Krönika, Dagens Industri
Weekend 17 januari
Krönika
Jan Gradvall
Förvånansvärt lite har egentligen hänt med amerikansk television sedan starten 1948. I 60 år har det varit väder, sport och nyheter. I 60 år har det varit situationskomedier, frågeprogram med miljonvinster och, inte minst, dramaserier om advokater, läkare och poliser.
Och precis lika länge har det funnits pratshower, sena pratshower som på den amerikanska östkusten alltid börjar sändas 23.00.
Det var 23.00 som Jack Paar, Lennart Hylands förebild, och Johnny Carson började sina program. Det är 23.00 som Johnny Carsons båda tronföljare, David Letterman och Jay Leno, konkurrerat om samma tittare med snarlikt innehåll.
När det blev klart att det skulle bli Jay Leno, inte David Letterman, som fick äran att efterträda Johnny Carson i klassiska ”The Tonight Show” på NBC, så gick David Letterman över till konkurrenten CBS som gjorde en kopia på ”The Tonight Show”.
Vid midnatt tar därefter andra pratshower över i amerikansk tv. Det var på den friare midnattstiden, där tittarna blir färre men yngre, som David Letterman en gång började och där Conan O’Brien sedan dess varit kung.
I flera år har det varit klart att denna uppdelning skulle förändras den 29 maj 2009. Jay Leno, som anses ha sina bästa år bakom sig, lämnar då över kronjuvelen ”The Tonight Show” till Conan O’Brien, som i sin tur anses ha blivit mogen nog för en mainstreampublik.
Som sagt, så skulle det bli.
Men vad ingen hade räknat med var att Jay Leno inte alls hade någon lust att pensionera sig. I stället kom strax före jul nyheten om han skrivit på kontrakt för en ny pratshow, kallad ”The Jay Leno Show”, som kommer att sändas på NBC varje vardagkväll – och här kommer det – 22.00.
Vad som kan verka som en marginell förändring är i själva verket en av de största förändringarna i det amerikanska tv-landskapet på 60 år.
Att NBC, en av de fyra stora tv-kanalerna i USA, nu väljer att satsa på en pratshow 22.00 innebär att kanalen samtidigt tackar nej till fem olika dramaserier som annars skulle sänds på den tiden.
22.00 är en tung dramatid i USA. Det var på 22.00 som ”Cityakuten” slog igenom. Det är 22.00 som alla ”Law & Order”-serierna sänds.
När Jay Lenos nya show får premiär i höst innebär det alltså att NBC varje vardagkväll sänder pratshower flera timmar i sträck. Efter ”The Jay Leno Show” 22.00 kommer, förvirrande nog, Jay Lenos efterträdare Conan O’Brien som ny värd för ”The Tonight Show” och därefter den nya midnattshowen.
En förklaring till NBC:s radikala beslut är nästan alla nya dramaserier som lanserats de senaste tre åren har floppat. Efter de gyllene åren efter millennieskiftet, med nya succéer som ”Desperate housewives”, ”House” och ”Greys anatomy”, har ingen ny serie lyckats etablera sig. Luften har till exempel redan gått ur ”Heroes”.
En annan förklaring till NBC:s beslut är recessionen. Att producera en dramaserie kostar i snitt tre miljoner dollar per avsnitt. Att producera en pratshow kostar – trots att programledaren ensam kan dra in 30 miljoner dollar om året – vid en jämförelse ungefär bara 400 000 dollar per timme.
Oavsett om NBC lyckas eller inte med denna taktik – eller vad CBS, ABC och Fox väljer som motdrag – så blir effekten att tv-utbudet i längden blir magrare för oss svenska tittare. Fem dramaserier färre i konkurrensen är ingen god nyhet för den som älskar tv-serier.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
SAJT
Ew.com. Efter att Time Inc sparkat 600 ser läget tyvärr mörkt ut för Entertainment Weekly, nöjesbranschens egen Time eller Newsweek. Kanske blir det bara sajten kvar.
