Krönika, DI Weekend
Weekend 30 september
Krönika
Jan Gradvall
Språk är ett virus från yttre rymden. Författaren William Burroughs citat har blivit klassiskt och fortsätter eka genom historien. Kanske är det citatet också bästa analysen av denna outgrundliga uppfinning och förmåga.
För vad är språk egentligen? Hur uppkom det? Kan det verkligen vara vi människor som själva kommit på det?
Förmågan att tala är vad som skiljer människan från djuren. Språket är människans främsta tillgång.
Och största problem.
På Bokmässan förra helgen var jag på en middag med språk som tema, en middag arrangerad av Dorotea Bromberg och Bicky Chakraborty, två emigranter som kommit till Sverige och erövrat ett nytt språk.
Patti Smith ställde sig upp och höll ett tal om språk som blev en hyllning till översättare. Utan översättare skulle vi inte kunna läsa författare från andra länder. Efter att ha försökt bygga Babels torn upp till himlen straffades vi ju med språkförbistring och uppdelning i olika tungomål.
Språkmiddagens konferencier, Katti Hoflin, påminde om hur språk kan stjälpa lika mycket som att hjälpa. Ett sårande ordval i ett visst ögonblick från en lärare eller föräldrar kan förfölja och prägla en hela livet.
Tittar man omkring sig i media märker man också att de flesta debatter om kultur och politik kretsar kring att debattörerna gång på gång återkommer till citat och ordval som motståndaren använt.
Språk är ett virus som fortfarande saknar penicillin.
I en tid med fokus märkande av ord kommer nu Tom Wolfe med en ny bok som handlar just om språk heter ”The Kingdom of speech”.
Vad Tom Wolfe är ute efter är att en gång för alla försöka klarlägga vad språk egentligen kommer ifrån.
Boken ”The Kingdom of speech” rullar upp historien om mänsklighetens försök attförstå ursprunget till vad Tom Wolfe människans ”superkraft”, dvs språket.
Det är glädjande att Tom Wolfe, 85, vägrar gå i tangentpension. Det är också passande att just en språkvirtuos som Tom Wolfe tar sig an detta ämne.
Att läsa Tom Wolfe på 1900-talet var som att höra Charlie Parker spela saxofon eller Jimi Hendrix spela gitarr. I böcker som ”Rätta virket” och ”Fåfängans fyrverkerier” gör han saker med sin skrivmaskin ingen annan gjort förut. Det känns som han tänder eld på tangenterna.
Tom Wolfe är också känd för att inte tveka att bråka med auktoriteter inom olika kulturella områden, från konst och arkitektur till romankonsten.
Eller rättare sagt: att han inte tvekar är fel ordval. Tom Wolfe njuter av det. Han öppnar dörrarna till skåpen med finporslin och kastar in bowlingklot.
De som råkar ut för hans bowlingklot i nya boken är Charles Darwin och Noam Chomsky, de två som dominerat teorier om språkets uppkomst.
Biologen och forskaren Charles Darwin skrev ”Om arternas uppkomst” och bildar basen till modern evolutionslära. Darwin menade att människor lärde sig språket via fågelsång.
Tom Wolfe är inte imponerad av vare sig Darwin eller hans språkteori. Tom Wolfe skildrar Charles Darwin som en bekväm engelsk fjant som sällan gick utanför sitt eget hem och mest satt hemma och stirrande på sin hund.
Ändå är han snäll mot Charles Darwin jämfört med vad han skriver om Noam Chomsky.
Noam Chomsky, 87, generationskamrat med Tom Wolfe, är på senare mest känd omskriven som samhällsdebattör. Chomsky kritiserar kapitalism, USA:s utrikespolitik och är husgud hos en stor del av svenska vänstern.
Men Noam Chomsky är i grunden professor i lingvistik och en ledande språkvetare.
Tom Wolfe är, återigen, inte imponerad. Noam Chomsky skildras som tossig konspirationsteoretiker som, precis som Darwin, alldeles för sällan lämnar sitt eget hem utan suttit inne och häckat så mycket med sina böcker att han blivit beroende av luftkonditionering.
Samt att det Chomsky skrivit om språkets ursprung är så fel fel fel – hommage ŕ Brasse – att den hämmat forskningen.
New York Times recensent beskriver Tom Wolfes behandling av Noam Chomsky i boken som att han först ”rullar honom i tjära och fjädrar, därefter sätter på honom en clownnäsa, trycker ned honom i en barnvagn och sedan rullar honom över stupet”.
I boken presenterar i stället Tom Wolfe – förstås – en egen teori som går ut på att språk är ett verktyg som människan själv skapat och därmed gjort oss överlägsna alla andra arter.
