Krönika, DI Weekend
Weekend 14 augusti
Krönika
Jan Gradvall
För att vara någon som inte ens har körkort har jag åkt i en del spektakulära bilar. En Ferrari suger ner en mot asfalten. Känslan av att åka bil blir fysisk.
Ändå håller jag elbilen Tesla som en större upplevelse.
Accelerationen från 0 till 100 är förbluffande. Ingen Tesla-ägare kan heller motstå att demonstrera detta. Elektroniken inuti ger känslan av att ha krupit in i en Apple-produkt på hjul.
Det finns också en Professor Kalkyl-glädje i att öppna motorhuven och konstatera att man även där får plats med en resväska. Någon bilmotor finns inte. Man kan ladda upp en Tesla med en vanlig stickkontakt i väggen.
Tesla är skapad av Elon Musk, en 44-årig sydafrikan som just nu håller på att förändra världen i högre grad än någon entreprenör sedan Steve Jobs.
En ny biografi om Elon Musik är också den bästa i genren sedan just Steve Jobs-biografin.
Alla som på något sätt är intresserade av kreativitet och företagsledning måste läsa Ashlee Vances bok ”Elon Musk” (Virgin Books).
Född 1971 – Steve Jobs föddes 1955 – har Elon Musk redan hunnit vända upp och ned på minst tre, snart fyra, industriella näringar. Efter att ha jobbat i konstant motvind har han de senaste åren fått sitt erkännande och jämförs nu med Edison, Ford och Rockefeller.
När regissören Jon Favreau gjorde den första ”Iron Man”-filmen modellerade han det excentriska miljardärsgeniet Tony Stark (mannen i Iron Man-dräkten) efter Elon Musik.
Skådespelaren Robert Downey Jr fick till och med tillbringa tid tillsammans med Musk i hans SpaceX-fabrik. En fabrik där Musk, efter att ha förbluffat Nasa med 20 lyckade avfyrningar av rymdraketer, nu på fullt allvar planerar en bosättning på Mars.
Elon Musk växte upp i Pretoria, Sydafrika. Han trakasserades psykiskt av sin far och blev av sina klasskamrater så svårt slagen att han fick uppsöka sjukhus.
Hans livboj blev att fly in i sitt eget huvud. Han läste uppslagsverket Encyclopedia Britannia från pärm till pärm, slukade science fiction-romaner och lärde sig redan som barn att programmera datorer. Hans mamma säger i boken: ”Han försvinner fortfarande in i sitt huvud. Men nu låter jag honom vara eftersom jag vet att han designar en ny raket eller nåt”.
17 år gammal flydde han den machokultur i Sydafrika han hatade och började på college i Kanada. Därifrån tog han sig till USA och började på Stanford.
När han var 27 sålde han sitt första företag, Zip2, en slags primitiv version av Google Maps, och inkasserade själv 22 miljoner dollar. Alla pengarna investerade han i ett företag som kunde sköta privata betalningar på Internet. Som Richard Branson sagt: ”Kommer ni ihåg på 1990-talet när vi ringde upp främlingar och gav dem vårt kreditkortsnummer?”.
När Elon Musik 2002 sålde detta företag, PayPal, till eBay för summan 1,5 miljarder dollar så inkasserade han själv 180 miljoner dollar – efter skatt.
Återigen tog han alla pengarna och investerade i projekt, nu med ambition att rädda världen. Om mänskligheten ska överleva – år 2100 kommer att finnas 11 miljarder på jorden – måste vi, enligt Musk, hushålla med naturresurser och förbereda boende på en annan planet.
Alla var eniga om att elbilen var död. Musk har motbevisat detta med Tesla. Alla var eniga om att eran med rymdresor var över. Musk har motbevisat det med SpaceX.
Just nu håller han på att göra samma sak med solenergi med företaget SolarCity.
Muskmetoden: smartare, effektivare. Ett exempel: en liten del till en rymdraket med prislappen 120 000 dollar lyckas Elon Musik nu tillverka för 3 900 dollar.
Boken är skriven av Ashlee Vance, en teknologijournalist från Bloomberg Businessweek. Vance får prata med Musk men Musk har inte haft någon kontroll över innehållet.
Även de mindre sympatiska sidorna är med. Anställda som viger sitt liv åt Musk, och jobbar 80 timmar i veckan, känner sig ändå konstant misslyckade. Musik jobbar själv 100 timmar och är smartare än alla.
