Skivrecensioner, DI Weekend

Lloyd Cole
Titel: Cleaning out the ashtrays
Skivbolag: Tapete
Betyg: 4
Lloyd Cole
Titel: Radio Bremen: Folksinger volume 1
Skivbolag: LloydCole.com
Betyg: 5

Det är två sidor av samma mynt. Parallellt med att musik aldrig tidigare varit så lätt att få tag i via streamingsajter som Spotify, så ger artisterna själva ut skivor som endast går att få tag i via deras egna hemsidor.

”Cleaning out the ashtrays” är en box med fyra CD som samlar B-sidor och udda spår med Lloyd Cole. Förpackningen är ett kärlekshantverk: bästa möjliga tryck och formgivning signerad Lloyd Cole själv. Han har även skrivit miniessäer med historierna bakom låtarna. Förbluffas av hans franskspråkiga version av Bob Dylans ”If you gotta go, go now”. Försök hålla tårarna tillbaka under låtar som ”Mannish girl”.

”Radio Bremen” är en liveinspelning från vad som verkar vara en tysk motsvarighet till Berwaldhallen. Publiken är knäpptyst under låtarna, ljudet är magnifikt, Lloyd Cole framträder ensam med akustisk gitarr. Jag har följt Lloyd Cole i ett kvarts sekel, men har aldrig hört honom bättre än här. Låturvalet spänner över hela hans karriär. Förutom sina egna klassiker gör han ”Famous blue raincoat” bättre än Leonard Cohen.

Boxen ges ut av Lloyd Cole själv i samarbete med Tapete Records och kan beställas av alerta skivbutiker. ”Radio Bremen” säljs bara genom sajten LloydCole.com och engelska Rough Trade vars postorderservice är utmärkt.

Mando Diao
Titel: Give me fire!
Skivbolag: Universal
Betyg: 4

När bröderna Salla och Chepe från The Latin Kings skulle göra omslaget till den legendariska samlingsskivan ”Den svenska underjorden” från år 2000 gjorde de som de brukade göra under sin uppväxt i Fittja. De gick ut och målade titeln på en betongmur.

Tillsammans med sin lillebror Masse kallar sig Salla och Chepe i dag för The Salazar Brothers. Att denna svenskchilenska brödratrio fått i uppdrag att producera rockgruppen Mando Diaos nya album resulterar i ett av de mest inspirerade mötena i svensk musik på den här sidan millennieskiftet.

”Give me fire!” visar att betongen i Borlänge och betongen i Fittja är av samma grundmaterial. När Mando Diao och The Salazar Brothers tillsammans tolkar ledmotivet till Stefan Jarls film ”Ett anständigt liv” vill man bara krama dem. Balladen ”Crystal” kan vara det bästa Mando Diao gjort, med textraderna: ”Bergman said it all, the magic is in the fall”. CD-bookleten, signerad fotografen Matt Wignall, är ett konstverk på samma nivå som Jockum Nordströms omslag till Caesars Palace.

Jan Gradvall

Jonathan Johansson
Titel: En hand i himlen
Skivbolag: Hybris/Border
Betyg: 4

En hand i himlen? Det skulle kunna vara en uppsträckt hand i en förlösande stund på ett dansgolv á la ”Saturday night fever”. Det skulle också kunna vara en religiös liknelse hämtad från en predikan. I den 22-årige Jonathan Johanssons titelspår med samma namn blir det bägge delarna.

”En hand i himlen” förtjänar att växa till vårens största svenska hitlåt. Att låten redan hyllas på amerikanska bloggar, som inte förstår ett ord av texten, säger en del om kraften i den pumpande basen och de förtrollade kastanjetterna.

Jonathan Johansson har växt upp i ett frireligiöst hem i Malmö. Även ”Innan vi faller”, som han tidigare framfört i en akustisk version på PSL.se, är lika vemodigt magisk som titelspåret. När man sedan kommer till spår fyra faller alla bitar på plats i Jonathan Johanssons musikaliska universum. ”Alla vill ha hela världen” är en svensk version av Tears For Fears ”Everybody wants to rule the world”.

Att gå i land med en svensk tolkning av en pophistoriens mest hymnlika låtar kräver mod, talang, intelligens och intuition. Jonathan Johansson har allt det i överflöd.

Jan Gradvall

Jonna Lee
Titel: This is Jonna Lee
Skivbolag: Razzia
Betyg: 4

Lilla svenska skivbolaget Razzia är ett sällsynt exempel på att genuin kärlek till musik och omhändertagande av artisterna också kan vara ekonomiskt lönsamt. De kompromisslösa debutalbumen med Maia Hirasawa och Säkert! har båda sålt i över 30 000 fysiska exemplar, siffror som inga deltagare i årets upplaga av Melodifestivalen kommer i närheten av.

Med sitt nya album kliver även Jonna Lee från Linköping upp i samma division som Annika Norlin (Hello Saferide, Säkert!) och Maia Hirasawa. Med akustisk gitarr som grund gör hon temperamentsfull, ruffig popmusik som mer för tankarna till The Cure än andra singer-songwriters.

Viktigast av allt är att Jonna Lee också har Låten. Den pianohamrade ”My high” har alla förutsättningar att bli en världshit, även om det förmodligen hade underlättat om den fått behålla den förkrossande refrängen som titel: ”You mean nothing to me now”. Ingen som hört och sett Jonna Lee framföra den refrängen glömmer det. ”My high” är en klassisk ”jag klarar mig själv nu”-låt med samma universella kraft som Alanis Morissettes genombrottslåtar.

Jan Gradvall