Krönika, DI Weekend
Weekend 26 maj
Krönika
Jan Gradvall
Vad är dyrt? Hur avgörs den definitionen?
När biljetterna nyligen till släpptes till Rolling Stones konsert på Friends Arena i höst var det många som fasade över biljettpriserna. Från 740 kronor för de sämsta platserna till 2 640 kronor för de bästa.
Om man uppfattar det som dyrt eller inte beror på vilket historiskt perspektiv man har.
För något år sedan var jag en helg i Rom. Ingen stad i världen har historien så närvarande i stadsbilden. Det finns så många ovärderliga historiska byggnader och föremål i Rom att det inte går att avgränsa dem på ett museum.
Hela Rom är ett museum. Runt Forum Romanum sitter människor och röker och äter mackor på monument som skulle värderas till hundratals miljoner kronor.
Om man på liknande tänker sig ett Forum Romanum över den västerländska civilisationen, vad skulle träda fram då? Vilka kulturella föremål och platser speglar om 2 000 år vår nuvarande era, dess handel och ceremonier?
Det känns tveksamt att det skulle finnas någon samtida konstnär, skulptör eller arkitekt som har skapat verk som definierar vår tid.
Vad som i stället kan komma att tona fram som de mest signifikativa verken för den västerländska civilisationen – kommersen, ritualerna, dekadensen – kan visa sig vara verk musiker.
Verk av artister som Rolling Stones.
Förra våren åkte jag till London och såg Rolling Stones-utställningen på Saatchi Gallery. En utställning som sedan dessa turnerar jorden runt, Just nu visas den i Chicago.
En del av rummen på utställningen påminner om arkeologiska utgrävningar. Det finns en exakt rekonstruktion av den lägenhet på Edith Grove som medlemmarna delade från 1962 och 1963. Mick Jagger, Keith Richards och Brian Jones som bodde där. Charlie Watts och Bill Wyman sov ofta över.
Rekonstruktionen av lägenheten ser ut ut som en ungkarlslya från helvetet, komplett med mattor upphängda i fönstren, obäddade sängar med smutsiga lakan, tallrikar med halväten mat, fimpar, ölflaskor. På golvet ligger utspridda vinyler. Repiga singlar från Chess och Vee-Jay. Deras favoritalbum som Bobby Blands Two steps from the blues och Howlin Wolfs Moanin’ at midnight, den med det tecknade vargomslaget.
Är detta som är vår tids Forum Romanum?
Det går inte att ta bort Rolling Stones från det senaste halvseklets historieskrivningen. Att presidenter och statsministrar i världen i dag känner till Rolling Stones och kan identifiera gruppens sound.
Rolling Stones var med och skapade populärkulturen i dess nuvarande form. Det kommer aldrig att under din och min livstid komma ett band eller någon artist som får ett liknande inflytande.
Den insikten har inget med nostalgi att göra. Det har tagit 55 år för Rolling Stones att komma dit bandet är idag.
Att ett sådant band fortfarande är vid liv och turnerar är exceptionellt.
Att betala ett par tusen – hälften av vad en anständig kavaj kostar – för att se dem livs levande är inte dyrt är, det är ett kraftigt underpris.
Vad skulle folk vara beredda att betala för ett återförenat Beatles om John Lennon och George Harrison fortfarande vara vid liv?
Thåström, 60, sjunger på sin senaste låt om att åldras och ta vara på de år man har kvar. ”Låt oss säga att du har mindre än en fjärdedel kvar”.
Det känns angeläget att ägna den fjärdedelen åt kultur i stället för kavajer.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
SOUNDTRACK
”Singles” (Sony). Grungevågens motsvarighet till ”Saturday night fever”. Återutgivningen av ljudspåret till Cameron Crowes fina film innehåller en bonusdisk där höjdpunkten är några akustiska skisser av mästaren Paul Westerberg.
WAGNER
”Alien Covenant”. Bästa scenerna i nya ”Alien”-filmen är när Michael Fassbender i rollen som android lyssnar på Wagner. I början av filmen spelar han en snutt av ”Das Rheingold” på piano. I slutet vrider han upp samma stycke i full orkesterversion.
LÅT
Miley Cyrus, ”Malibu”. Oemotståndlig refräng som tillsammans med Haims ”I want you back” återuppväcker drömsk kalifornisk musik i samma tradition som allt relaterat till The Mamas and The Papas-familjen, i synnerhet Wilson Phillips.
+
BONUS:
Facit: Bäst hittills 2017
Tid är pengar. Om man känner att man inte hängt med under året och bara hinner med en dokumentär, en podcast, en tv-serie, en biofilm, vad ska man välj då?
Bio:
Get out
Budget: 4,5 miljoner dollar. Intäkter hittills: 214 miljoner dollar. Årets mest intressanta film ur en massa olika aspekter.
Komediduon Key & Peele har aldrig slagit i Sverige men har i fem år i sin tv-serie på Comedy Central gjort humor av etnicitet, fördomar och populärkultur.
Ändå hade ingen förutspått genomslaget för Jordan Peeles debut som långfilmsregissör. Blixtrande intelligent film. Suddar ut gränserna mellan olika filmgenrer (komedi, skräck, drama) och visar att det samtidigt går att göra svidande samhällskritik och extremt underhållande popcornunderhållning.
Podcast:
S-Town
När de sju avsnitten lades ut simultant den 28 mars laddas de ned 10 miljoner gånger under fyra dagar. Nytt rekord i poddvärlden.
Med S-Town – en förkortning av Shit-Town – har poddvärlden fått sin motsvarighet till när Beatles gav ut albumet ”Sgt Pepper’s Lonely Hearts Club Band”; ett verk som höjer ribban för hela konstarten. (Föregångaren ”Serial” var ”Revolver”.)
Vad man tror är en kriminalhistoria visar sig vara något mycket större och rikare, en historia om människans stund på jorden. Serien är dokumentär men producenternas främsta inspirationskälla för sättet att berätta är romanformen, i synnerhet John Williams mästerverk ”Stoner”.
Dokumentär:
O.J. Simpson: Made in America
Vad många blandar ihop med dramaserien om O.J. Simpson är en av de mest ambitiösa och allvarliga dokumentärer som någonsin gjorts.
När den i slutet av februari vann en Oscar för bästa dokumentär hade den redan vunnit i princip samtliga dokumentärfilmspriser som finns.
Fem långfilmslånga avsnitt – totalt åtta timmar – som med fallet O.J. Simpson utforskar de två ämnen som definierar USA: ras och kändisskap.
Komplettera gärna med att lyssna på intervjun med regissören Ezra Edelman i podden ”Longform”.
OBS: ligger kvar på SVT Play endast en månad till. Plockas bort 14 juni.
Tv:
The Handmaid’s Tale
Det är tv-historia som just nu rullas upp framför våra ögon. Det sjunde avsnittet av tio har just lagts ut.
Ett modernt mästerverk. En av de otäckaste och bästa tv-serier som sänts.
Allt det fruktansvärda som händer i denna serie, med ett scenario som ligger skrämmande nära verkligheten, blir ännu svårare att ta in när man blir varse om att allting som händer i serien har redan hänt i verkligheten.
Författaren Margot Atwood gjorde en poäng av att i romanförlagan från 1985 enbart ta med saker som redan hänt i något land i världen: terrorvälde, avrättningar, uthuggna ögon, systematiska våldtäkter.
Norstedts ger ut ”Tjänarinnans berättelse” på nytt i september i reviderad översättning.