Krönika, Dagens Industri

Weekend 29 november

Krönika

Jan Gradvall

I en av Imperiets bortglömda men bästa låtar lyder refrängen: ”Afrika, måste tillbaks till Afrika, måste tillbaks till Afrika”. Den sortens mantraliknande tänkande börjar nu även sprida sig till finans- och teknikvärlden.

I en krönika i The Guardian frågar sig tidningens teknikbevakare Victor Keegan: ”Varför kommer det inget Pirate Bay för banker där människor kan skicka pengar till varandra utan att behöva vänta dagar på att de ska anlända?”

Rubriken på Victor Keegans kolumn lyder: ” ”Om Afrika kan hoppa över mellanledet med banker, varför kan inte vi göra det?” Som exempel skriver han att i Kenya kan människor i dag föra över pengar till varandra på 14 sekunder. ”I Storbritannien tar det tre dagar.”

Förklaringen är att i Kenya använder fler och fler inte längre banker till att hantera sina pengar, utan i stället M-PESA, en tjänst för mobiltelefoner startad av Safaricom i samarbete med Vodafone.

Kenya var det första landet i världen i världen som fick tillgång till denna tjänst. 17 procent av befolkningen i Kenya beräknas redan använda M-PESA, med följden att kontanter knappt längre behövs. ”Allt från att köpa en Coca-Cola till att betala för en begravning kan skötas med mobilen.”

Om inte M-PESA eller något liknande snart kommer till Storbritannien – och Sverige – menar Victor Keegan att det borde bara vara en tidsfråga innan några laglösa tekniksnillen liknande Pirate Bay-grundarna startar en egen variant.

En nät- och/eller mobilbaserad tjänst som gör att vi kan hoppa över mellanledet och i stället börja byta tjänster från konsument till konsument. I musikvärlden hette det mellanledet skivbolagen, i finansvärlden är det bankerna.

Andra exempel på att de några av de bästa idéerna till att använda ny teknik går att hitta i Afrika ges i boken ”Identifying the African Entrepreneur – a success story (Lambert Academic Publishing) skriven av två unga svenskar, Emre Gürler och Tobias Sjöberg, som även startat konsultbolaget Africaspotential.com efter att boken kom ut.

Emre Gürler jobbar i dag som kommersiellt ansvarig för utvecklingsprojekt på Hyper Island. Tobias Sjöberg jobbar som konsult på Nigel & Wright Recruitment i Köpenhamn.

Boken kom till när de under studietiden på Växjö universitet fick ett SIDA-stipendium för att åka till Bubulo, Uganda, för att studera grunderna till entreprenörskap.

Emre Gürler säger: ”Människor i Bubulo använder sina mobiler till allt. Mobilen har fullständigt förändrat bybornas sätt att kommunicera, där ingår även pengatransaktioner mellan olika privatpersoner.”

Förutom sin research och sina intervjuer hjälpte Emre Gürler och Tobias Sjöberg svenska Chalmers att utveckla solcellsgenererade elcentraler så att byborna i Bubulo inte längre ska behöva gå tre mil för att ladda sina mobiltelefoner. ”Fast å andra sidan, tid och klockor är rätt irrelevant i såna byar.”

Emre Gürler berättar att han fortfarande håller kontakt med många av sina nyvunna vänner i Uganda. Byborna i Bubulo har uppfunnit ett sätt att kommunicera via mobiltelefon som är mycket billigare än dyrbara långdistanssamtal.

”Det är oerhört intressant hur de använder mobilen som kommunikationsmedel på helt nya sätt”, säger Emre Gürler. ”När de hör av sig i dag ringer de på min mobil men lägger sedan på mobilen direkt efter bara en signal. Det har samma innebörd som att säga ’Hej hur mår du? Jag tänker på dig’ men är mycket effektivare och billigare. Jag, som mottagare, ser ju på mobilnumret vem som hört av sig.”

(slut)

+

GRADVALLS VAL

SOUNDTRACK
”Love & misery: The best of Tobias Fröberg” (Playground).. Nya tv-serien ”Blomstertid”, premiär 3 juni, har även ett kongenialt soundtrack, enbart bestående av Tobias Fröberg-låtar. Signatur är hans briljanta ”God’s highway”.

BOK
Mats Andersson, ”I stället för ett liv förvirring!” (Vulkan.se). Brutalt uppriktig och nattsvart självbiografi av bob hunds före detta trummis. Om resan från en ensam barndom till att vakna upp på SÖS akutmottagning med 5.2 promille.

NÄTRADIO
Studio360.com. Forne Spy-journalisten Kurt Anderson gör i dag radioprogram. Just nu diskuteras b.la kulturjournalistikens framtid i inslag som ”Reinventing the critic”.

+

BONUS NR 1:

I morgon gör Elvis Costello en Berndt Egerbladh. Det USA-producerade tvprogrammet ”Spectacle””, där Elvis Costello möter olika musikerkollegor, har rättmätigt hyllats för sin nyskapande form.

Men när programmet har premiär i morgon lördag på SV2 20.00, med titeln ”Elvis Costello med gäster”, slås man över hur väl det smälter in i SVT:s historia. Vad Elvis Costello gör är nämligen exakt vad Berndt Egerblahd gjorde på 1970- och 1980-talet i ”Två och en flygel”.

Den vanliga inställningen när det gäller i musikprogram i tv är att intervjuerna absolut inte får handla om musik. Det anses av någon anledning som ”för internt” och ”för smalt”. Och samtalen förvandlas till meningslöst småprat.

Men Elvis Costello är inte rädd för att prata initierat om arrangemang och ackordföljder. Precis som en gång Bernt Egerbladh spelar han även musik med sina gäster.

I det första programmet i serien intervjuas Elton John som också är seriens producent. Missa framförallt inte program 5 med The Police och program 6 med Smokey Robinson.

Jan Gradvall

+

BONUS NR 2:

För 15 år sedan följde filmaren Martin Persson tre avgångselever i den idylliska och kritvita Stockholmsförorten Bromma: Steven, Kenneth och Anders.

I dokumentären ”Blomstertid” har han sökt upp dem igen för att ta reda på vad som hänt sedan dess och visa hur deras liv utvecklat sig.

Det är ett klassiskt upplägg i dokumentärer, välkänt från inte minst Rainer Hartlebs dokumentärer om barnen i Jordbro.

Det är bara det att denna gång är allting fejk. Komikern Peter Magnusson, känd från ”Hey Baberiba”, spelar alla tre eleverna.

Peter Magnusson har även skrivit manus tillsammans med filmaren Martin Persson som i denna fejkdokumentärserie använder precis samma berättarteknik som han tidigare använt i ”I en annan del av Köping” och Filip & Fredriks program.

Resultatet blir en av årets mest oväntade, mest oroväckande och bästa tv-serier. Australiske komikern Chris Lilley har prövat ett liknande grepp i serien ”Summer heights high” där han också spelar de tre olika huvudpersonerna i en fejkdokumentär.

Men ingen i Sverige har avslöjat bräckligheten i dokumentärgenren lika brutalt– och brutalt roligt – som Magnusson & Persson gör här. ”Blomstertid” visar också både lusten och fägringen i humor blir som störst om så få människor som möjligt är inblandade i produktionen.

”Blomstertid” har premiär på TV4 onsdag den 3 juni 20.00 och sänds i fem delar.

Jan Gradvall