Skivrecensioner, DI Weekend
Lindsey Buckingham
Titel: Gift of screws
Skivbolag: Reprise/Warner
Betyg: 4
Oavsett vad Lindsey Buckingham längre gör eller inte gör så bara ökar hans betydelse i rockhistorien. De album som Fleetwood Mac gjort under hans ledning har bland yngre musiker i dag lika hög status som Beach Boys ”Pet sounds” eller Beatles ”White album”. Sms till Polarprisjuryn: Ni behöver inte vänta längre.
Men till skillnad från många andra musiker som blir helgonförklarade under sin egen livstid har den 58-årige Lindsey Buckingham inte blivit lamslagen av förväntningarna utan förmår fortfarande konkurrera med sitt eget förflutna. ”Gift of screws” låter precis så bra som man kunde hoppas att ett nytt Fleetwood Mac-album kunde göra.
Fast ett Fleetwood Mac utan kvinnorna. Med en rytmsektion bestående av John McVie och Mick Fleetwood fortsätter Lindsey Buckingham att arbeta med sin röst och sin gitarr ungefär som en textilkonstnär med en vävmaskin. Ett oändligt antal sångpålägg och gitarrpålägg vävs samman till mönster så vackra och färgrika att man förundras lika mycket över deras enkelhet som komplexitet.
Jan Gradvall
Queen + Paul Rodgers
Titel: The cosmos rocks
Skivbolag: Parlophone/EMI
Betyg: 1
Hur länge kan man pissa på ett varumärke innan det blir så gult att man till slut inte längre ser vad det föreställer? Brian May och Roger Taylor passerar den gränsen med det här albumet. Fanns det en rockens Sverker Olofssons skulle det bedömas som ett brott mot konsumentskyddslagen att den här bredbenta starkölsrocken får säljas i butik under namnet Queen.
Att Freddie Mercury inte medverkar behöver kanske inte påpekas. Men även basisten John Deacon, vars Motown-inspirerade basspel var lodet i Queen, visar den goda smaken att vägra delta i detta. Få minns det men John Deacon skrev några av Queens allra bästa låtar som ”Another one bites the dust” och min absoluta Queen-favorit, ”You’re my best friend”. Den som tror att denna skiva har med Queen att göra uppmanas att lyssna på just de John Deacon-låtarna. Eller varför inte Freddie Mercurys ”Killer queen” och ”Somebody to love”
Jan Gradvall
Fatboy
Titel: In my bones
Skivbolag: Fat State/Playground
Betyg: 4
Finns det något svenskare än baksätet på en amerikansk raggarbil? Svenska Fatboy tar avstamp just i den motsättningen. Gruppen speglar sig i samma backspegel, använder samma brylcreme, men har precis som Christopher Lloyd i ”Tillbaka till framtiden” tillgång till en magisk bil som obehindrat kan kryssa fram och tillbaka mellan olika decennier.
Jag vet inte om mina nuvarande favoritlåtar ”Springtime” eller ”The way we were”, en suverän duett med Sarah Dawn Finer, kommer att klara gallringen som 2008 års bästa svenska låtar, men vi kan redan utnämna dem till 1958 års bästa svenska låtar. Eller möjligen 1968 års bästa låtar, om man kan tänka sig en svensk motsvarighet till den inre revolution som det året pånyttfödde Johnny Cash och Elvis Presley.
Och det är väldigt, väldigt sällan man hittar en skiva, vare sig modern eller gammal, så här välarrangerad, välspelad och präglad av kärlek till musik.
Jan Gradvall
Bo Kaspers Orkester
Titel: 8
Skivbolag: Sony BMG
Betyg: 4
I en aldrig förverkligad dokumentärserie om svensk rockhistoria jag arbetade med på SVT hade vi ett avsnitt med arbetsnamnet ”När det stora vemodet rullar in”. Bo Kaspers Orkester hade varit givet som samtida exempel på den folkviseton som ända sedan Jan Johansson och Monica Zetterlund präglat svensk populärmusik.
Ju ledsnare sångaren Bo Sundström låter, desto bättre fungerar bandets musik. Sånger som ”Människor är djur” och ”Innan allt försvinner” präglas av ett närmast episkt vemod. Och lita på att en låt som ”November” kommer att låta ännu bättre under just årets jävligaste månad. På sitt åttonde album låter också bandet Bo Kaspers Orkester tajtare än någonsin. Det är bara riktigt stora band som kan svänga så mycket med så små medel.
Jan Gradvall
+
Veckans 3MP3
Sylvie Vartan, ”Garde-moi dans ta poche”
Det perfekta uppladdningen inför en weekend i Paris.
Bob Dylan, ”The man in me” + ”Sign on the window”
Nu är det officiellt: ”New morning” är mitt favoritalbum med Dylan.
Bengt Hallberg, ”Little man you’ve had a busy day”
En musikalisk sammanfattning av TV-serien ”Mad men”. Från ”Dinah” från 1957, ett av tidernas bästa svenska album.