TIDNING
The Week. En nyupptäckt under vintersemestern. Ett veckomagasin som på ett mycket smart sätt saxar det bästa ur veckans dagstidningar. Obegripligt att inget försökt göra samma sak i Sverige.
DVD
”Man on wire” (amerikansk import). Dokumentär om en man som 1974 gick på lina mellan tvillingtornen i World Trade Center. De bästa filmerna är allt oftare dokumentärer.
+
BONUS NR 1:
”Måndagsbörsen” har blivit känt som programmet som varje ny programchef på SVT försöker återskapa. Tanken på ett direktsänt program fyllt av morgondagens stjärnor förblir uppenbarligen oemotståndlig, hur orealistisk den än ter sig i dagens medie- och nöjesklimat.
Till skillnad från sina föregångare på posten har Annie Wegelius på SVT inte bara talat om att återuppliva ”Måndagsbörsen” utan vågat göra ett seriöst försök. Nya programmet ”Popcirkus” med Kristian Luuk och Per Sinding-Larsen, som får premiär 28 januari, var nära att få namnet ”Onsdagsbörsen”.
Så vad var egentligen det mytomspunna ”Måndagsbörsen”? Programmet fick sitt namn från Hamburger Börs i Stockholm där det började sändas i september 1979.
Under de fem år som ”Måndagsbörsen” sändes var måndagkvällarna avgörande för vilka LP-skivor svenska folket skulle köpa senare under veckan. Svenska artister som Noice och Dan Hylander & Raj Montana Band fick här sitt genombrott.
”Måndagsbörsen” introducerade även influgna liveartister som Depeche Mode, Duran Duran och U2, ”en new wave-grupp från Irland”.
Samtidigt har programmets artistintervjuer har gått till historien som de sämsta i svensk tv-historia.
Mest ökänd blev Staffan Schmidt. Warren Cann i Ultravox var på plats för att prata om den epokgörande videon till ”Vienna”. Men Staffan Schmidt kallade konsekvent den för ”Venice” genom hela intervjun. När Warren Cann försynt undrade om staden Wien verkligen heter Venedig på svenska replikerade Staffan Schmidt tvärsäkert: ”Yes”.
Denna intervju finns i dag på YouTube. Missa inte heller lika katastrofala intervjuförsöket med Paul Weller i The Jam. Även om inte ”Popcirkus” blir ett nytt ”Måndagsbörsen” så kommer det garanterat ha bättre intervjuer.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Ingen industri är en redo för en global recession. Men allra sämst lämpad är skivindustrin som drabbades av en lågkonjunktur redan under högkonjunkturen.
Den globala skivförsäljningen sjönk under perioden 2003 till 2007 från 32 miljarder dollar till 19 miljarder dollar. Siffror från 2008 har ännu inte kommit och ingen i branschen vill att de ska komma. En brittisk VD säger till The Word. ”2009 is when we’re going to hit the wall”.
Engelska tidningen The Word har synat de fyra stora majorbolag som dominerar musikindustrin. Bäst är läget för Universal. Bolaget lyckades bättre med Duffy än något annat bolag gjorde med någon ny artist under 2008.
Universal bättrade också på sin redan starka katalog genom att snuva EMI på rättigheterna till hela Rolling Stones-katalogen från 1971 och framåt.
Näst bäst till ligger Sony, som har tillgång till artister från TV-program som ”Idol” och ”X Factor”. Däremot ser det mörkt ut för Warner och allra mörkast är det för EMI.
Efter att EMI förvärvades av riskkapitalbolaget Terra Firm, vars boss Guy Hands har noll trovärdighet i musikbranschen, har det varit kö med artister som vill lämna bolaget.
Det blev inte bättre när EMI värvade Cory Ondrejka från Second Life som ”digital strategist”. Det första han gjorde var att avslöja att han bara köpt fem skivor sedan år 2000.
Allra värst är att ingen kan nämna en enda ny EMI-artist som fick ett stort internationellt genombrott under 2008.
Jan Gradvall