Skivrecensioner, DI Weekend
Goran Kajfeš Tropiques
Tropiques
Headspin Recordings/Border
Betyg: 5
Slaget om uppmärksamheten. Det intensifieras på alla fronter. Alla vill erövra vår tid.
Tidningsartiklar, tv-program, filmer, poddar, reklamfilmer, låtar – alla slåss för att vi ska klicka på dem. Musik till och med anpassas för att lättare fånga vår uppmärksamhet. Långa intron undviks eller kapas för att statistik visar att det ökar risken för att vi på Spotify och Apple Music klickar vidare till nästa låt.
Vare sig det gäller kultur eller mat eller resor eller hälsa så används tidsbesparande och effektivitet som det främsta försäljningsargumentet.
I denna högintensiva tid har jazzmusikern Goran Kajfeš gjort precis tvärtom. Goran Kajfeš debutalbum med sin nya kvartett Tropiques består av en enda låt, ”Enso”, som är 50 minuter lång och enbart ges ut på cd. Du kan inte skippa fram eller tillbaka. Du måste lyssna på hela stycket i ett svep.
Jag lyssnade på ”Enso” under en tågresa söderut i Sverige. För mig är det 2017 års största musikupplevelse.
Granar och frusna åkrar svischade förbi utanför fönstret medan den varma musiken långsamt, långsamt tog sin form. På tågresa tillbaka släppte jag allt jag borde ha gjort– mail, skrivande, klickande – och lät ”Enso” äta upp ytterligare en timme av mitt liv.
Att jämföra trumpetaren Goran Kajfeš med Miles Davis är en kliché han själv inte gillar – det finns så många artister som haft större påverkan på hans musik – men en av få jämförelser till detta album är Miles Davis album ”In a silent way”.
Ett transcendentalt och elektroniskt album från 1969 som tog jazzen långt ut i rymden. Eller långt in i en kemiskt påverkad hjärna. ”In a silent way” består av två långa stycken där albumets medkompositör Joe Zawinul (Weather Report) och hans keyboard får stort utrymme.
Förutom Goran Kajfeš själv på trumpet och moog består kvartetten Tropiques av trumslagaren Johan Holmegard (Dungen), kontrabasisten Johan Berthling (Fire!) och pianisten och keyboardisten Alexander Zethson (Trondheim Jazz Orchetra).
Stommen i stycket är en puls, tysk i känslan, som växer fram mellan två synthesizers som spelar repetitiva slingor, Kajfeš Moog och Zethsons Korg Ms-20. Utifrån detta vänder kvartetten upp och ned och ut och in och bak och fram på hela tidsbegreppet.
Jan Gradvall
Klaus Weiss, Deutsche Wertarbeit, Bröselmaschine – med flera
Deutsche Elektronische Musik 3: Experimental German rock and electronic music 1971-981
Soul Jazz Records
Betyg: 4
Den musikgenre som haft störst inverkan på rock och jazz på senare år har ett namn som egentligen andas rasism.
Begreppet krautrock myntades av hånflinande engelska kritiker för att sätta namn på den våg av tyska experimentella band som kom fram på 1970-talet med Can, Neu!, Cluster och Kraftwerk. Namnet kraut anspelar på saurkraut och surkålsätare. De tyska banden avskydde namnet och föredrog kosmische musik.
Musik som på samma gång var avantgardistisk men samtidigt groovebaserad och så svängig att den nästan blir dansant.
I dag hör man influenser från denna tyska våg över hela världen. I Sverige finns Viagra Boys och inte minst Goran Kajfeš nya kvartett som recenseras här intill.
Skivbolaget Soul Jazz serie ”Deutsche Elektronische Musik” gräver djupare i genren och hittar artister jag aldrig hört talas om.”Deutscher wald” med gruppen Deutsche Wertarbeit skulle kunna spelas i Netflix-serien ”Stranger things”. Ett annat namn man genast sorterar in bland favoritartister är Klaus Weiss, en artist som låter som bryggan mellan Kraftwerk och jazz.
Jan Gradvall
Tim McGraw & Faith Hill
The rest of our lives
Sony
Betyg: 3
Ingen musikgenre är så orädd för sentimentalitet som country.
Country gör med sentimentalitet som man gör med flaskan med lönnsirap när man beställt in amerikanska pannkakor. Men slutar inte hälla förrän man känner blickarna från borden bredvid.
Tim McGraw och Faith Hill är superamerikanska superstjärnor. Tim McGraw är son till basebolllegenden Tug McGraw. Faith Hill var länge rösten som hördes i temamusiken till ”NBC Sunday Night Football”.
Tim McGraw och Faith Hill är också ett gift par. När deras tre döttrar nu blivit tonåringar har de gjort ett duettalbum, uppbackade av Nashville-adeln bland musiker.
Vad de sjunger är också just att vara ett gift par. Om liv och kärlek, om hjärta och smärta, om att fråga varandra, inte om du har några planer för kvällen, utan om du har några planer för resten av livet (titeln ”The rest of our lives”).
Jan Gradvall