Krönika, DI Weekend
Weekend 25 september
Krönika
Jan Gradvall
Det måste ha varit i Sörens rum som jag för första gången hörde Glassbilen.
Egentligen var Sören inte min kompis. Han var två år äldre och kompis till en kompis. Men Sören hade LP-skivor som jag inte hade och i början på 1970-talet var det ett fullgott skäl för umgänge.
När vi satt där på heltäckningsmattan i Sörens rum och lyssnade igenom hans kompletta samling med Status Quo – ingen av oss hade ens hört talas om de gamla album han plockade fram – hörde jag för första gången en genomträngande melodi som jag snart skulle lära mig utantill.
Du-du-du-du-duuu. Du-du-du-du-duuuu. Du-du, du-du, duduuu. En melodi framförd med samma frekvens som en kakadua i målbrottet.
Glassbilen kom aldrig till min gata men den kom till Sörens.
För oss var Glassbilens signal ett ofrivilligt avbrott i musiklyssnandet men samtidigt inte ovälkommet – till att börja med. Vi var ju nästan lika intresserade av isglass som av Status Quos ”Caroline”.
Jag kom att tänka på detta för att Glassbilen i dag snart kommer körande varje gång jag lyssnar på musik.
Inte Glassbilen i sig men samma form av påtvingade uppmaningar till konsumtion mitt i musiklyssnandet.
Mitt nuvarande rum för musiklyssnande har inte heltäckningsmatta. Likt de flesta andra lyssnar jag mestadels på musik i datorn eller mobilen.
Och varje gång jag lyssnar på mina favoritartister möts jag av att förslag om helt andra saker.
Alla dessa frågor, alla dessa mail och notiser. En ruta med ”Webbplatsen X vill skicka push-notiser till dig” har blivit vår tids Glassbilen.
Sajten Breakit uppmärksammade att Foo Fighters och Spotify i Storbritannien samarbetat med mejlutskick som gått ut till bandets frekventa lyssnare på Spotify.
Är detta början på fler liknande utskick? Mer direktmarknadsföring via Spotify? Många konsertarrangörer och skivbolag skulle älska det och vara beredda att betala dyrt för det, men som lyssnare skulle jag hata det.
Jag vill inte ha fler jävla mail. Mitt musiklyssnande är också något privat och viktigt. Jag vill inte ha Glassbilens söner och döttrar körandes fram och tillbaka i mitt lyssnarfönster.
En del har under åren anmält Glassbilen till Miljödomstolen. Ingen kan ju värja sig mot Hades-truddelutten; den går rakt igenom väggar. Entreprenören Percy Nilsson gick så långt att han gick ut och borrade sönder Hemglassbilens däck.
När Percy Nilsson dömdes för skadegörelse försvarade han sig med ett argument som det blir allt lättare att relatera till: Percy hade handlat i nödvärn. Det fanns inget annat sätt att försvara sig mot det påträngande reklambudskapet.
Genom historien finns många avskräckande exempel på företag som i sina försök att hitta fler intäktskällor urholkar sin originalverksamhet.
1981 köpte Volvokoncernen upp Abba Seafood. På frågor hur verksamheterna egentligen hörde ihop lär PG Gyllenhammar ha svarat att människor som kör Volvo också äter sill på fritiden.
SAS var från början ett litet specialiserat flygbolag, ”The businessman’s airline”, men expanderade – i ett försök att hitta fler intäktskällor – till att även innefatta hotell, limousinföretag, båtar. Allt under föreställningen att det var en strategi fokuserad på resenären.
Om musikföretag som Spotify, Shazam och Apple Music börja göra samma sak vore det ett lika stort misstag.
Jag har älskat Shazam, en appa som på ett mirakulöst sätt kodar av vilka låtar som spelas. Men jag blir alltmer tvekande till Shazam när den numera använder även föreslår andra saker i syfte att bli en större del av min mediekonsumtion.
Jag har stängt av push-notiser från samtliga tidningar och appar jag använder.
