Skivrecensioner, DI Weekend

Sommarens 10 bästa album

De bästa skivorna som släppts under Weekends sommaruppehåll, från mitten av juni till mitten av augusti.

Rick Ross
Titel: Port Of Miami
(Def Jam/Universal)

”Every day I’m hustlin’, every day I’m hustlin’…” Det är frasen som hypnotiserat USA det senaste halvåret. Över en miljon ringsignaler med Rick Ross ”Hustlin’”såldes innan albumets ens var släppt.

Rick Ross ser ut som en svart Ricky Bruch. Hans debutalbum har Al Pacino-filmen ”Scarface” som röd – eller snarare vit – tråd. Hundratals hiphopartister har haft exakt samma idé tidigare. ”Scarface” är för rappare vad ”Fänrik Ståls sägner” är för finnar.

Men ingen har återberättat historien med samma övertygelse och allmängiltighet som Rick Ross. Frasen ”hustling” är en gatuterm som i detta fall kan översättas med man ”sliter hårt”. Vem kan inte relatera till det? Den perfekta refrängen – och ringsignalen – de första veckorna efter semestern.

TV On The Radio
Titel: Return To Cookie Mountain
(4AD/Playground)

De två svarta sångarna i Brooklyn-bandet TV On The Rado låter ibland märkligt lika David Bowie. Så lika att när Bowie själv dyker upp som gästsångare (”Province”) kan man knappt skilja deras stämmor. Kaotisk rockmusik som utmanar ens öron på samma sätt som Bowie gjorde på sin Berlin-trilogi.

Christina Aguilera
Titel Back To Basics
(RCA/Sony BMG)

Fyra programledare från ”Disneyklubben” dominerar media 2006: Britney Spears, Keri Russel (”MI3”), Justin Timberlake och Christina Aguilera. Den senare har just gjort sitt mästerverk. Ett förbluffande rikt dubbelalbum –soul, jazz, funk, ballader – som för tankarna till Prince guldålder.

Tom Petty
Titel: Highway Companion
(American Recordings/Universal)

Hollywood har vittnat om att ingen gör bättre bilmusik än Tom Petty. Minns ”American Girl” i inledningen av ”När lammen tystnar”. Eller när Tom Cruise sjunger med i ”Free Fallin’” i ”Jerry Maguire”. Nu har Tom Petty slutligen gjort ett helt album med vägen som tema. Låter strålande på E4:an.

Rhymefest
Titel: Blue Collar
(J Records/Sony BMG)

Blixtrande hiphop från rapparen som skrev klassikern ”Jesus Walks” med Kanye West. Albumet ”Blue Collar”, om hans arbetaruppväxt i Chicago, är hans självbiografi. Höjdpunkt: ”Devil’s Pie”, där Rhymefest gör hiphop av ”Someday” med The Strokes.

Linda Ronstadt & Ann Savoy
Titel: Adieu Falste Heart
(Vanguard/Playground)

Linda Ronstadts bidrar med honung och cajunfolkmusikern Ann Savoy med grovsalt. Resultat blir en sötsalt marinad där duon doppar allt från cajunlåtar på creolefranska till Richard Thompson-kompistioner och The Left Bankes gamla ”Walk Away Renee”. Allt smakar himmelskt.

Lily Allen
Titel: Allright, Still…
(Regal/EMI)

Om någon kan återupprätta Englands självförtroende är det unga Lily Allen. Sittande högst uppe på Londons sista röda dubbeldäckare åker hon genom stadens historia och pekar ut dess höjdpunkter: Georgie Fame, Ian Dury, Madness samt inte minst skivaffärerna Dub Vendor och Honest Jons.

Johnny Cash
Titel: American V: A Hundred Highways
(Lost Highway/Universal)

Johnny Cash har alltid sett ut som en president uthuggen i granit. På de låtar han sjöng in strax innan sin bortgång låtar han som om Mount Rushmore fått skivkontrakt. En sjätte volym i serien är aviserad, men versionen av Gordon Lightfoots ”If You Read My Mind” hade varit ett perfekt farväl.

Thom Yorke
Titel: The Eraser
(XL/Playground)

På Radioheads skivor har Thom Yorke alltid gömt sin röst bakom effekter. Här lyfter han på skynket och sjunger lika klart och rent som en gossopran från Oxford. Kontrasten mot de medvetet skissartade låtarna och den elektroniska ljudbilden blir märkvärdigt vacker.

New York Dolls
Titel: One Day It Will Please Us To Remember Us Even This
(Roadrunner Records)

Det borde vara dödsdömt att göra ett nytt album efter fyra döda bandmedlemmar och ett 30 år långt uppehåll. Men New York Dolls återkomst överraskar på alla punkter. Rock’n’roll skrivet med stora röda bokstäver – i läppstift. Väldigt mycket New York.

(slut)