Krönika, DI Weekend
Weekend 21 augusti
Krönika
Jan Gradvall
Inledningsscenen på ”Jakten på den försvunna skatten”. Inuti en grotta i en sydamerikansk djungel har Indiana Jones till synes tagit sig förbi alla dolda fällor för att ta sig dram till den legendariska guldstatyetten.
Men på vägen tillbaka går allting väldigt fel. Pilar flyger ur väggar, spjut kommer upp ur marken. Till slut rullas det ut en gigantisk kula genom grottans tunnel. Framför kulan springer Indiana Jones bokstavligen för livet
Det är en av filmhistoriens effektivast berättade scener. Nästan ingen dialog. Närbilder och ansiktsuttryck säger allt som behöver sägas.
Filmen är också ett verk av tre dyslektiker
Steven Spielberg, regissör och dyslektiker. George Lucas, manusförfattare och dyslektiker. Harrison Ford, skådespelare och dyslektiker.
Just nu rullar Indiana Jones-kulan genom svenska skolkorridorer.
När skolorna drog igång förra veckan fylldes klassrummen av nervösa men hoppfulla sex- och sjuåringar. En del barnen kommer klara sig undan att få sina drömmar krossade av kulan. En kommer inte att göra det.
Varje gång ett barn inte hänger med sina kamrater i klassrummet ses det som ett oväntat undantag. Tårar. Krismöten. Böner om extra resurser.
Men statistik visar att det aldrig är ett undantag utan tvärtom en regel.
I varje klassrum kommer i snitt var femte barn att möta någon typ av svårigheter när inlärningsperioden sätter i gång. Det behöver inte vara dyslexi, men någon typ av behov som gör att barnet behöver mer stöd än en ensam lärare har möjlighet att hinna med.
Mörkertalet för dyslexi är i Sverige dessutom stort. En dyslexiutredning görs nästan aldrig på barn förrän de börjar årskurs fyra.
Fem elever per klassrum. Fem elever som inte är dummare än andra men som råkar ha lättare för andra former av kommunikation än skriftspråk.
Fem elever där skolan inte blir en plats som påminner dem om vad de kan utan vad de inte kan. (Om denna krönika varit ett filmmanus: inklippsbild på kulan i korridoren som krossar de som inte hinner fly undan.)
Steven Spielberg berättade om sin dyslexi för första gången i en tv-intervju 2012 (finns på YouTube). Spielberg kämpade för att hänga med men låg hela tiden två årskurser efter sina jämnåriga. Vad som hjälpte honom från den skam och skuld han kände var – film.
Med sina ”Star Wars”-filmer är George Lucas planetens ledande sagoberättare. Knappast någon annan har större inflytande på barns fantasi.
George Lucas har också börjat använda sitt inflytande för att se till barn ska barn få samma chans i skolan. En 4.32 minuter lång intervjusnutt som ligger på YouTube, med rubriken ”George Lucas on Teaching Visual Literacy and Communications”, borde vara obligatorisk att se för alla som jobbar med pedagogik och politik.
George Lucas slår fast att skriftspråk bara är ett sätt att kommunicera av många. Historiskt sätt har det också alltid varit så. Skriftspråk är ganska nytt för människan.
Men som skolan ser ut i dag så betraktas alla andra lika viktiga kommunikationssätt – bild, musik, grafik, film – som mindre viktig eller till och med överflödiga.
Sverige har fantastiska lärare. Att ge en lärare möjlighet att göra sitt jobb bättre – genom fler lärare per klassrum, mindre klasser, mer tid till undervisning i stället för samtal med föräldrar – betraktas i dag som en omöjligt stor kostnad.
Det går att vända på det resonemanget och i stället se det som en investering för framtiden.
För 20 år sedan var böcker det enda sättet att lära sig saker. I dag finns pekplattor och miljoner filmer i varje barns mobiltelefon.
Det är också inom de kreativa och kulturella näringar som många av framtidsjobben i Sverige skapas. Dagens främsta kreatörer är ofta de som kan tänka visuellt. Visuellt tänkande ligger till grund programmering och virtuella verkligheter.
Undersökningar visar att de som har neurologiska inlärningssvårigheter – och mot alla odds lyckas hinna undan att få sitt självförtroende krossas av kulan – kan bli framstående inom teknik, vetenskap och konst.
George Lucas tes om vikten av visuell kommunikation bevisas också dagligen i alla mötesrum. Om man vill kommunicera på effektivast möjliga sätt står man inte och högläser utan kompletterar visuellt.
