Krönika, DI Weekend

Weekend 1 september

Krönika

Jan Gradvall

Samma ritual varje morgon. Jag tar ett djupt andetag och öppnar mailkorgen. Hundra olästa mail skriker om min uppmärksamhet.

Som vanligt trycker jag direkt på delete på tre fjärdedelar av mailen, det räcker med att läsa rubriken, men jag ser ett mail som jag vet kommer vara så intressant att jag printar ut det på papper för att läsa på lunchen.

Det är ett egentligen alldeles för långt brev, med alldeles för långa stycken och alldeles för litet typsnitt. Mailet börjar med raderna: ”Jag håller på att återhämta mig från tandkirurgi. Det var de bakre kindtänderna, det blev infektion.”

Ah, Bob Lefsetz nyhetsbrev. Det här kommer bli intressant.

Ingen annan skriver på det här viset. Ingen annan har heller bättre koll på vad som händer i musikbranschen. Läser man inte Lefsetz hänger man inte med.

Historien om Bob Lefsetz är osannolik. Han en bakgrund som skibum. I flera år flummade han runt och åkte skidor hela dagarna i bergen i Utah.

Därefter blev han advokat och började sedan jobba i utkanterna av musikbranschen. Under några år var han manager. Totalt misslyckad manager. Han jobbade med WASP och Iron Maiden men fick sparken efter att han och Blackie Lawless i WASP började bråka om vilken låt som borde bli bandets nästa singel.

Bob Lefsetz är i dag 64 år och klär sig som en golfspelare. Han är butter, nyckfull och extremt självupptagen – få andra inleder musiknyhetsbrev med att berätta om statusen på sina tänder – men faktum är att denne grumpy old man har bättre koll på vad som händer i branschen än alla 20-åringar som hänger backstage på Way Out West.

Hans kunskaper om marknadsföring och hur media fungerar är så omfattande att även människor verksamma i andra branscher kan lära sig något.

Det tydligaste exemplet på Bob Lefsetz inflytande i dag är vilka som prenumererar på hans nyhetsbrev.


Musikbranschen dominerats av tre jättar som tillsammans har 68,7 % av världsmarknaden: Universal Music Group (28,9 %), Sony Music (22,4 %) och Warner Music Group (17,4 %). Siffroor från 2016.

Jag frågar de svenska cheferna för dessa tre jättar: Per Sundin på Universal, Mark Dennis på Sony, Jonas Siljemark på Warner. ”Läser ni Bob Lefsetz?” Alla tre svarar ja.

Jonas Siljemark på Warner beskriver Lefsetz brev som en blandning av ”högt och lågt” och att han ”skummar” breven. Därmed är han förmodligen en ganska typisk Lefsetz-läsare. Nyhetsbreven kommer alldeles för frekvent – iblnad flera per dag – och en briljant analys av slaget om streaming kan följas av ett inlägg om underskattade låtar av Joe Walsh.

Per Sundin på Universal var den som för några år sedan sade åt mig att jag måste börja läsa Lefsetz. ”Haha, ja man har en tendens att läsa och citera Lefsetz när han skriver bra om våra artister och trender, men avfärda honom när man inte håller med i det han skriver. Men han var den första i USA, utanför EDM-sfären, som förutspådde Avicii. Det mest intressanta är att han är så intresserad så initierad på nya trender. Han är inte 25 år.

Mark Dennis på Sony säger att han läser ”ganska regelbundet” men har reservationer. ”Hans styrka är i mina ögon hans totala övertygelse i det han väljer att lyfta. Hans stora svaghet är att han extremt sällan medger när han har fel. Fram till för kanske 5-6 år skrev han att folk aldrig skulle abonnera på musik, alltid vilja äga. Han propsade väldigt hårt för att man skulle prisdumpa downloads. Roligt med tanke på hur han numera älskar streamingtjänsterna och öppet hånar dem som inte fattar grejen.”

Inkonsekvensen och nyckfullheten är baksidan på samma mynt som är Bob Lefsetz styrka. Ingen annan är så beredd att förkasta gamla sanningar.

Ett aktuellt exempel är att Bob Lefsetz, 64, de senaste månaderna gång på gång beskrivit hiphop som den ledande musikformen i dag, den som alla borde studera.

Det handlar inte bara om musikaliska kvaliteter, utan att hiphop varit smartare och snabbare än andra genrer med att förstå vad det teknologiska och mediala paradigmskiftet inneburit.

Lefsetz: ”Medan rockartister oroar sig för radion, har rappare förstått att allt handlar om online. De förstår också att det inte längre handlar lika mycket om intäktsgenerering som om tillgång och uppmärksamhet. De förstår vikten av att konstant flöde av ny musik, nya saker.”

