Krönika, DI Weekend
Weekend 6 oktober
Krönika
Jan Gradvall
Länge trodde ingen att det var möjligt för en dator att besegra en människa i schack. 1996 inleddes en svit matcher mellan Deep Blue och mästaren Kasparov. Det var jämnt ett tag, men för varje ny programmering blev datorn smartare och till slut överlägsen.
Samma utveckling sker just nu inom musik. Fram till nu har vi skrattat åt tanken att en dator skulle kunna veta vilken vi musik kommer att gilla. Musiksmak är ju det mest emotionella och irrationella som finns.
Men Deep Blue har värpt ägg inuti din dator och mobil. Snart har Deep Blue konstruerat dina drömmars blandband. Den perfekta spellistan med vad du inte visste att du gillade.
Ingenting i musikvärlden – inte album, inte radio, inte tv – är i dag viktigare för spridningen av musik än spellistor på streamingtjänster.
Det kommer alltid att finas en minoritet entusiaster, däribland jag själv, som vet precis vad vi letar efter och har koll på utbudet. Men de allra flesta, uppskattningsvis 90 procent, vill ha hjälp med att navigera och hitta ny musik.
Det allra tydligaste exemplet på hur viktiga spellistor har blivit är Spotifys lista RapCaviar.
Under året har vi bevittnat en revolutionerande rockad i populärmusiken. Företaget Nielsen kartlägger sedan 1923 konsumtionsmönster i USA. Nielsen mäter vad vi tittar och lyssnar på.
I juni meddelade Nielsen att rap/hiphop nu officiellt blivit den populäraste musikgenren i USA. Större än pop och rock, större än country och allting annat.
Spotify är den största streamingtjänsten i världen med 140 miljoner användare varav 60 miljoner är betalande prenumeranter. Tvåa är Apple Music som i juni meddelade att man har 27 miljoner prenumeranter (en ökning med sju miljoner sedan december 2016).
När jag skriver det här tittar jag på listan över de mest spelade låtarna per dygn på Spotify i USA. Av de 20 mest spelade är 15 gjorda av rappare.
Vad som spelas allra mest är en form av mörk och molldominerad hiphop, med anmärkningsvärt lågt tempo, nästan släpande, vilket helt plötsligt är den musik som samma unga publik som nyss lyssnade på Justin Bieber sjunger med i på festivaler och barer.
Artisterna har namn som 21 Savage, Cardi B, XXXTentacion (se recension på nästa uppslag) och Lil Uzi Vert. Och nästan alla har blivit stora, inte för att de släppt något album eller gjort videor, utan att för att de adderats till Spotify-listan RapCaviar.
Huvudansvarig för RapCaviar är Tuma Basa, en 42-årig född i Zaire, uppväxt i Zimbabwe som i dag bor i Harlem, New York.
Branschpersoner jämför hans inflytande med radiostation Hot 97 på 1990-talet. Som en vd på Interscope säger till Vulture: ”He knows what kids want”.
Om Tuma Basa hör en låt han vill addera så kan han göra det på några sekunder, via sin smartphone, och listans 7,6 miljoner följare får direkt höra den.
I intervjuer tonar Tuma Basa samtidigt ner sin egen roll. Han säger att han förlitar sig på en kombination av magkänsla, lyssnarstatistik och input från ett helt team av musikredaktörer.
Detta bekräftas av Nick Holmstén som är chef för Spotifys alla spellistor på global nivå. ”Teamet som jobbar med RapCaviar leds av Tuma, men i den gruppen ingår ett tiotal personer”, säger Nick Holmstén. ”De jobbar med konstant bevakning av vad som engagerar rap-communityn och är väldigt aktiva i att lyssna på stora mängder musik, gå på spelningar, se vad som sprids i sociala medier och mycket annat.”
Spotify har i dag ett globalt team med över 100 musikredaktörer utspridda på ett 20-tal olika marknader i världen. Teamet jobbar med att kurera runt 4 500 olika spellistor, både globala och specifikt lokala, från RapCaviar till andra listor med många följare som New Music Friday.
En del handlar om att enskilda personer, som Tuma, instinktivt känner att en låt fungerar, ungefär som Kaj Kindvall eller Clabbe af Geijerstam gjorde under förra seklet. Men det mesta handlar om att studera dataflödet.
Hur många sekunder lyssnar vi på en låt (90 sekunder är ett nyckeltal). Vilka låtar skippar vi. Detta avgör vilka låtar som får ligga kvar på listorna.
”Det redaktionella teamet runt våra största spellistor jobbar i kommittéer, ofta i globala kluster”, säger Nick Holmstén.” Där tittar man på data från olika marknader för att hela tiden bevaka hur musikfans lyssnar, vad som funkar i olika spellistor i olika regioner och fattar sedan gemensamma beslut. Samtidigt behöver man hela tiden göra detta i en kontext, eftersom användarmönster skiljer sig åt mellan till exempel en ny artist och mer etablerade.”
