Krönika, Dagens Industri
Weekend 30 januari
Krönika
Jan Gradvall
”Don’t forget the motor city!” Martha & The Vandellas utrop i Motown-klassikern ”Dancing in the street” har en helt annan betydelse i dag än när den spelades in 1964. Då handlade det om ”an invitation across the nation” med den hoppfulla staden Detroit som avsändare. 1964 klubbades en lag igenom som förbjöd fortsatt raslig segregering i skolor, på arbetsplatser och i offentliga miljöer. Samma år delades Nobels fredspris ut till Martin Luther King.
Men i dag låter ”Don’t forget the motor city!” som ett desperat rop på hjälp från en stad som i en färsk Yahoo-undersökning nyligen rankades som den näst värsta staden att leva i USA. Hus i Detroit säljs just nu för en dollar styck. Arbetslösheten är den högsta i USA. Och värre blir det dag för dag i takt med att luften går ur bilindustrin.
Nyhetsbyrån Reuters kablade nyligen ut oförglömliga bilder på en svart pastor som håller en gudstjänst i Greater Grace Temple i Detroit. Framme vid altaret, där en massiv gospelkör står och vaggar, finns inga vanliga församlingsmedlemmar ut tre andra inbjudna som är i ännu större är behov av Guds hjälp. Närmare bestämt tre olika SUV. En representant vardera från ”the Big three” – en Ford Escape, en Chevy Tahoe från General Motors och en Chrysler Aspen – har körts in i kyrkan och parkerats framme vid altaret.
Att Detroits andra stolthet, skivbolaget Motown, fyller 50 år samtidigt som den bilindustri som formade bolaget håller på att gå under är en bitter ironi. Namnet Motown är en sammanslagning av ”motor” och ”town” och har även varit ett smeknamn på Detroit.
Att lyssna på alla jubileumsskivor som under året kommer att välla ut från Motown är en påminnelse om att denna oöverträffade populärmusik, där pophistorien kanske nådde sin höjdpunkt, aldrig hade kommit till om det inte vore för bilindustrin. Motown är inte bara en obligatorisk grundkurs i pophistoria: det är också en lektion i entreprenörskap.
Bolagets grundare, Berry Gordy, hade en massa olika jobb innan han 30 år gammal grundade skivbolaget. Han byggde hus i sin pappas firma. Han sålde en svart dagstidning i ett vitt bostadsområde. Han knackade dörr som köksutrustningsförsäljare. Han var också boxare, jobbade i skivaffärer och skrev låtar.
För varje jobb lärde han sig något nytt som han senare fick användning för. Men det var när han fick jobb vid löpande bandet på bilfabriken Lincoln Mercury som han fick en vision av sin framtid.
I den ena änden av bandet rullades det in karossformade stålskelett. I den andra änden, efter att Berry Gordy och andra arbetare adderat detalj efter detalj, kom det ut färdiga, blänkande nya bilar. Tänk om man kunde göra popmusik på samma sätt?
Att istället för solitära singer-songwriters, vilka jobbar som gamla tiders smeder, skapa en modern tillverkningsprocess där alla bidrar med det som de är absolut bäst på. De bästa låtskrivarna får skicka vidare karossen till de bästa producenterna, de bästa musikerna, de bästa sångarna och de bästa koreograferna.
Nästa lördag rullar Melodifestivalen i gång igen, ett musikevenemang som åtminstone teoretiskt är uppbyggd enligt samma grundprinciper som Motown och bilindustrin. Men vad man helt negligerat är Berry Gordys rigorösa kvalitetskontroll. Melodifestivalen i dag är en devalverad tävling som sjunkit till, på sin höjd, de tredje bästa låtskrivarna och de fjärde bästa artisterna. Även Christer Björkman borde lyssna på Martha & The Vandellas utrop: ”Don’t forget the motor city!”.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
MP3-TENDENS
De stora poprefrängerna är tillbaka. Lyssna på ”Mystery” med Lake Heartbeat (Janne Kask) eller ”Mike” med Klas Lundings nya fynd Al, Marc & Sandy.
HYRFILM
”Tropic thunder”. Bara trams men ibland är trams exakt vad man vill ha av en hyrfilm. Robert Downey Jr helt förvälförtjänt Oscarnominerd för sin biroll som svart.
TV
”30 Rock”. Vår tids ”Seinfeld”. Om TV4 verkligen trodde på ”30 Rock”, och rullade en repris om dagen, skulle den också bli lika stor även i Sverige.
+
BONUS:
Som en bieffekt av att den amerikanska filmbranschen sparar sina främsta Oscarkandidater till julpremiärer har februari och mars blivit de bästa biomånaderna i Sverige.
Detta är inget som de svenska filmbolagen planerat, eller ens har önskat, utan helt enkelt har varit tvungna att anpassa sig till. Offentliggörandet av Oscarnomineringarna i slutet av januari, i kombination med spridningen av illegala dvd-kopior på fildelningssajter, skyndar på premiärer som svenska filmbolag förr i tiden kunde ransonera ut över hela året.
Nästa fredag väntar till exempel en av 2009 års höjdpunkter i form av ”Frost/Nixon” som fått fem Oscarsnomineringar i de tyngsta kategorierna,, b.la till bästa film, bästa regissör och bästa manus efter förlaga. Peter Morgans har skrivit filmmanus efter sin egen briljanta pjäs om David Frosts tv-intervjuer med Richard Nixon. Regissören Ron Howard ger uttrycket ”filmad teater” bästa möjliga innebörd.
Årets fem nomineringar till bästa film avfärdar för övrigt myten om att Oscarjuryn väljer de mest strömlinjeformade kandidaterna. ”Frost/Nixon” tävlar mot gayfilmen ”Milk”, ”Högläsaren” (efter Bernard Schlinks suveräna bok), Bombay-skildringen ”Slumdog millionaire” och ”Benjamin Buttons otroliga liv”.
Många amerikanska kritiker har med all rätt varit kritiska mot att Batman-filmen ”The dark knight” utelämnats i kategorin bästa film. Men genom åtta nomeringar i de tekniska klasserna, där den i samtliga fall har stor vinstchans, kan ”The dark knight” vid galan 22 februari ändå bli den film som tar hem flest statyetter.
Jan Gradvall