Skivrecensioner, DI Weekend

Skivrecensioner
11 november

Text: Jan Gradvall

Babyshambles
Titel: Down In Albion
(Rough Trade/Border)
Betyg: 4

Fotomodellen Kate Moss fick sparken av H&M för en bild där hon snortar kokain. Den bilden var tagen i en skivstudio i London under inspelningen av den här skivan. På det vidare fotografiet skymtar även hennes pojkvän, Pete Doherty från Babyshambles, och skivans producent, Mick Jones, känd från legendariska The Clash.

Vad som betraktades som en skandalbild i modevärlden kommer tyvärr att uppfattas som det rakt motsatta i rockvärlden. Med tanke på hur förbluffande bra Babyshambles debutalbum låter kommer Kate Moss-bilden inom kort förvandlas till en del av mytbildning kring ett klassiskt rockalbum. En mytbildning som modevärlden i sin tur ironiskt nog aldrig tvekat att anspela på i annonser.

Droger och fotomodeller går som en röd tråd, eller snarare en vit lina, genom hela rockhistorien och därmed även modehistorien. Från Keith Richards och Anita Pallenberg till Pete Doherty och Kate Moss. Rock chic, heroin chic, är modetrenden som alltid återuppstår. Titeln på Babyshambles mest kända låt, ”Fuck Forever”, kunde varit rubrik på en ny kampanj för till exempel H&M.

Pete Doherty har skapat fler skandalrubriker än någon annan nu levande rockstjärna. Han har också visat en sällsynt begåvning för en sorts haltande rocksväng vars magi består av att musiken hela låter på gränsen till att falla isär. Fortsättningen med hans nya band Babyshambles är precis lika bra som de två föregångarna med The Libertines. Med hjälp av Mick Jones vid kontrollbordet har ”Down In Albion” blivit ett bångstyrigt, glimrande London-album. Musiken för tankarna till både The Clash och Mott The Hoople i sina mest inspirerade stunder.

Jan Gradvall

Bruce Springsteen
Titel: Born To Run, 30th Anniversary Edition
(Sony)
Betyg: 5

Två DVD och en CD. Är det så här nästa generations boxar kommer att se ut? Boxar och deluxe-utgåvor har hittills mest använts för att ge plats åt överblivet material och alternativa tagningar. Bruce Springsteen och hans manager Jon Landau väljer smart nog att förgylla sin klassiker genom att i stället lyfta fram det visuella.

Den andra disken i denna ”Born To Run”-box rymmer en aldrig tidigare visad livekonsert från 1975. Denna DVD sätter in ”Born To Run” i ett historiskt perspektiv på ett sätt som en vanlig disk med bonusspår aldrig skulle kunnat göra. Boxen innehåller även en DVD med en dokumentärfilm om tillkomsten av skivan.

En lika stor nyhet i boxen är att skivan ”Born To Run” äntligen låter så bra som den ska göra. Springsteen-katalogen är märkligt eftersatt på CD, både i fråga om remastring till CD och konvolutkvalitet. Men nu är ljudet – tack vare Bob Ludwig – perfekt anpassat både till vanlig stereo och 5.1-surroundljud. När jag en gång frågade Ulf Lundell vem Bob Ludwig var svarade han: ”Bob Ludwig? Det är Gud.”

”Born To Run”-boxen finns i handeln på onsdag och julhandeln har därmed redan börjat. Lita på att det om tre år kommer en exakt likadan jubileumsutgåva av uppföljaren ”Darkness On The Edge Of Town”.

Jan Gradvall

Kate Bush
Titel: Aerial
(EMI)
Betyg:

Polarpriset i måndags gick till Led Zeppelin – och omvärlden reagerade med en kollektiv gäspning. Om juryn i stället haft den fingertoppskänsla som behövs för att ge priset relevans, hade de i stället gett Polarpriset till Kate Bush.

Ingen annan artist i världen kan jämföras med Kate Bush. Hennes unika sätt att göra musik, ett närmast visuellt sätt att arbeta där ljudbilden är lika viktig som kompositionen, har varit så långt före sin tid att det är först på 2000-talet som man inser vidden av hennes inflytande.

När Kate Bush för några år sedan fick ett hederspris på Q Awards i England fick hon en stående ovation av en publik bestående av Brian Eno, Radiohead, Johnny Rotten och Elvis Costello. Två av årets två bästa svenska album, Robyns comeback och Jenny Wilsons ”Love And Youth”, är kraftigt Kate Bush-influerande.

Nya skivan ”Aerial” är Kate Bush första på tolv år. Ett dubbelalbum med impressionistisk popmusik som förför, förtrollar och får den mesta annan ny musik att verka visionslös och endimensionell.

Jan Gradvall

50 Cent
Titel: Soundtrack: Music From And Inspired By ’Get Rich Or Die Tryin’
(G-Unit/Universal)
Betyg: 2

Är 50 Cent ett ämne på Handelshögskolan? Han borde bli det. Knappast någon annan musikartist har lika målmedvetet anpassat sitt varumärke till tidens krav samt utnyttjat alla tänkbara medel för att nå kommersiell framgång.

I fallet rapparen 50 Cent, som blivit känd för att han har nio skotthål genom kroppen, har gränsen mellan myt och verklighet länge varit diffus. Med den kommande filmen om rapparens liv, Jim Sheridans ”Get Rich Or Die Tryin’”, suddas den ut ett helt och hållet. Som New York Times skriver: ”Om en rappare skapar en karaktär löst baserad på sitt eget liv, och sen gör huvudrollen i en film som löst baseras på den karaktären, och sen gör ett soundtrack löst baserat på den filmen, vad blir då resultatet?”

Men 50 Cent nöjer sig inte med filmen utan går ytterligare ett steg längre i sin mediaexpansion. I konvolutet till CD:n finns reklam för vad som beskrivs som den ultimata 50 Cent-upplevelsen: ”His music. His videos, His game”. Genom det kommande spelet ”Bulletproof” kan snart alla lära sig att bli 50 Cent.

Jan Gradvall