Krönika, Dagens Industri
Weekend 13 mars
Krönika
Jan Gradvall
”Allt du vet om webdesign är fel”, ”Kan sociala medier göra slut på rasism?”, ”Hemligheterna bakom framgångsrikt modebloggande” och, inte minst, ”Vem ska kolla min mail efter att jag dött?” De fyra lockade föredragsrubrikerna är några av anledningarna till att världens blickar i dag vänds mot Texas när South By Southwest-festivalen startar i Austin.
Musikfestivalen South By Southwest har funnits i 22 år och har i musikbranschen numera samma status som Cannes har i filmbranschen. Talangscouter och artistbokare från världens alla andra festivaler är på plats för att inte missa det senaste. Alla de mest omtalade artisterna just nu, från Grizzly Bear till Vivian Girls, spelar i Austin de närmaste nio dagarna.
Men parallellt med själva musikfestivalen har South By Southwest även utvecklas till en festival för all slags gränsöverskridande kultur där de senaste nyheterna avtäcks inom högteknologi och nya medier. Från och med i dag finns några av samtidens skarpaste hjärnor på plats för att inte bara lyssna på morgondagens musik utan diskutera morgondagens kultur.
Att just Austin, Texas, kunnat bli en knutpunkt för gränsöverskridande kultur har en förklaring i både delstatens Texas historia och Austins unika och ständigt växande universitet, University of Texas
Austin är en liten stad med 743 000 invånare. Av dessa går över 50 000 på universitetet och ytterligare 16 500 är anställda på universitetet. Till detta tillkommer alla utexaminerade elever som stannar kvar i staden. Austin är i dag USA:s yngsta stad både rent statistiskt befolkningsmässigt och mentalt. Det är nästan svårt att hitta någon i Austin som inte har någon koppling på universitetet.
En av de som ser till att Austin är en sällsynt vital stad inte bara under South By Southwest-festivalen utan 365 dagar om året är Michael Kackman som är lärare på universitetets Department of Radio, Television and Film.
När jag under ett besök i Austin träffade honom på hans arbetsrum på universitet berättade Michael Kackman att han är uppväxt i Oregon. ”Jag var lika överraskade som alla andra över kreativiteten och kulturlivet här. Den allmänna bilden av Texas är ju en distillerad version av allt vi förknippar med Amerika. Men historiskt sett har Austin alltid varit en hybridplats, ’a crossroads kind of town’. I mitt område där jag bor, i nordöstra Austin, spelas det till exempel dragspelsmusik överallt. Många tyska och tjeckiska emigranter hamnade i Texas. Deras instrument plockades upp av mexikaner och blev vad vi i dag kallar texmexkultur. Och i modern tid är det universitetet som gjort att Austin fortsatt vara en hybridplats.”
Förutom att Michael Kackman utbildar elever från hela Amerika i ämnen som mediekritik och tv-historia har hans avdelning även startat webbplatsen Flow TV, ett forum vars mission är att skapa ett utrymme där inte bara studenter utan även allmänheten kan diskutera ”the changing landscape of contemorary media”.
”Den crossroadsmentalitet och öppenhet som alltid funnits i Texas genomsyrar i dag all slags media”, fortsätter Michael Kackman. ”Du kan inte i dag studera film utan att studera tv. Du kan inte studera tv utan att studera Internet. Utvecklingen av South By Southwest-festivalen är ju också ett resultat av att de som är intresserade av musik ofta också är lika intresserad av film och ny teknologi. Det är i hybridkulturen framtiden finns.”
(slut)
+
GRADVALLS VAL
KONST
Andreas Gursky, Moderna Museet, Stockholm. Fast det är lite synd att man ingenstans i utställningen påpekar det uppenbara släktskapet mellan Gurskys fotografier av Düsseldorf och Kraftwerks tonsättning av samma stad.
DECKARE
Robert Crais, ”Chasing darkness” (Orion, pocket). Det bästa botemedlet mot en influensa som vägrar ge sig är inte medicin. Det är adrenalinformuleringarna i en ny Elvis Cole-deckare.
HYRFILM
”Baby mama”. Filmen är en bagatell, men samspelet mellan Tiny Fey och Amy Poehler är komediskådespeleri på absolut högsta nivå. Det är även intressant hur historien i ”Baby mama” just nu återanvänds i de färska avsnitten av ”30 rock”.
+
BONUS NR 1:
I dessa gränsöverskridande tider är det kanske inte helt oväntat att en stillbild från rockvideon till Nick Caves och Kylie Minogues duett ”Where the wild roses grow” 14 år senare skulle hängas upp på museum. Men det känns inte väntat att det museet är anrika Nationalmuseum i Stockholm
Utställningen ”Prefaeliterna”, som visas fram till 24 maj, innehåller målningar som influerat mängder av samtida rockmusiker och modeskapare. I september 1848 bildades P.R.B, en förkortning av The Pre-Raphaelite Brotherhood, av sju unga konstnärer i London.
De hämtade sin inspiration från konsten som föregick den italienska 1500-talskonstnären Rafael, i synnerhet 1400-tals ungenässans och medeltida konst. Därav prefixet och namnet Prerafaeliterna.
Förutom originalverken innehåller utställningen exempel på samtida konst som influerats av allvaret, landskapen och blommorna i Prerafaeliternas konst. Rockvideobilden där Kylie Minogue ligger dräpt i vattnet är en pastisch på John Everett Millais målning ”Ophelia” från 1851. Vaket nog finns även så aktuella exempel som Scarlett Johanssons skivomslag från i fjol.
Man kunde även ha lagt till artisten Agnes aktuella frisyr i ”Melodifestivalen”, som hämtad från en Rossetti-målning, eller skivomslaget till ”Some candy talking” med The Jesus & Mary Chain. Utställningen med Prerafaeliterna påminner om att de gamla brittiska 1800-talskonstnärerna, precis som till exempel The Jesus & Mary Chain, ville göra ironibefriad konst om eviga frågor som kärlek och svek, liv och död.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
I slutet av 80-talet startade Klas Lunding skivbolaget Telegram som blev banbrytande i övergången mellan pop och dansmusik, med artister om Leila K och Titityo. Nu startarr Klas Lunding tillsammans Isse Samie ett bokförlag med samma namn.
Telegram är en ny underetikett till Schibstedförlagen. Företagets VD Sanji Tandan, som själv har en långvarig bakgrund i musikbranschen, har gett Klas Lunding och Isse Samie fria händer med bokförlaget Schibsteds resurser i ryggen.
Första utgivningen på bokförlaget Telegram är boken ”When we were winning”, en bok om rockbandet Broder Daniel av fotografen Martin Norberg och journalisten Klas Ekman.
Tryck och repro ger tyvärr inte rättvisa åt Martin Norbergs fina fotografier, men Klas Ekmans text fyller i en nödvändig lucka i svensk musik- och kulturhistoria. Broder Daniel var den sortens sällsynta band som påverkade och förändrade en generation. ”When we were winning” är den första bok som berättar bandets historia med bandmedlemmarnas egna ord.
Jan Gradvall