det i Warner Brothers ljudarkiv. 1953 dök skriket upp igen, denna i västernfilmen ”The charge at Feather River” där en soldat blir skjuten i benet med en pil. Soldaten heter Wilhelm, därav namnet.
De närmaste 20 åren dök skriket upp i ett otal Warner Bros-filmer. En av få som noterade att samma skrik dök upp i så många olika filmer var den unge ljudentusiasten Ben Burtt. 1977 blev Ben Burtt anlitad att göra ljudeffekterna till ”Star Wars”, där han lyckades få med skriket.
George Lucas älskade historien om Wilhelm-skriket. Ben Burtt och George Lucas har sedan dess använt Wilhelm-skriket i samtliga filmer de jobbat med. De lyckades till och med klämma in i det en så stillsam film som ”More American Graffiti”.
Och sedan dess har det varit en sport bland alla ljudtekniker i världen att få in minst ett Wilhelm-skrik i sina filmer.
När Quentin Tarantino fick höra talas om Wilhelm-skriket fanns ännu inte Internet. För att försäkra sig om att denna osannolika historia verkligen var sann tog Quentin Tarantino en paus under inspelningen av sin debutfilm ”Reservoir dogs” (1992) och anordnade en visning av ”Distant drums” för hela teamet.
Quentin Tarantino har fortfarande inte tröttnat på Wilhelm-skriket. Det finns där i den bioaktuella ”Inglourious basterds”. Det hörs när en soldat blir skjuten och faller ut genom ett fönster på övre våningen.
I Pixar-filmen ”Upp” hörs skriket ungefär i mitten av filmen. Var uppmärksam när en flock hundar springer längs en ravin.
Vem är det då som skriker? Kulturhistoriska efterforskningar, som initierats av Ben Burtt, pekar på att det troligen är Sheb Wooley, en musiker som har roller i många västernfilmer, bland annat ”High noon”.
Sheb Wooley gick bort 2003, innan någon hann fråga honom. Samma år hördes hans skrik i del två och tre i ”Sagan om ringen”-trilogin.
(slut)