Skivrecensioner, DI Weekend


Jeff Lynne’s ELO
Alone in the universe
Sony
Betyg: 4

Grimes
Art angels
4AD/Playground
Betyg: 4

I en analys av var Beatles-influerade popmusik befinner sig 2015 är det här två exempel i var sin ände av genren. 67-åriga Jeff Lynne representerar klassicismen. 27-åriga Claire Elise Boucher, med artistnamnet Grimes, representerar postmoderismen. Båda förenas av sin kärlek till melodier och refränger lika direkta som ”Paperback writer”.

En av låtarna på ett av Per Gessles allra bästa album, det han gav ut under namnet Son Of A Plumber, har en låt som heter ”I never quite got over the fact that the Beatles broke up”. Den låttiteln summerar Jeff Lynnes livsgärning.

Inte många i pophistorien har lika många pärlor runt sin hals. ELO-albumen ”A new world record” och ”Out of the blue” tillhör de jag spelade mest under min uppväxt. ”Alone in the universe” är en värdig uppföljare. Låtar som ”The sun will shine on you” är pur popperfektion.

En enda invändning. På ”A New World Record” försökte Jeff Lynne låta som framtiden. Här försöker han låta som det förflutna.

Grimes tar med ”Art angels” ett steg från konstskolevärlden till den breda popmusiken på ett sätt som påminner om när Talking Heads började göra köpcentrumlåtar som ”Burning down the house”. Hennes metod att göra pop är att kasta allting mot väggen och se vad som fastnar.

Vad som uppstår är ett av årets samtidigt mest originella och omedelbara album. Pop så färgrik och just nu-präglad att målarfärgen rinner ner utanför ramen.

Jan Gradvall

Anna Ternheim
For the young
Polydor/Universal
Betyg: 4

Det svåra är inte att lägga till. Det svåra är att rensa bort.

Oavsett om man skriver eller utvecklar affärsidéer kan man lära sig mycket av Anna Ternheims nya album. En uppvisning i konsten att renodla och reducera. En påminnelse om vikten att skoningslöst trycka på delete.

Vad som finns kvar, efter fyra års skrivande, är endast tio låtar, korta och koncentrerade. Som album är ”For the young” lika tajt och koncist som Beatles-album som ”A hard day’s night”. (Om man tycker om vinyl: vinylutgåvan, med utvikbart omslag på matt papper och genomskinlig, är oemotståndlig.)

Även om Anna Ternheims musik är diametralt motsatt i stämning och tempo i jämförelse med just ”A hard day’s night” – nedtonat i stället för upptempo, sorgsamt i stället för euforiskt, sköldpadda i stället för hare – så för slutresultatet tankarna till texten på John Lennons titelspår.

It’s been a hard days night. And she has been working like a dog.

Jan Gradvall

Anna von Hausswolff
The Miraculous
Pomperipossa Records
Betyg: 4

Anna von Hausswolffs nya album är till stora delar framfört på Nordens största orgel, en orgel på Luleås tekniska universitet med 9 000 pipor. Med sitt sätt att musicera får Anna von Hausswolff orgelpiporna att framstå som benpipor. Det låter som hon suger musten ur ett gigantiskt skelett.

”The Miraculös” är en arktisk mässa med inslag av drone metal i samma anda som Sunn O))) och bröderna Grimm-gotik. Ett musikaliskt historieberättande där berättelserna reser sig från underjorden sipprar fram genom is och mossa.

Anna von Hausswolff är ett befriande exempel på en artist som aldrig sneglar mot vad samtiden efterfrågar eller vad som är kommersiellt gångbart. Hon citerar Lars Norén: ”Marknaden är den mest dödliga av gifter”.

Jan Gradvall