Krönika, Dagens Industri
Weekend 9 juni
Krönika
Jan Gradvall
När Tyskland gör avspark i kväll 18.00 kommer det att vara fler människor i världen än någonsin tidigare som ser på fotboll. Detta VM kommer inte bara att följas via TV och radio, utan i lika hög grad via datorer och mobiltelefoner.
Och det här är som mediamarknaden kan lära sig något väsentligt av fotbollen.
Varje gång det kommer fram en ny teknik – VHS, CD, Internet, gratistidningar, video on demand, DVD, digital-TV, E-böcker, 3G, podcast – dyker det upp entreprenörer som tror att själva medieformen kommer att förändra vad folk väljer att konsumera.
Tusentals anonyma musiker tror just nu att digitaliseringen av musiken innebär en slags demokratisering som gör att de äntligen ska bli upptäckta. Hoppfulla TV-entreprenörer tror att fler kanaler i utbudet automatiskt betyder att fler får vara med och dela på kakan.
Jag har suttit på dussintals möten där det sagts saker som ”Den här nya tekniken innebär en revolution” och ”Vi kommer att få en helt ny slags konsumenter”.
Men historien visar entydigt att konsumenterna aldrig väljer distributionssätt före innehåll. Vad folk alltid i första hand vill ha är stjärnorna. De bästa filmerna. De bästa artisterna. De bästa skribenterna. De bästa fotbollsspelarna.
Det spelar ingen som helst roll att vi har ett helt annat medielandskap VM 2006 jämfört VM 1958, det första VM som sändes i TV. Vad som lockar folk att titta – då som nu – är de bästa lagen i de viktigaste matcherna.
Svenska Kanal 5 fick bittert erfara detta när man köpte och sände Royal League. Det spelade ingen roll att Kanal 5 gång på gång trumpetat ut ”se de bästa klubblagen i Norden”. En turnering utan historia, utan Allsvenskan lojalitet, en turnering utan framförallt stjärnor blir helt ointressant. Och vi tittare slog över till andra kanaler som visade Zlatan och Ronaldinho.
På samma sätt är ett nytt sätt att distribuera film värdelöst om man inte har rättigheterna till de senaste filmerna av Steven Spielberg och Ang Lee. Eller motsvarande inom musiken. Den artist som hittills tjänat mest på iTunes och iPod är inte någon ny förmåga. Det är U2.
Jag fick nyligen en förfrågan av en medieanalytiker om vad som egentligen kommer att hända med musikindustrin. Även där kan man använda jämförelsen mellan 2006 och 1958.
Vad som fortsätter att vara konstant är två saker: talangen och publiken. Då var det Pelé och Elvis Presley, i dag är Ronaldinho och Robbie Williams. Den som kan upptäcka eller skapa stjärnor kommer alltid att klara sig. Men allting däremellan – skivbolag, musikförlag, inspelningsstudior, videofilmare, skivbutiker – är efterkonstruktioner och mellanled som kan visa sig vara utbytbara.
Den infrastruktur som finns dag fanns inte när Elvis Presley var världens största artist 1958. Och i morgon kan den sig vara onödig igen. Precis som för 50 år sedan är det till exempel återigen konserter som är artisternas främsta inkomstkälla. Musikbranschen håller på att gå varvet runt.
Vilka medieföretag ska då en analytiker rekommendera sina kunder att investera i? Svaret finns i fotbollen. Följ den som har bollen. Följ stjärnorna.
+
GRADVALLS VAL
PARODI
The Normal Rockwell Code.com. Superambitiöst lustmord på ”Da Vinci-koden”. Inofficiella filmparodier på nätet har blivit en ny underhållningsgenre.
BOX
Johnny Hallyday-tornet. Inte bara en box utan ett veritabelt torn med franske Hallydays 276 singlar. Finns på franska Amazon.fr. Nej, jag har inte köpt den.
KOMIKER
Sarah Silverman. Judisk komiker som kliver över alla gränser – och ändå charmar all. Hennes show, ”Jesus Is Magic”, finns nu som DVD-import.
+
BONUS:
Sommarens bästsäljare?
Varje sommar präglas av en bestseller. Det är alltid en specifik titel som oftare än någon annan sticker upp ur badkorgar världen över.
Inför sommaren 2003 talades det om ny amerikansk thriller som hette ”The Da Vinci Code”. Denna sommar talas det om ”The Ruins”.
1993 skrev Scott Smith en rasande skicklig thriller, ”En enkel plan” (”A Simple Plan” ). Boken filmades också ett par år senare av Sam Raimi (”Spider-Man”). ”En enkel plan” sålde 1,5 miljoner exemplar enbart i USA. Den fick även stor uppmärksamhet i Sverige och hyllades tidigt av Bodil Malmsten.
Men därefter försvann Scott Smith från bokdiskarna. Efter 13 års total tystnad – ingen intervju finns som förtäljer vad han sysslat med – gör Scott Smith nu comeback med ”The Ruins” som ges ut i USA 18 juli.
Skräckmästaren Stephen King, som även skriver krönikor om populärkultur i Entertainment Weekly, hyllar ”The Ruins” i senaste krönikan och utnämner den till ”The book of the summer”.
King skriver att Scott Smiths nya bok gör för Mexiko-semestrar vad ”Hajen” gjorde för badstränder i New England 1975. Boken handlar om fyra amerikanska turister som åker till Cancún. I stället för en hälsosam semester kliver de rakt in i en mardröm.
Trots att boken inte ens getts ut ännu är filmrättigheterna redan sålda. Ben Stillers produktionsbolag har köpt dem.
Jan Gradvall