Bob Lefsetz verkar också själv i denna anda. Han startade nyhetsbrevet 1986 och tog betalt för prenumerationer. År 2000 lade han ut det gratis på nätet. Pengar tjänar han i stället på andra saker: föreläsningar, konsultjobb.

I en intervju i Los Angeles säger Bob Lefsetz med stolthet att han inte umgås med journalister. ”Jag hänger med musikerna och de som gör business.”

(slut)

GRADVALLS VAL

TV
”Ozark”, Netflix. Vad är en människa beredd att göra som riskerar att förlora precis allt? Kniven på strupen-drama med Jason Bateman och Laura Linney som utspelas kring sjösystem i Missouri. En Radiohead-låt illustrerar perfekt känslan i första avsnittet.

BOK
Colson Whitehead, ”Den underjordiska järnvägen” (Albert Bonniers Förlag). Höstens roman. Om slaveriet. Fruktansvärd men så virtuost författad att den nästan blir vacker. Meningarna droppar blod. Mer aktuell än någonsin efter Charlottesville.

RADIO
Radiopsykologen, P1. Psykoterapeuten Allan Linnér har en röst marinerad i visdom. I sitt sätt att leda samtalen har han också mycket att lära journalister. Allra viktigast när man intervjuar någon är att lyssna. Och få den man talar med att känna man verkligen gör det.

Weekend 1 september

+

BONUS NR 1:

Musikartisters intäkter från 2016 har just sammanställts av Billboard. De artister som tjänat mest är:

1. Beyoncé, 62,1 miljoner dollar
2. Guns N’ Roses, 42,3 miljoner dollar
3. Bruce Springsteen, 42,2 miljoner dollar
4. Drake, 37,3 miljoner dollar
5. Adele, 37,0 miljoner dollar

Beyoncé är överlägen, 20 miljoner dollar mer än tvåa och trean. Än mer intressant blir det om man bryter ned intäkterna i beståndsdelar. Då framgår det vad som är den i särklass viktigaste inkomstkällan för artister i dag – turnéer.

Om man får betalt för den nya musik man släpper är sekundärt. Det viktiga är att musiken driver biljettförsäljning.

Beyoncés intäkter

Försäljning 4,3 miljoner dollar
Streaming 1,9 miljoner dollar
Publishing 1,3 miljoner dollar
Turnerande 54,7 miljoner
= 62,1 miljoner dollar

Jan Gradvall

+

BONUS NR 2:

Allting åldras inte med värdighet. Har verkligen Olov Svedelids så kallat hårdkokte romanfigur Hassel något att hämta i 2017 års medievärld? Det hjälper inte att polisens fullständiga namn är Roland Hassel.

Olov Svedelid dog 2008. Lars-Erik Berenett, som spelade Hassel i filmatiseringarna (1986-2012), dog i februari i år.

Men regissören Amir Chamdin och nya huvudrollsinnehavaren Ola Rapace har precis den respektlöshet som behövs för att göra ”Hassel” relevant i dag.

Att döma av den remake som har premiär på Viaplay nästa fredag 8 september har Chamdin, Rapace och de sex manuförfattarna inte sett om den gamla serien eller ens öppnat någon av Svedelids böcker.

Hassel i den nya serien i 10 delar är råare och moraliskt så dubiös att man börjar tänka på polisskildringen i Don Winslows nya roman ”The Force”.

Regissören Amir Chamdin har bakgrund som musiker i Infinite Mass, en hiphopgrupp som skildrade livet i Stockholm.

Stockholm har också den andra huvudrollen i ”Hassel”.

”Jag tänker att vi måste visa Stockholm ut ett perspektiv som en stad i Europa snarare en stad i Sverige”, säger Amir Chamdin. ”Jag visualiserar ett Stockholm ur den varma färgskalan. Rött, grönt, brunt. Varför är alla svenska crimeserier blå? Jag gillar heller inte filmljus. Det ska vara så naturligt som möjligt. Det måste finnas en nerv och en stämning. Jag städar inte undan Stockholm. Jag älskar Stockholm.”

Bland polisskildringar han inspirerats av nämner Amir Chamdin ”Serpico”, ”Kojak”, ”French Connection”, ”Mannen från Mallorca”.

När Amir Chamdin frågade sig, ”Hur låter detta Stockholm?”, hittade han svaret: Nicke Andersson (Hellacopters)

Musiken i ”Hassel” är slirig, ilsken storstadsrock med oljefläckar som ekar både 1970-tal och ”Ett anständigt liv”. Det är första gången Nicke Andersson från gjort filmmusik.

Jan Gradvall