Skivrecensioner, DI Weekend

Alicia Keys
Titel: As I Am
(Sony BMG)
Betyg: 4

Äntligen. Vad musikåret 2007 saknat är en bred soulskiva som fungerar i alla sammanhang. En populärkulturell lägereld att samlas kring motsvarande Lauryn Hills första eller Mary J Bliges senaste.

Alica Keys ”As I Am” är precis den skivan. När jag under några år jobbade som redaktör för ”Sen kväll med Luuk” kunde jag på nära håll bevittna många världsartister under soundcheck. Ingen imponerade mer än Alicia Keys. När hon satt och improviserade vid sitt elpiano avslöjade hon en potential att bli sin generations röst Roberta Flack. Hennes röst var så stark att hon inte bara överröstade alla elektriska instrument utan förmodligen även den mänskliga bashögtalaren Bengt Magnusson i nyhetsstudion intill.

Med sitt tredjealbum har nu Alicia Keys från Hell’s Kitchen, New York, slutligen gjort det album hon tidigare bara siktat mot. ”Like You’ll Never See Me Again” kan vara årets finaste kärlekslåt. Det är hur som helst den soulballad som gör att hon vinna hela julhandeln.

Jan Gradvall

Battles
Titel: Mirrored
(Warp, import)
Betyg: 4

Om Alicia Keys är en skiva som går att rekommendera till alla så bör följande recension förses med en stor en röd varningstriangel. Ändå kommer den vara att lika självklar på min Topp 10-listan över årets bästa album som Alicia Keys

New York-kvartetten Battles gör musik så ljudmässigt och melodiöst utmanade att den mer påminner om Sudoku-lösning än popmusik. Eller ett olösligt ”Melodikrysset” med en Bengt Haslum pratandes på grekiska. En skribent på The Guardian har träffande beskrivit Battles musik som så sinnesutvidgande komplex det känns ”som någon försöker ladda flera servrar fulla med Wikipedia genom dina näsborrar”.

Till skillnad från många experimentella band i genren progressiv rock lyckas Battles ändå låta både unga, samtida och hippa. Om man kan svälja Stravinskij, Radiohead, Steve Reich eller John Coltrane bör man även pröva Battles.

Jan Gradvall

”Kitsuné BoomBox”
(Kistuné, import)
Betyg: 4

James Murphy & Pat Mahoney
Titel: Fabriclive 36
(Fabric Records, import)
Betyg: 4

När man inte längre är tjugonånting försvinner ens kontakt med klubbvärlden. Men det går faktiskt att gå på klubb utan att ens behöva resa sig från datorn.

Världens mest omtalade klubb under det gångna året har varit BoomBox i Shoreditch i London. Varje söndagsnatt samlas där unga hedonister som klär ut sig lika mycket som de klär upp sig. Bilderna från BoomBox för tankarna till Steve Strange och Leigh Bowerys teatrala klubbar på 1980-talet som Blitz, Taboo och Kinky Gerlinky.

Men för alla oss som inte varit på BoomBox, eller ens har en chans att bli insläppta, har fransk-japanska skivetiketten Kitsuné nu gjort ett soundtrack till en typisk natt på BoomBox. Och det låter som ren optimisim. En comebacklåt från gamla S’Express varvas geniala mixar av låtar med alla från Feist till Digitalism.

För den som i stället vill uppleva en klubbnatt i New York finns en ny volym i skivbolaget Fabrics CD-serie (som förpackas i små fina metallaskar). James Murphy från LCD Soundsystem har med ”Sound of Silver” redan gjort årets bästa album. Tillsammans med en kompis har han nu även gjort årets bästa klubbsamling.

Av 24 artister på skivan har jag bara hört talas om fem, men allt låter fantastiskt. Ledord: disco, New York, sjuttiotal. Det bästa mixalbum jag hört sedan rekonstruktionen av Larry Levans kvällar på Paradise Garage.

Jan Gradvall

+

Veckans 3 Mp3

Conny Nimmersjö, ”Regnet i Södertälje”
Conny Nimmersjö från bob hund har spelat med Thåström på senare. Som Thåström använder Rågsved använder han här sitt Södertälje. Både som boxboll och madelainekaka.

Jill Johnson & Nina Persson, ”Why’d You Come In Here Looking Like That”
Oemotståndligt kaxig duettversion av Dolly Partons låt. Från Jill Johnsons nya album, ”Music Box”, som är en imponerande hyllning till Nashville. Lisa Miskovsky och Kim Carnes gästar också.

Chris Brown, ”Kiss Kiss”
Den stafettpinne som vandrat från Michael Jackson till Usher finns nu hos unge Chris Brown. Nya albumet ”Exclusive” är svåremotståndligt valpig förförarsoul med en artist som sjunger rakt igenom radion.