Skivrecensioner, DI Weekend
Sanna Nielsen
Titel: Stronger
(Lionheart/Universal)
Betyg: 2
Arvet från korpidrotten sitter djupt i den svenska folksjälen. När vi bedömer sångprestationer är det just som prestationer, med betoning på uthållighet och styrka. I svenska tävlingar om musik vinner lungkapacitet alltid över artisteri. Det var därför Daniel Lindström besegrade Darin och Marie Picasso besegrade Amanda Jenssen i ”Idol”-finalerna.
Det var också därför Sanna Nielsen fick flest telefonröster av svenska folket i finalen av Melodifestivalen. Att höra henne sjunga ”Empty room”, där det hörs att hon tar i med varje muskel i kroppen, är tårframkallande på ungefär samma sätt som när Susanna Kallur vinner i häcklöpning.
Merparten av låtarna på det här albumet är skrivna av Bobby Ljunggren, en av landets skickligare melodimakare. En typisk Bobby Ljunggren-komposition låter som den står längst framme i fören på ”Titanic” och väntar på att bli fönad av en ishavsvind.
Men misstaget man gör här är att kombinera dessa bombastiska låtar med ännu mer bombastiska arrangemang. Jämför med den genialt avskalade version av Bobby Ljunggrens ”Om igen” som Lena Philipsson nu sjunger i sin show med Orup. Eller jämför med samarbetet mellan Mutt Lange och Shania Twain. Lange låter hela tiden arrangemangen gå mot melodierna.
Om man bantat ned det här albumet från 14 till 10 låtar, och framförallt släppt in luft i produktionen, kunde ”Stronger” ha levt upp till sin titel.
Jan Gradvall
Mariah Carey
Titel: E=MC2
(Island/Universal)
Betyg: 3
En minnesbild från de år jag jobbade med TV-programmet ”Sen kväll med Luuk”: Mariah Carey och hennes svenska kompis Josefine sitter i logen och dricker vin och blir bara gladare och gladare. Exakt den positionen har Mariah Carey också lyckats bibehålla som artist. Medan till exempel Jennifer Lopez förvandlats till en nästan övermänsklig superstjärna, ouppnåelig för sin fans, framstår Mariah Carey som någon alla skulle våga sitta bredvid på en förfest. När hon häromveckan uppträdde i ”Saturday night live” gjorde hon det i kläder som såg ut som även hennes 15-åriga fans skulle ha råd att köpa dem.
Lika skickligt balanserar Mariah Carey även med sin musik. Att år efter år fortsätta leverera den typen av streetsmart pop som både går hem på svarta och vita radiostationer är extremt svårt, fråga bara Michael Jackson, men Mariah Carey gör det. Och när balladen ”I stay in love” senare under året blir hennes 19:e USA-etta har hon bara en kvar för att tangera Beatles rekord.
Jan Gradvall
The Last Shadow Puppets
Titel: The age of the understatement
(Domino/Playground)
Betyg: 4
De både unga och gamla som just nu följer Rolf Hammarlunds TV-serie ”Sixties” har här ett nytt album att gemensamt kunna samlas kring. De yngre vet att The Last Shadow Puppets just nu är det hippaste hippa i England, ett sidoprojekt som popunderbarnet Alex Turner från Arctic Monkeys startat tillsammans med sin kompis Miles Kane från Liverpool-bandet The Rascals.
Men äldre som hör detta kommer att få något fuktigt i ögonen och börjar yra om Walker Brothers och Love och Electric Prunes (mest i titelspåret) men framförallt just Walker Brothers. Episk popmusik med lika mycket rymd och högt i tak och ornamenterade detaljer som i en gotisk katedral. Om någon tvivlade på att Alex Turner, 22, är sin generations mest lovande popmakare har han bevisat det nu.
Jan Gradvall
Mystery Jets
Tite: Twenty one
(Rough Trade/Border)
Betyg: 4
”Sixties”-tittare som köper The Last Shadow Puppets på ovanstående rekommendation kommer även att älska låten ”Young love” med Mystery Jets. Utan att låta det minsta nostalgiskt låter det som Macots gjort en duett med Eleanor Bodel.
Unga bandet Mystery Jets, som fram till helt nyligen hade en av bandmedlemmarnas farsa som trummis, kommer signifikativt nog från Eel Pie Island, en ö i Themsen, som på sextiotalet var en knutpunkt för engelsk pop. Artister som The Who, Rolling Stones och Yardbirds spelade alla på Eel Pie Hotel.
Den som väntar sig sextiotalsklingande pop rätt igenom riskerar att bli besviken. Mystery Jets har lyssnat lika mycket på åttiotalsnamn som Aztec Camera och Haircut 100. Men albumet ”Twenty one”, döpt efter deras ålder, är ett sällsynt lekfullt och positivt album med popmusik som låter ung i ordets alla bemärkelser.
Jan Gradvall
Veckans 3 MP3
Amanda Jenssen, ”Numb”
Försmak från Amandas kommande debutalbum. Förstummande vacker ballad skriven av henne själv. Kan än så länge bara höras på YouTube.
Jay-Z & Mary J Blige, ”Can’t knock the hustle”
Denna färska liveversion från Letterman visar varför Live Nation skrivit kontakt med Jay-Z för 150 miljoner dollar. Sanslöst tajt kompband. Finns på Nahright.com.
Eugene McGuinness, ”A girl whom my eyes shine for but my shoes run from”
Han ser ut som en tonårig John Lennon. Och han levererar såna här låttitlar. Sortera in under 2008 års mest lovande.