Krönika, Dagens Industri
Weekend 21 november
Krönika
Jan Gradvall
326 svenska biografägare på landsorten gick nyligen ut i ett gemensamt upprop om att illegal nedladdning av filmer är ett hot mot deras verksamhet. 326 svenska biografägare har fel. Det största hotet mot biograferna är deras egen dåliga omvärldsanalys och bristande passion för sitt yrke.
Uppropet publicerades på Dagens Nyheters debattsida och borde ramas in och bevaras på Nordiska Museet som ett exempel på det tidiga 2000-talets tunnelseende och teknikfientlighet.
Trots explosionen av hemmabiografer, trots kraftigt sjunkande priser på stora platta skärmar, trots rekordlåga hyrfilmspriser (20 kronor för ”Mamma mia!” i Hemköps automater), trots att Sverige har de lägsta DVD-priserna i Europa vid sidan av Ryssland och Portugal, trots att Sverige i dag har ett 20-tal svenskspråkiga kanaler som visar långfilmer varje kväll, trots – ja, vi kanske stanna där.
Men trots allt detta så tror dessa biografägare på fullt allvar att det är nedladdningen som är roten till deras problem.
Biografägarna förstår inte ens att de när de kallar den egna ortens fildelare för pirater alienerar sig mot sin potentiellt bästa kundkrets. Genom alla tider har det alltid varit de mest filmintresserade som varit snabbast med att anamma nya tekniker: från VHS via DVD till i dag Blu-ray och VLC i datorn.
Om biografägarna höjt blicken lite grann, och insett att de precis som alla andra i IT-samhället måste omdefiniera sin verksamhet, kunde de förstått att den filmkunskap som frodas just tack vare nätet tvärtom är en möjlighet.
Austin är en amerikansk småstad mitt i Texas. Austin råkar dessutom vara den stad i USA som har största antalet trådlösa nätverk.
Ändå har Austin blomstrande biografer. Entertainment Weekly har utnämnt Alamo Drafthouse i Austin till USA:s bästa biograf. Jag var där för tre veckor sedan och det är den bästa biograf jag varit på i hela mitt liv.
Alamo Drafthouse har vuxit till en kedja som har fyra filialer i Austin samt ytterligare fyra i andra städer i Texas. Alamo Drafthouse har förstått att för att locka biobesökare på 2000-talet måste en biograf erbjuda något som den filmintresserade inte kan få i sitt eget hem.
Svaret är gemenskap. På alla Alamo Dratfhouse-biografer serveras öl, vin, mat och förstås popcorn och godis inne i själva salongerna. Lösningen är genialt enkel. Smala träbord har spikats upp framför varje bänkrad där menyer finns utplacerade.
Genom att man skriver ned sin beställning på ett papper stör man inte någon granne under föreställningen. De kombinerade kyparna/biografvaktmästare ser vilka som sätter upp lappar och smyger ut med en ny Rolling Rock. När man beställt klar lägger man upp sitt kreditkort och notan är fixad när eftertexterna rullar.
Alamo Drafthouse livnär sig precis som alla andra på storfilmer som ”The dark knight”, men kompletterar genom att på mindre dukar dagligen variera utbudet med teman som Music Mondays, Weird Wednesdays och Terror Thursdays. Man drar även in extraintäkter genom att aktivt hyra ut biograferna till fester och företag.
Följden blir att Austins biografer blir platser där man lär känna nya människor. London har liknande lyxbiografer, men Austins är folkligare och mer i linje med vad som skulle kunna passa i Gislaved eller Finspång. Nej, film är inte längre bäst på bio. Men bio kan vara bäst på gemenskap.
(slut)
GRADVALLS VAL
BALETT
Mats Ek, ”Rättika”, Kungliga Baletten. Mats Ek är Sveriges motsvarighet till både Robert Wilson, Matthew Barney och Björk. Stycket upphörs till Brahms violinkonsert, med norska underbarnet Vilde Frang som violinsolist.
DVD
”Avlyssningen”. På onsdag ges en av alla tiders bästa långfilmer ut igen som svensktextad köpfilm, till ett pris på under hundralappen. Ultramodern thriller från 1974 som bara växer för varje gång man ser om den.
ARTIKEL
”Äg ingenting!”, Johan Wirfält, Rodeo. Månadens bästa kultursidesartikel publicerades inte på någon kultursida utan i Rodeo. Tidningens temanummer om transferekonomin får Chris Andersons ”Free” att redan kännas omodern.
+
BONUS:
Under Halloween-helgen hölls en inoffciell maskerad utanför Lehman Brothers kontor i London. Temat var ”Dancing on the grave of capitalism”.
”Vi ville fira”, säger en professor vid University of East London som var med och organiserade skelettdansen till Wall Street Journal. ”It is not the end of the world, it is just the end of capitalism”.
Ett annat exempel på att det är bistra tider för kapitalismen i London är renässansen för en man som bodde i staden de sista 34 åren av sitt liv: Karl Marx.
Rockmärken med Karl Marx ansikte (2.50 pund) och röda flaggor (7 pund) är plötsligt återigen storsäljare på Londons gator. En flygbladsutdelare säger till Wall Street Journal att folk som tidigare gick över gatan för att undvika ”jobbiga vänstertyper som vill prata om ekonomin” nu frivilligt kommer fram och vill ha information.
Fast de som vill besöka Karl Marx grav i norra London får betala för sig. Kyrkogården Highgate Cemetery gör bra affärer på kommunismen genom att ta två pund i inträde.
Jan Gradvall