En teori som Tom Wolfe nu får massiv kritik för av forskare som läst mycket mer lingvistik än vad han har gjort.
Har han rätt? Har någon rätt? Det spelar mindre roll när Tom Wolfe samtidigt demonstrerar superkraften språk genom att slagfärdigare än någon annan använda det.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
BOK
Jennifer Clement, ”Basquiats änka” (Albert Bonniers Förlag). Modern klassiker som nu ges ut på svenska i pulserande översättning av Niclas Hval. Skildring av unikt kreativ period i ett sargat New York tidigt 1980-tal. Skriven med total ögonblicksnärvaro och poetisk glöd.
NETFLIX
”BoJack Horseman”. Tecknad tv-serie om en alkoholiserad och ultracynisk 52-årig häst som aldrig lyckats återhämta sig efter tiden i en succésitcom på 1990-talet. Frågor på det? V65 möter Simpsons möter Lars Norén. Tre säsonger där kvalitetskurvan pekar spikrakt uppåt.
KONST
Thomas Schütte, Moderna Museet, Stockholm, öppnar 8 oktober. Briljant tysk, för första gången i en större museiutställning i Sverige. Skulpturer som förmedlar samma känsla som Aphex Twins musik: förvridet, grotetskt, lekfullt, otäckt; suddar ut distinktionen mellan samtid och framtid.
+
BONUS NR 1:
Michael Crichton (1942-2008) var en mästare på att med seriös forskning och vetenskap som grund skapa spektakulär underhållning. Det var Michael Crichton som, inspirerad av DNA-forskning, skrev bokförlagan till ”Jurassic Park”.
1973 både skrev och regisserade Michael Crichton en science fiction-film, ”Westworld”, som tillhör de mest originella som gjorts i genren och som under 40 år hela tiden refererats till i populärkulturen.
Filmen ”Westworld”, med den oförglömliga bilden av Yul Brunner som flintskallig cowboy, utspelas i en framtid där man skapat nöjesparker med olika teman (Vilda västern, Pompeji, medeltiden) befolkade av androider. Nöjesparker som används som semestermål. Besökare betalar för att interagera med (och ha sex med) androiderna.
Allt går bra ända tills allt går fel. Robotarna gör uppror.
Det är en briljant idé och nu har ”Westworld” blivit tv-serie. En HBO-serie som har premiär på måndag och av pilotavsnittet att döma kan bli höstens bästa tv-serie. 100 procent HBO-kvalitet.
”Westworld” har uppdaterats av Jonathan Nolan, bror till samtida mästerregissören Christopher Nolan. Bröderna Nolan har tillsammans skrivit ”Batman”-filmerna och ”Interstellar”.
Nöjesparkens skapare spelas av Anthony Hopkins som inte haft en så här isande blick sedan han i ”När lammen tystnar” åt människolever tillsammans med favabönor och en trevlig Chianti.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
National Museum of American History är en del av National Mall i Washington. Ett museum som samlar, förvarar, och visar sociala, politiska, kulturella, vetenskapliga och militära aspekter av USA:s historia.
1996 fick museet en gåva med unik samling med brev, fotografier och 25 000 skivor som kartlägger rockens rötter och utvecklingen av svart rhythm & blues. Det osannolika är att den person som med denna gåva bidrog till att rädda ett amerikanskt kulturarv är svensk.
Historien om Jonas ”Mr R&B” Bernholm är så bra att den förtjänar en dokumentärfilm i stil med ”Searching for Sugar Man”.
I väntan på den filmen får vi nöja oss med en bok av Jan Kotschack utgiven på Premium Publishing med titeln ”Resan mot rockens rötter: Mr R&B räddar ett musikaliskt världsarv”.
Musikälskaren Jonas Bernholm byggde upp en samling med svart amerikansk pionjärmusik mer omfattade än vad någon hade i USA. Han återutgav bortglömd musik på sitt eget bolag Route 66 och betalade bra till artisterna. Roy Brown fick 2 000 dollar per album på Route 66, mycket pengar på 1980-talet för en bortglömd svart artist som arbetade på en tvättinriktning.
När jag som tonårig fanzineredaktör gjorde ett temanummer om soul och Motown, så fick jag brev från Jonas Bernholm. Han undrade om han fick bidra med en artikel om Marvelettes, en grupp han träffat på Apollo 1968.
Boken är full av osannolika historier om alla som Jonas Bernholm träffat och sett uppträda, inklusive en sexårig Michael Jackson på en klubb i Chicago.
I dag bor han i en tvåa på Söder full av skivor och ekologiska grödor.
Jan Gradvall