Du själv vet inte vad som kommer att vara din favoritlåt nästa vecka. Men din dator är förmodligen redan svaret på spåren.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
ARKEOLOGI
Buddy & Ella Johnson, ”I’m just your fool”, YouTube. Inför konserten i Stockholm nästa vecka, en påminnelse om hur Rolling Stones i 50 år vaskat fram pärlor ur svart musikhistoria. Stones version bygger på Little Walters tolkning, men att upptäcka originalet från 1953 känns som att öppna Tutankhamons grav.
DOKUMENTÄR
”George Michael: Freedom”, SVT Play, 21 oktober. När George Michael dog i fjol hade han i flera år hållit på med en dokumentär där hans vänner (bland dem konstnären Tracey Emin) och artistkollegor intervjuas. Nu släpps den. SVT lägger ut på Play redan samma dag som premiären i England.
DOKUMENTÄR
”Heroin(e)”, Netflix. En skildring av kvinnor på olika nivåer i ett samhälle – från gatan till domstolen – som får hand om konsekvenserna när en amerikansk fattig småstad, en av många i Södern, håller på att gå under i en epidemi av droger. En studie i medmänsklighet.
+
BONUS NR 1:
I november 2013 publicerade journalisten Ariel Levy en artikel i The New Yorker, ”Thanksgiving in Mongolia”, som i dag används i skrivkurser i konsten att berätta om en fruktansvärd händelse utan att bli det minsta sentimental.
Under en reportageresa i Mongoliet fick Ariel Levy missfall på hotellrumstoaletten i Ulan Bator.
Hon höll sin 19 veckor gamla son i händerna, såg hur han hörde sig, innan drog loss navelsträngen och svimmade i en pöl av blod. Det skulle blivit hennes första barn. Hon kan aldrig få barn igen och tittar dagligen på bilden hon hann ta med sin iPhone. För henne var det inget foster, det var hennes son.
Mongoliet-historien finns med i Ariel Levys självbiografiska ”När reglerna slutat gälla” (Natur & Kultur) men boken är mycket mer än så. En självstudie, skriven av någon som rannsakar hela sitt liv. En bok om livsval, fertilitet, karriär, bisexualitet, uppväxt, tvivel och sorg som gränsar till vansinne.
Nästnästa vecka kommer Ariel Levy, född 1974, till Sverige och pratar om boken. 18 oktober intervjuas hon av Linn Ullman på Kulturhuset i Stockholm. 19 oktober intervjuas hon av Annika Norlin (Säkert!) på Malmö stadsbibliotek.
För exempel på Ariel Levys briljans som skribent. Googla fram hennes porträtt i The New Yorker av Caster Semenya (sydafrikansk löpare vars kön ifrågasattes), simmaren Dina Nyad och författaren och regissören Nora Ephron.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
På torsdag 12 oktober spelar Rolling Stones i Stockholm. Men vad är dagens motsvarighet till att se Stones Sverigespelningar 1965 eller 1970? Att vara ögonvittne till hur musikhistorien skrivs i presens?
Svaret ges i Stockholm dagen innan, onsdag 11 oktober, då rapparen Future spelar på Hovet.
Alltid är det någon som ligger längst fram i populärmusikens utveckling. Just nu är det Nayvadius Wilburn, 33, från Atlanta, Georgia, som fått sitt artistnamn för att han representerar ”the future of music”. Hans vänner kallar honom Pluto.
I februari släppte Future albumet ”Future” som blev hans fjärde album i rad som gick upp etta på Billboardlistan.
Men det tog inte slut där. Veckan efter släppte Future plötsligt ännu ett album, ”HNDRXX”, som även det gick upp som etta. Future blev därmed den första artisten sedan Simon & Garfunkel 1968 som ersatte sig själv på första platsen.
Future har röjt vägen för hela det Atlanta-sound som nu blivit populärmusikens centrum. Hans idol är Jimi Hendrix. Han använder Auto Tune för sin sång på ungefär samma sätt som Jimi Hendrix använde effektpedaler för sin gitarr.
Musiken är anmärkningsvärt loj, introvert och melankolisk för att ha blivit så bred. Texterna är lika moraliskt dubiösa som Rolling Stones runt ”Sympathy for the devil”.
Futures mest känd låt, ”Mask off”, bygger på en sampling av Tommy Butlers fantastiska ”Prison song” från Martin Luther King-musikalen ”The Selma Album”.
Turnén som Future gjorde tillsammans med Drake i fjol är den mest inkomstbringande hiphopturnén någonsin.
Jan Gradvall