En av hans exfruar inser att Musk skickat in papper om skilsmässa först efter att hennes kreditkort slutar fungera.
Ashlee Vance skriver rappt, underhållande. Detaljer om hur Musk äter säger mycket om hans person. För att spara tid slukar han hela rätter i två eller tuggor.
I hans fabriker jobbar ingenjörer och mekaniker sida vid sida på samma golv. Det finns inga dörrar emellan.
Partierna där Elon Musiks hela livsgärning håller på att raseras för att pengarna tar slut har thrillertempo.
I dag är han god för 12,9 miljarder dollar men det är uppenbart att han inte är intresserad av pengar.
Elon Musks ambition och önskan är nu att dö på Mars. Men som han själv säger: ”Fast inte vid nedslaget”.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
JAZZ
Miles Davis, ”At Newport: The Bootleg Series Vol 4” (Sony). Jazzens Elon Musk. Med samma ”absolut ingenting är omöjligt” blåser Miles sönder jazzens tak och väggar i festivalspelningar från 1955 till 1975.
BLOGG
Wait But Why. Tim Urbans skildring av Elon Musk, med rubriken ”The world’s raddest man”, är en komprimerad variant för den som inte hinner läsa hela biografin. Skildrat både i text och teckningar.
BIO
Ant-Man. Intressant även ur tankeperspektiv: vänder upp och ned på perspektiven mikro och makro. Finns även Elon Musk-paralleller i scenerna i laboratorium och på Stark Industries.
+
BONUS NR 1:
Artificiell intelligens håller på att bli en av vår tids nyckelfrågor.
Stephen Hawking har gått ut och varnat för att tänkande robotar kan vara det värsta som hänt mänskligheten. I biografin om Elon Musk (se krönikan på föregående uppslag) säger Elon Musik att ingenting skrämmer honom så mycket som att hans vän Larry Page på Google just nu håller på att bygga just sådana robotar.
Elon Musk säger att Larry Page menar väl men befarar att han kan komma att ”create something evil” av misstag.
Perfekt tajmad till denna diskussion kommer ”Ex Machina”, årets hittills mest intressanta film. En blixtrande intelligent och skrämmande science fiction-film om artificiell intelligens. ”Ex Machina” är ”The Beach”-författarens Alex Garland. Svenska Alica Vikander är perfekt som roboten.
Det är bara ett problem: svensk filmindustri är inte tillräckligt intelligent för att förstå att denna film förtjänade en stor biopremiär.
”Ex Machina” (uttalas latinskt med hårt k) släpps i stället direkt på dvd i Sverige. På måndag finns den tillgänglig som köp- och hyrfilm.
”Ex Machina” är också omistlig för den som är intresserad av arkitektur. Huset i filmen ligger i Alaska men är en sammanslagning av två hus i Norge, ett fritidshus i Storfjord och ett naturhotell i Valldal, båda ritade av arktitektbyrån Jensen & Skodvin. Dagens Industri gjorde reportage om husen i mars.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
New Musical Express. Smash Hits. Q Magazine. Select. Mojo. The Word.
För den som varit intresserad på djupet av rockmusik har dessa engelska musiktidningar varit en viktig del av ens uppväxt och musiksamling.
En nyckelfigur i alla dessa tidningar har varit Mark Ellen, född 1953, som nu skrivit sin självbiografi, ”Rock stars stole my life!” (Coronet).
Mark Ellen började som den ocoolaste skribenten på New Musical Express. Han kom bättre till sin rätt på 1980-talet och var med och startade och konceptualiserade Q, Select, Mojo och The Word. På vägen dit hann även vara vikarie för John Peel i radio samt programledare för BBC-sändningen av ”Live Aid”.
Förutom ett blixtrande engelskt språk, med meningar så fulla med associationer att de påminner om dignande trädgrenar som håller att brytas av övermogen frukt, är ”Rock starts stole my life!” den bästa skildringen av utvecklingen av musikbevakning jag läst.
Och han har träffat precis alla.
Mark Ellen skriver om hur han 1979 sitter i logen med ett djupt kristet rockband från Irland med en sångare som befinner så långt från punken att han till och med gör röstövningar innan han går upp på scen. Med sin erfarenhet i ryggen är Mark Ellen helt säker: bandet är dödsdömt.
Därefter går U2 upp på scenen.
Jan Gradvall