Skivrecensioner, DI Weekend
Adele
Titel: 19
(XL/Playground)
Betyg: 4
Oavsett vad som händer under 2008 står det redan nu klart att vi vid årets slut kan räkna in två nya superstjärnor. Båda unga, vita brittiska soulsångerskor som knappt hunnit fylla 20 men har röster som rymmer en hel generations sorger och erfarenheter.
Den ena är blonda Duffy som albumdebuterar i början på mars. Den andra är rödhåriga Adele vars debutalbum just gått rakt upp i topp på Englandslistan.
Adele Atkins, som fått döpt sitt debutalbum ”19” efter sin ålder, har en röst som för tankarna till Alison Moyets första inspelningar med Yazoo. Det låter som bluesen just fötts på en pub i London och gått ut i nattluften i för tunn blus för att ta sig en cigg och skicka ett bittert sms till sin före detta pojkvän.
Särskilt ”Chasing pavements” är en fantastisk titel och en fantastisk låt. En låt som går rakt in i musikhistorien.
Jan Gradvall
Shelby Lynne
Titel: Just a little lovin’
(Lost Highway/Universal)
Betyg: 3
Ovan nämnda Adele och Duffy kommer garanterat att jämföras med Amy Winehouse, den senaste stora engelska soulrösten. Men alla dessa tre vita soulsångerskor har gemensamma DNA-strängar som kan härledas tillbaka ända tillbaka till Dusty Springfield, genrens drottning.
Passande nog har amerikanska countryartisten Shelby Lynne denna vinter valt att göra ett hyllningsalbum till just Dusty Springfield. Låtar som som ”Anyone who had a heart”, ”The look of love” och ”I only want to be with you” (minns ni att Annie Lennox sjöng den när hon var med i The Tourists?) är farligt nära att bli sönderspelade, men Shelby Lynne plockar isär arrangemangen, monterar bort blåset och får dem att låta kravmärkta, med jorden kvar på blasten.
Snyggt nog börjar Shelby Lynne även med ”Just a little lovin’”, det magnifika öppningsspåret från ”Dusty in Memphis”, ett av 50 bästa album som gjorts.
Jan Gradvall
Rivers Cuomo
Titel: Alone: The home recordings of Rivers Cuomo
(Geffen/Universal)
Betyg: 2
För beundrare av Weezer, ett av de mest intelligenta amerikanska popbanden i modern tid, är det här en skiva som väcker höga förväntningar. Låtskrivaren och bandledaren Rivers Cuomo öppnar upp sitt privata arkiv och låter oss höra 18 demotejper inspelade mellan 1992 och 2007. Vad man förväntar sig att höra, naivt nog, är Weezer, fast liksom ännu nervigare. Men när man sedan lyssnar på skivan blir man bevsiken över att den innehåller precis vad den utlovar. Risigt inspelade sovrumsinspelningar. Puppor som väntar på att bli fjärilar.
Jan Gradvall
Eels
Titel: Meet the Eels: Essential Eels Vol 1
(Dreamworks/Universal)
Betyg: 5
Eels
Titel: Useless trinkets: B-sides, soundtracks, rarities and unreleased
(Dreamworks/Universal)
Betyg: 4
Mark Oliver Everett kan vara den sista stora musiker du aldrig hört talas om. För mig befinner han sig på samma nivå som Tom Waits, Ray Charles, Nina Simone, Curtis Mayfield och John Lennon. Eller Carole King, Lou Reed, Fred Åkerström, Hank Williams. Brian Wilson och Ian Curtis.
Alla dessa artister kan också användas som referenser för att beskriva hans egen musik. Medan den hemgjorda och slamriga produktionen ibland kan föra tankarna till Beck, särskilt ”Loser”, går Mark Oliver Everetts självbiografiska sånger, som han ger ut under namnet Eels, varken att placera in i någon given tid eller genre.
Genombrottet 1998 fick han med ett album (”Electro-shock blues”) som handlade om hur han försökte bearbeta sin fars plötsliga död (Mark hittade honom död i hemmet efter en hjärttack), sin systers självmord och sin mammas insjuknande i obotlig lungcancer.
Ändå lyckas han, precis som John Lennon, kombinera detta terapiarbete med popmelodier så omedelbara att man kan vissla dem. Det säger en del att det används Eels-låtar i alla tre tecknade ”Shrek”-filmerna.
Om du, i likhet med de flesta svenskar, missat Mark Oliver Everetts musik är samlingen ”Meet the Eels”, en oumbärlig introduktion. Redan invigda kommer att gräva ned sig i överkursen ”Useless trinkets”.
Jan Gradvall
+
Veckans 3 MP3
John Cale, ”Close watch”
En av musikhistoriens största profiler är just nu i Stockholm. Missa inte samtalet med John Cale på Moderna Museet i morgon, lördag 14.00.
Blinky, ”I wouldn’t change the man he is”
Varje gång man tror man hört alla Motown-klassiker dyker det upp fantastiska låtar som den här. Fullständigt okänd sångerska som gjorde denna singel 1968.
Séverine, ”Un banc, un arbre, une rue”
Fortfarande den bästa och värdigaste Melodifestivalen-låten någonsin. Monacos vinnarlåt från 1971. Vilka stråkar! Finns på iTunes.