Krönika, Dagens Industri
Weekend 15 september
Krönika
Jan Gradvall
Problemet med att skriva att på tisdag börjar världens just nu bästa TV-serie är att det förmodligen är ingen som tror på det.
Parallellt med att TV-serier på 2000-talet fått lika hög populärkulturell status som popmusik och mode har genren också börjat bevakas på samma sätt. Varje månad en ny hysterisk hype.
Men läkarserien ”House” – som TV4 börjar visa på tisdag 21.00 – har visat sig jämnare, uthålligare och mer välspelad än alla andra nya amerikanska TV-serier.
TV4 tar en stor risk som väntat hela två år med premiären. Nu har Canal+ hunnit visat de två första säsongerna med följd att medietåget redan gått. På onsdag, dagen efter TV4-premiären, släpps också den första ”House”-säsongen, med 22 avsnitt, som svensktextad DVD-box av Universal.
Samtidigt gjorde TV4 ett misstag när kanalen börja sända ”Commander In Chief” för tidigt. Kort efter att TV4 bränt av sin dyraste reklamkampanj hittills för en utländsk serie så lades serien ned i USA. Så hur lång bör egentligen den populärkulturella tidsskillnaden vara mellan Sverige och USA?
Hur som helst är det bara att avundas den som ännu inte stiftat bekantskap med Gregory House, läkaren som inte missar en chans att förolämpa sina patienter och kollegor.
Det banbrytande med TV-serien ”House” är att den får oss att följa en karaktär som i grunden är elak, självisk och till synes oförmögen till empati. Osympatiska huvudpersoner förekommer inom litteraturen, men aldrig i denna typ av amerikansk mainstreamunderhållning. Till och med Tony Soprano kramas ibland.
Doktor House spelas av Hugh Laurie, komiker känd från ”Svarte orm” och ”Jeeves & Wooster”. Hugh Laurie har som doktor House helt tvättat bort sin brittiska accent och gör här en av TV-historiens bästa rollprestationer. Det har hittills sänts 48 avsnitt av ”House” i USA. Jag har sett alla och Laurie har fortfarande inte gått på rutin en sekund.
Om rollfiguren House påminner om någon är det Sherlock Holmes. House är på samma sätt fixerad vid lösningen på gåtan – i det här fallet sjukdomen – men helt ointresserad av att göra ett gott intryck på de han möter.
Sherlock Holmes gick på morfin och kokain, Gregory House missbrukar Vicodin och morfin. Båda har en enda riktig vän i livet – Dr Watson respektive Dr Wilson – och båda tillbringar sin minimala fritid med att lyssna på musik för att vila sina hjärnor.
Efter att manusförfattarna till ”House” blev medvetna om parallellerna till Sherlock Holmes har de skrivit in ännu fler ledtrådar. Den karaktär som nästan dödar House i slutet av säsong två heter Moriarty. Den som tittar väldigt noga kan också se att Houses lägenhetsnummer är 221B, precis som Holmes adress på Baker Street.
Genombrottet i USA kom i januari 2005 när Fox började sända ”House” direkt efter ”American Idol”. Sedan dess har ”House” ständigt befunnit sig på Topp 10 bland landets mest sedda TV-program.
”House” har också blivit en stor hjälte bland läkare. Svenska podcasten Voccine.com hade nyligen en intervju med Bobbin Bergstrom, medicinteknisk rådgivare åt ”House”, som är med på alla inspelningar.
Bergstrom menar att doktor House är den sortens läkare som läkare själva i hemlighet drömmer om att få vara. En vandrade hjärna, slug och briljant, som enbart behöver koncentrera sig på diagnosen och botemedlet.
(slut)
GRADVALLS VAL
BOK
Greil Marcus, ”The Shape Of Things To Come”. Kulturhistorikern Greil Marcus om hur amerikansk kultur påverkats efter 11 september. Häpnadsväckande analys av David Lynch-filmen ”Lost Highway”.
KONSERT
Jay-Z, Royal Albert Hall, London, 27 september. Jag har inte varit så här förväntansfull inför en konsert sedan jag som 16-åring lade alla sparpengar på en London-resa för att se The Clash.
DVD
”Little Britain”. Tredje säsongen har just släppts som engelsk DVD. Matt Lucas och David Walliams fortsätter att strimla sönder Tony Blairs England med humorn som skalpell.
+
BONUS:
I går kväll hade nya serien av ”Extras” premiär på BBC2 i England. Och i dag sitter tiotusentals svenska Ricky Gervais-fans – för otåliga att vänta på den svenska TV-premiären – och olagligt tankar laddar ned den från olika fildelarsajter
Ett annat exempel på hur komedi numera sprids främst via nätet är den podcast som Ricky Gervais och medskaparen Stephen Merchant startade i fjol. Hittills har osannolika tre miljoner laddat ned den.
Det är anmärkningsvärt hur den typ av intern och egentligen smal humor som Gervais & Merchant representerar har kunnat bli så framgångsrik i det nya mediaklimatet.
Ricky Gervais intervjuas i nya numret av Arena. Vad han säger apropå framgångarna med ”The Office” borde sättas upp på alla mediechefers anslagstavlor.
Gervais: ”Jag tror folk har glömt hur smal den serien var. Den var inte för alla, det var en ’an acquired taste’. Den blev större än vad vi trodde den skulle bli, men läxan är om att du försökt nå alla i ditt lilla land, så skulle den inte kunnat säljas till 80 andra länder. Om du däremot håller det universellt och gör serien för en eller två personer, så kommer det att finnas en eller två sådana slags personer överallt, och de kommer säga: ’Fuck me, this is my favourite show’.”
Säsong två av ”Extras” kan ses som en brygga mellan seriens första säsong och ”The Office”. Säsong ett av ”Extras” slutade med att den misslyckade filmstatisten Andy Millman fick en chans att utveckla ett sitcommanus för BBC.
I nya säsongen får vi följa hur denna sitcom blir verklighet. Andy Millman är så tacksam över att få jobb att han går med på alla sina kanalchefers krav om göra showen bredare och mer folklig. Till slut blir serien så sönderkompromissad att alla hatar den. Bland gästskådespelarna finns Orlando Bloom, David Bowie, Ian McKellen och Chris Martin från Coldplay.
Jan Gradvall