Krönika, Dagens Industri
Weekend 22 december
Krönika
Jan Gradvall
Medievärldens framtid ligger i händerna på ett gäng tjugoåringar i Silicon Valley. Vad de beslutar sig för avgör framtiden för både Bonniers, Schipsted, MTG och Sveriges Television.
Brödraskapet i Silicon Valley träffas ungefär var tredje vecka. Varje möte inleds med samma ritual. Alla plockar ur sina mobilbatterier och dunkar dem i bordet. ”Jag antar att vi bara kunde stänga av våra telefoner”, säger Mark Zuckerberg till Rolling Stone. ”Men på det här sättet blir det mer av ett statement.”
Mark Zuckerberg är 22 år och har just tackat nej till erbjudanden på upp till sju miljarder kronor för att sälja till sitt företag. Zuckerberg ligger bakom Facebook, det ledande sociala nätverket för studenter i USA med elva miljoner medlemmar. Både Yahoo och Google har velat köpa, men Zuckerberg vill inte sälja och vet inte hur han ska hantera situationen.
Oförmögen att sova åker han på nätterna runt på gatorna i Palo Alto med alfanördbandet Weezer i bilstereon som enda sällskap och funderar på vad han ska göra av sitt liv. De enda som förstår hans situation är hans jämnåriga vänner i brödraskapet. De kan också när som helst bli miljardärer – om de har lust.
Rolling Stone har i sitt nummer från 16 november ett reportage om ”The Baby Billionaires”, ett tiotal 20-åringar (och några som just fyllt 30) som befinner sig i samma situation och därför beslutat sig för att träffas på regelbundna möten. På bilden i tidningen spelar de biljard på en bar.
Om någon tvivlar på deras inflytande räcker det med att titta på den chockrapport om unga svenskars medievanor som MMS publicerade förra veckan.
I åldersgruppen 16 till 25 år tittar man just nu på 40 minuter nedladdad TV och film om dagen. En TV-serie om dagen. Varför vänta i månader på att svenska kanaler ska sända det senaste avsnittet av ”Lost” och ”Prison Break” när man dagen efter kan ladda ned det från USA? MMS undersökning visar också att samma målgrupp dessutom ägnar ytterligare 20 minuter om dagen åt att titta på TV på nätet.
Och dessa förlorade 60 minuter om dagen för svenska medieaktörer kan härledas till biljardbordet i Silicon Valley. Här finns Bram Cohen, 31, mannen bakom det ledande fildelarprogrammet BitTorrent som har 70 miljoner användare. Bram Cohen är en punkare från New York som lider av en lättare form av Aspergers symdrom. Som barn kunde han lösa Rubiks kub på en halvtimme. I dag gör han det på två minuter.
I kretsen kring samma sällskap finns även Steve Chen, 28, och Chad Hurley, 29, som nyligen sålde sitt YouTube för 12 miljarder kronor. I december förra året var det ingen i Sverige som talade om YouTube. Under hela 2006 har vi varit miljoner svenskar som kollat filmklipp på YouTube flera gånger om dagen.
Vad som förenar de unga eldsjälar i Silicon Valley är att de är mycket medvetna om de misstag som deras föregångare begick i den första IT-bubblan runt millennieskiftet. Flera i brödraskapet viskar om att YouTube-grundarna sålde för tidigt. Vad som driver dem är heller inte pengar utan att göra livet för datoranvändare bättre, smartare, enklare.
När jag gjort research till denna krönika har jag använt webbläsaren Firefox. Även denna är signerad en person i kretsen, Blake Ross, 21. ”Vad det äldre gardet missar är att för oss handlar inte det här om att göra revolution”, säger Blake Ross till Rolling Stone. ”Det handlar om sunt förnuft.”
(slut)
+
GRADVALLS VAL
BOK
Chuck Palahniuk, ”Fight Club” (Modernista). Trots att den svenska översättningen egentligen kommer tio år för sent känns Palahniuks svidande konsumtionssatir från 1996 fortfarande tio år före sin tid.
TV
”Dexter”, Canal+, svensk premiär 11 januari. Golden Globe-nominerade Michal C. Hall, som spelade gaybrorsan i ”Six Feet Under”, är fantastisk som seriemördaren som mördar andra seriemördare.
ARTIKEL
”Wonderful World” av Antony Lane i New Yorker. Förutom världens roligaste filmrecensioner levererar New Yorkers Anthony Lane då och då tunga essäer. Som denna om Walt Disney och hans imperium.
+
BONUS NR 1:
Julhelgens bästa biopremiär
Ska Martin Scorsese slutligen få sin första Oscar vid galan den 25 februari? Förra årets Oscardvärd Jon Stewart underströk det absurda i att en av filmvärldens största genom tiderna aldrig fått en Oscar. När rapparna Three 6 Mafias fick en Oscar för bästa filmlåt sammanfattade Jon Stewart Oscarhistorien: ”Three 6 Mafia en Oscar, Martin Scorsese noll.”
Men Martin Scorseses nya film ”The Departed” – som får svensk premiär på juldagen – kan bli den film som ger Scorsese den Oscarstatyett för bästa regi han redan borde ha fått 1973 (”Mean Streets”), 1976 (”Taxi Driver”), 1980 (”Tjuren från Bronx”) eller 1990 (”Maffiabröder”).
Enligt New York Times mycket underhållande Oscarblogg, The Carpetbagger, tillhör Martin Scorsese i dagsläget de tre-fyra tunga favoriterna till priset. Trots att ”The Departed” är en remake på (utmärkta) Hongkong-filmen ”Infernal Affairs” från 2002 framstår den som den både bästa och mest typiska Martin Scorsese-filmen sedan ”Casino” från 1995.
Alla Scorseses typiska ingredienser finns med i ”The Departed”: storstadsmiljöer, svek mellan män, renande våld, katolsk skuld, moralisk upplösning, halva rockhistorien i soundtracket. Trots närvaron av både Jack Nicholson och Leonardo DiCaprio så är det Matt Damon som imponerar allra mest i sin roll. Även han är värd sin första Oscar som skådespelare.
+
BONUS NR 2:
Julhelgens bästa DVD-premiär
2006 års bästa film alla kategorier når slutligen svenska hyrbutiker i mellandagarna. ”The Squid And The Whale” är ett hjärtslitande skilsmässodrama, skildrat ur barnens perspektiv.
”The Squid And The Whale” är också en fin skildring av Park Slope i Brooklyn, ett område som blivit känt som hemvist för författare och intellektuella. Paul Auster, Jonathan Lethem och Johathan Safran Foer tillhör de författare som i dag bor i området.
Jeff Daniels som spelar den bittre författarpappan i filmen har blivit en oväntad modeikon. I en diskussion i svenska tidningen Rodeo om kommande modetrender förekom begreppet ”The Squid And The Whale”-pappan som exempel på en etablerad look och en manlig förebild.
Jan Gradvall