I fortsättningen tänker jag svara Tillåt inte på allt. Alternativ göra en Percy och plocka fram borrmaskinen.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
TV
”Jorden runt på 6 steg”, Kanal 5. Människor är människor är människor. Precis som i ”Trevligt folk” smyger Filip & Fredrik in ett trojanskt anti-rasistiskt budskap i bred underhållning. Effektivare än tusen artiklar på kultur- och ledarsidor som bara en minoritet läser.
TV
”CSI”, 27 september. På söndag i amerikansk tv sänds det allra sista avsnittet i vad som varit 2000-talets mest sedda tv-serie. Alla gamla trotjänare gästspelar i farvälsnittet. Tv-historia.
PODCAST
99 % Invisible. Sist på bollen här. Efter 145 episoder har även jag upptäckt denna podcast som fokuserar på design och arkitektur. Kunskap och nyfikenhet lyser med sin frånvaro i andra medier men upplever en renässans i poddar.
+
BONUS NR 1:
”I rymden kan ingen höra dig skrika”. Det är tidernas bästa filmslogan, använd på affischen till Ridley Scotts film ”Alien” från 1979.
Samma slogan skulle kunna återavändas på Ridley Scotts nya film ”The Martian” som får svensk biopremiär nästa fredag, 2 oktober.
I vintras skrev jag i DI Weekend en krönika om romanen ”Ensam på Mars” av Andy Weir. Ridley Scotts film är en filmatisering av den boken.
Rent idémässigt är ingenting nytt. Att använda Mars på samma sätt som den öde ön i Robinson Crusoe har gjorts många gånger i ungdomsböcker, serietidningar och filmer.
Men vad som skiljer ”The Martian”/”Ensam på mars” från allting annat i genren är det hyperrealistiska genomförandet.
Efter att ha blivit kvarglömd på planeten efter en olyckat måste astronauten, spelad av Matt Damon, vänta på Mars tills nästa expedition anländer – om drygt tre år.
Vad han har att leva på är matransoner beräknad för sex personer i 50 dagar samt 300 liter vatten. Det räcker kanske ett år, inte tre. Astronautens uppgift i besättningen var att vara ingenjör och botaniker, yrkeskunskaper som nu kommer väl till pass.
Därefter utvecklas ”The Martian” till en thriller baserad på grundläggande kunskaper i matematik, kemi, fysik och biologi.
Går det att tillverka vatten? Det gör det – om man hängt med på kemilektionerna om grundämnena och kemiska föreningar.
Lärare i naturvetenskapliga ämnen som har svårt att få sina elever intresserade har här en ypperlig möjlighet. Ta med eleverna på bio.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Det är den första amerikanska tv-serie någonsin som helt och hållet har filmats i Berlin. Det känns logiskt att det är nya säsongen ”Homeland”, den serie som skickligast navigerat mot var samtidskompassen visar var de slumrande konflikthärdarna finns.
Den femte säsongen av ”Homeland” har premiär på amerikansk tv nästa söndag, 4 oktober. SVT sänder med en veckas fördröjning, med premiär söndag 11 oktober. ”Homeland” sänds direkt efter nya säsongen av ”Bron”: en adrenalinsöndag.
Efter en vacklande tredje säsong men en fantastisk återhämtning i den fjärde – seriens kanske allra bästa – är förväntningarna skyhöga på nya säsongen.
Seriens skapare Alex Gansa säger till Entertaiment Weekly att nu serien helt nystartar på samma sätt som ”The Wire” gjorde varje säsong. Att Berlin är spelplats är ingen tillfällighet.
Att Tyskland har ett bättre skydd mot individers frihet än andra länder, och förhindrar myndigheters övervakning, har gjort att det är det i Berlin som den nya tidens underrättelseverksmahet samlas. WikiLeaks har närvaro där, även vad som kallas ”Snowdenistas”, visselblåsare i Edward Snowden fotspår.
”Homeland” har även skrivit in IS i nya säsongen.
Jan Gradvall