Skivrecensioner, DI Weekend
XXXTentacion
17
Bad Vibes Forever
Betyg: 4
Det har kallats Internet-rap eller SoundCloud-rap. Rappare som lever ett eget i liv i nätets undervegetation. Artister som är för opolerade och ruffa för att spelas på radio, men som just därför blir hjältar hos en ung publik som tillbringar hela sitt liv på nätet. Utspelet hos både och artister och publik har många paralleller till hardcorepunk. Produktiviteten passar också den digitala världen: nya låtar och mixtapes släpps oavbrutet, i skick som professionella producenter avfärdat som halvfärdigt.
Vad som chockat branschen är hur snabbt denna undergroundgenre blivit overground. 19-årige rapparen XXXTentaction från Florida, ofta kallad bara X, hade ett tag fem av de mest spelade på Spotify i USA. När hans debutalbum nu släpptes gick det rakt upp på Billboard-listans andra plats. Hans liv är kaos och mörker – suttit i fängelse, två gånger arresterad enbart i år – och musiken speglar detta med texter om depresssion, självmord, droger och Kurt Cobain-vrede. Bästa låten heter symptomatiskt nog ”Fuck love”.
Jan Gradvall
The Weather Station
The Weather Station
Paradise of Bachelors
Betyg: 4
Kanadensiska Tamara Lindemans val av artistnamn är passande. Hennes folkmusik för tankarna till en väderleksstation, belägen på ett avlägset berg någonstans i Nordamerika. Musik och texter präglas av ett registrerande av yttre och inre stormar. Tamara Lindeman producerar själv och spelar gitarr, piano, orgel och banjo. Konturerna av Joni Mitchells ansikte formas av molnen ovanför samtidigt som solen bryter igenom.
Jan Gradvall
Fazerdaze
Morningside
Flying Nun
Betyg: 4
Albumtiteln har dubbel betydelse för Ameila Murray från Nya Zealand. Morningside är namnet på den förort till Auckland där hon ett år av kringflackande i andrahandslägenheter slutligen hittade ett hem som kändes som ett hem. Albumet är inspelat i hennes sovrum, med hennes egen elgitarr och effektpedaler som huvudsakliga komp. Morningside symboliserar också att efter en lång tid nattmörker slutligen nå gryningen. Musiken är pop som låter som morgonens första kopp kaffe. Hennes gitarrdrivna låtar har ett driv som för tankarna till punkpoeter och Billy Bragg, men tempot är lugnare, sången mer drömsk.
Jan Gradvall
Shania Twain
Now
Mercury Nashville
Betyg: 4
Populärmusiken hade inte låtit som den gör i dag utan Shania Twain. Hennes album ”Come on over” från 1997 förändrade countrymusiken så mycket att country i dag blivit den nya rocken.
Att albumet var gjort av två outsiders – en kanadensisk sångerska och hennes dåvarande make, sydafrikanske AC/DC-producenten Mutt Lange – förklarar hur de så djärvt kunde sparka upp saloondörrarna och vända ut och in på hela Nashville-soundet.
Albumet är det mest säljande countryalbumet någonsin. Det är också det sjätte mest sålda albumet någonsin i USA. (Michael Jackson är etta, följd av Led Zeppelin, Pink Floyd, Eagles, AC/DC och just Shania Twain.)
Om man lyssnar på Shania Twain-låtar som ”That don’t impress me much” och ”Man! I feel like a woman”, med sin hårt redigerade och närmast pratiga sång, samt lager på lager av hooks, hör man också till blåkopian till det sound som Taylor Swift 15 år senare skapade tillsammans med svenskarna Max Martin och Shellback. Mutt Lange är för övrigt en av Max Martins idoler.
Shania Twain tjänade så mycket pengar runt millennieskiftet och att hon och hennes släkt aldrig mer behöver arbeta.
Hennes första album på 15 år har varit värt väntan. Shania Twain, född 1965, skiljde sig från Mutt Lange 2008. Hon har genomgått svåra operationer, hennes sångröst var hotad. Men de nya låtarna förmedlar samma slags endorfinkickar som de gamla, även om de aldrig kommer att få samma genomslag.
Texten till ”Life’s about to get good” sammanfattar hennes 15 år av skilsmässa och sjukdom samtidigt som melodin låter som rosa sockervadd överräckt till ett barn. Allra bäst, balladen ”Poor me”, som lånar ett gitarriff från The xx.
Jan Gradvall