Keynote och Powerpoint är en dröm för dyslektiker. För att inte tala om Emoji.
Att inte låta barns drömmar krossas i skolkorridorerna är besparing för Sverige. Att inte ha en skola som är uppbyggd kring ett enda inlärningssätt kostar i längre mindre.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
BIO
”Jag är Ingrid”. Omistlig dokumentär berättad med Ingrid Bergmans egna ord och bilder. Om svårigheten att vara människa. Finns paralleller till sommarens Netflix-dokumentär om Nina Simone. Super 8-foto av Eva Dahlgren.
DYSLEXI
”Journey into dyslexia”, HBO Nordic. Det bästa sättet att förstå vad dyslexi är (se krönikan) är denna HBO-dokumentär från 2011 som finns att streama. Glasklar pedagogiskt. Förkrossande. Men lyfter en under armarna.
FILMSAJT
Mubi.com. Lovande nätsatsning för konstnärlig film. För 49 kronor i månaden kan man välja mellan 30 filmer med tonvikt på Fellini, Scola, Rohmer, Varda etc. Nya läggs till dagligen. Varje morgon får man ett mail om ”Dagens film”.
+
BONUS NR 1:
Hur många olika sorters känslor finns det egentligen? Vissa forskare menar att det bara finns tre. En del säger 27. Andra 16.
Efter denna research bestämde sig skaparen av årets mest originella och hjärtkrossande film för att satsa på fem: glädje, ilska, sorg, avsky och fruktan.
Många av de europeiska konstnärer och filmare som på 1930-talet flydde från Hitler kom till Hollywood. De som fick jobb hos studion Walt Disney använde all sin talang (och sitt allvar) till att visa att animerad film kan vara en lika högtstående och komplex konstart som andra.
I dag är det Pixar som för vidare den traditionen. Nya Pixarfilmen ”Insidan ut”, svensk premiär nästa fredag, är ett mästerverk som kan mäta sig med alla annan konst som skapats 2015.
”Insidan ut” är en variant på Magnus Härenstams gamla sketch om verkmästaren i magen. Här handlar det i stället om verkstaden i en liten flickas huvud.
Allt hon upplever gestaltas av känslorna – fem olika karaktärer – i hennes huvud. När hon är 11 år får hennes pappa arbete i en annan stad. All trygghet rycks upp med rötterna, känslorna löper amok
”Insidan ut” är gjord av Pete Docter som även gjorde de lysande ”Monsters Inc” och ”Upp”. I en intervju i National Public Radio-programmet Fresh Air säger han att filmen är inspirerad av både hans egen 11-åriga dotter och en flytt han själv gjorde i samma ålder.
Pete Docters pappa forskade om danske tonsättare Carl Nielsen. När Pete Docter var 11 flyttade familjen till Danmark under ett år. På en främmande plats, utan vänner, började där rösterna höras i pojken Pete Docters huvud.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Den allt otydligare gränsdragningen mellan verkligheten och fiktionen är en av de saker som definierar vår tid. Få saker är till exempel lika fejk som så kallade realityserier.
”UnREAL”, årets hittills bästa ny tv-serie vid sidan av ”Empire”, utspelar sig bakom kulisserna på en dokusåpa som är snarlik dejtingdokusåpan ”The Bachelor”.
En sådan spelats är bokstavligen som gjord för intriger. Producenterna i ”UnREAL” skyr inga som helst medel för att manipulera både kvinnorna och ungkarlen till att göra saker som är förgörande för dem själva men leder till bra tv.
Alla typecastas genom klippningen. En får rollen som slampa, en som skurk, en som patetiskt desperat singelmamma. När producenterna lyckas provocera fram tårar och slagsmål får de lönebonus.
Och precis så går det tyvärr till bakom kulisserna även i verklighetens dokusåpor.
”UnREAL” är skriven av Sarah Gertrude Shapiro som själv var producent för ”The Bachelor” i nio säsonger. Seriens är hennes exorcism.
I första avsnittet låter hon den unga producenten, suveränt spelad av Shiri Appleby, gå omkring i en t-shirt med texten ”This is what a feminist looks like”, samtidigt som hon går emot allt hon står för genom att sporra deltagarna att visa sina urringningar.
”UnREAL” har sänts i USA från 1 juni till 3 augusti. Ingen svensk tv-kanal eller streamingstjänst har märkligt nog ännu plockat upp den. Det är bara att gratulera den som hinner först.
Jan Gradvall