Krönika, Dagens Industri
Weekend 7 september
Krönika
Jan Gradvall
Hur många minns artisten Paul Hardcastle och hans bisarra hitlåt ”19”? Över elektronisk dansmusik hördes en röst stamma fram ordet ”N-n-n-n-n-nineteen” om och om igen. Rösten var hämtat från en dokumentärfilm om Vietnamkriget där speakern förkunnande att medelåldern bland de amerikanska soldaterna endast var 19 år. Men trots ämnesvalet blev låten en jättehit, inte minst i Sverige. Kaj Kindvall bekräftar i ett mail att ”19” var tvåa på Trackslistan i juni 1985.
Ännu mer anmärkningsvärt är att låten ”19” blev grundbulten till TV-succén ”Idol”, världens just nu mest värdefulla TV-format.
Parallellt med att TV4 just dragit igång en ny säsong av ”Idol” uppskattas det totala värdet ”Idol”-konceptet i dag till svindlande 17 miljarder kronor. Siffran kommer från Advertising Age (januari 2007) och innefattar inte bara TV-reklam utan sponsorkontrakt och intäkter från artisternas turnéer.
Och värdet har sedan dess sannolikt ökat ytterligare. Sjätte omgången av ”American Idol” blev den mest framgångsrika hittills i serien. 74 miljoner röstade i den amerikanska finalen i maj.
Mannen bakom ”Idol” är Simon Fuller, en engelsman född 1960 i Hastings. Simon Fullers entrébiljett till nöjesbranschen var när han 1985 var manager åt Paul Hardcastle och förde ”19” till toppen på listorna. Simon Fuller var så nöjd med ”19” att han även det bli namnet på sitt bolag, 19 Managment, som senare bytte namn till 19 Entertainment.
Det är ingen överdrift att utnämna 19 Entertainment till nöjesvärldens just mäktigaste bolag. I England ligger bolaget bakom 103 ettor på singellistan och 83 ettor på albumlistan.
Förutom att Simon Fuller har alla de största amerikanska ”Idol”-stjärnorna i sitt stall – Kelly Clarkson, Carrie Underwood, Chris Daughtry – är han även just manager åt så skilda stjärnor som Annie Lennox, Amy Winehouse och Claudia Schiffer.
Simon Fullers andra stora framgång efter låten ”19” var när han blev manager åt Spice Girls. Tvärtemot ryktet skapade inte Simon Fuller gruppen men förvaltade varumärket fram till 1997 då de gick skilda vägar. Året efter skapade han TV-konceptet ”Idol”.
Parallellt med ”Idol” gav sig Fuller även in i sportvärlden. Det var han som stod i kulisserna när först fotbollsstjärnan Steve McManaman och därefter David Beckman fick milt uttryckt förmånliga kontrakt med Real Madrid. I dag företräder 19 Entertainment båda makarna Beckham.
19 Entertainment har i dag ynglat av sig och blivit många underbolag: 19 Television, 19 Management, 19 Merchandising, 19 Recordings, 19 Brands, 19 Touring.
I mars 2005 sålde Simon Fuller 19 Entertainment till det då nystartade bolaget CKX, en förkortning för ”Content Is King”. Köpesumman var drygt 1,3 miljarder svenska kronor. Villkoret var att Fuller sitter kvar som VD. Han är nu även med i bolagsledningen för CKX som köpt rättigheterna till Elvis Presleys och Muhammed Alis varumärken.
Allt som allt innebär det en dominans för Simon Fuller så fullständig att man börjar låta som i Paul Hardcastles låt om man ska försaka förklara den. N-n-n-n-n-n-nineteeen. Det mesta i nöjesvärlden handlar just nu om den siffran.
TV4 kan inte få fram någon siffra på medelåldern för årets deltagare i ”Idol”, men efter en veckas uttagningar kan man göra en kvalificerad gissning.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
BOK
Lawrence Wright, ”Al-Qaida och vägen till 11 september” (Albert Bonniers Förlag). Har bara hunnit läsa tre kapitel, men har redan lärt mig mer än från all nyhetsrapportering.
ARTIKEL
Bobo Karlssons artikel om Berlin i senaste numret av RES. Precis som efter hans klassiska guidebok till New York känner man en febrig längtan av att åka till staden.
MINNESRUNA
När Tony Wilson gick bort i cancer förlorade popmusiken en av sina största visionärer. Hans gravsten var märkt med FAC 501, Factorys sista katalognummer.
+
BONUS NR 1:
Psych folk. Indie hindi. Bhangra house. Snap music. Socaton. Hur många förstår egentligen alla de genrebeteckningar som används i musikbranschen? Det är väldigt sällan det räckte med att hålla reda på pop och rock.
Att allt fler läsare känner sig vilsna/dumma har också sin förklaring. Wall Street Journal rapporterar om att antalet genrebeteckningar har ökat med 40 procent under de senaste fyra åren. Siffran kommer från Gracenote som upprätthåller det klassificeringssystem som användes av sajter som Yahoo och iTunes. Enligt Gracenote finns det i dag 1 800 musikgenrer i världen.
Varför är det då ens nödvändigt att klassificera musiken på det här viset? Delvis har det att göra med ren snobbism och elitism. En anledning till att det finns 20-talet varianter på till exempel house är att det är ett sätt för både fans och musikskribenter att utestänga andra och få sig själv att framstå som lite smartare än de är. Att bli förstådd av alla står inte högt på agendan.
Men samtidigt har särskrivningen fått en anna funktion i IT-eran. Den som på Facebook eller MySpace skriver att man gillar hiphop får en väldigt bred träffyta. Om man däremot specificerar det som bounce, grime eller skurban (skate + urban) är det större chans att hitta själsfränder.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Nio månader in på året brukar det kunna gå att kunna urskilja vad som utkristalliserar sig som årets album, den skiva som definierar och ringar in året. Ett album har dragit ifrån i tätstriden: ”Sound of Silver” av LCD Soundsystem.
Medan de flesta skivor nu för tiden har några veckor i rampljuset så är andra albumet med New York-profilen James Murphys enmansprojekt i dag ännu mer omtalat – och spelat – än när det släpptes i våras. En sökning på Hype Machine (sökmotor för mp3-bloggar) ger mängder av träffar. Låten ”All Of My Friends” har spelats in av både John Cale och Franz Ferdinand.
Samtliga nio låtar på albumet ”Sound of Silver” har också hunnit remixas av så många andra discjockeys och artister att det nu dykt upp en inofficiell sajt, LCDremixed.com, som samlar de bästa. Via en Bit torrent-fil kan allt laddas ned som ett kompletterande remixalbum.
Inte en krona går till vare sig James Murphy eller någon av undergroundproducenterna. Allt verkar för en gångs skull bara handla om kärlek till musik.
Jan Gradvall