Krönika, DI Weekend

Weekend 20 mars

Krönika

Jan Gradvall

Populärkulturen behöver vetenskapen. Vetenskapen behöver populärkulturen.

Bland det bästa exempel jag sett på detta är en utställning på Tekniska museet i Stockholm. Utställningen heter Digital revolution och pågår fram till 30 augusti.

Ett av utställningsföremålen på denna utställning, både barnpedagogisk och imponerande vuxeninitierad, är en revolutionerande uppfinning av industridesignern Roger Linn från 1980.

Roger Linn uppfann en trummaskin kallad Linn LM-1, den första som använde digitala samplingar och inte syntetiska ljud.

Bland de första som köpte en Linn LM-1 var några bleka brittiska konstskolelever med konstiga frisyrer från Sheffield som precis delat upp sig i två grupper, Human League och Heaven 17. De kunde knappt spela några instrument. En av medlemmarna i Human League hade som uppgift att sköta maskinen med diabilder.

Året efter gav de ut varsin singel där Linn-trummaskinen utgjorde grunden, ”Don’t you want me” med Human League och ”Fascist groove thang” med Heaven 17.

Notoriskt konservativa rockkritiker uppväxta med gitarrmusik var inte imponerande, men låtarna kom att revolutionera svart amerikansk musik.

Ett år efter att Human Leagues ”Don’t you want me” toppade Billboardlistan så hördes Roger Linns uppfinning på följande tre låtar som fortfarande präglar hur samtida popmusik låter: ”1999” med Prince, ”Billie Jean” med Michael Jackson och ”The Message” med Grandmaster Flash & The Furious Five.

Går det att hitta ett bättre exempel på korsbefruktningen mellan vetenskap och populärkultur?

Två meter från montern med Linn LM-1 på Tekniska Museet blir jag stående framför en skärm som visar exempel på datoranimerad grafik från tidigt 1970-tal.

Konstnären Lillian Schwartz, född 1927, började på Bell Labs, telekombolaget Bells forskningslaboratorium, där hon experimenterade med datoranimerad grafik. Hennes verk inspirerade scener i två filmer som är lika aktuella 2015 som när de gavs ut.

När George Lucas gjorde ”Star Wars” 1977 anställde han Larry Cuba, en av de dataanimatörer som inspirerats av Lillian Schwartz. Den kommande sjunde ”Star Wars”-filmen, premiär 18 december, påminner av trailers att döma om 1970-talsfilmerna i känslan och estetiken.

Bildskärmen på Tekniska Museet visar också exempel på en lika inflytelserik men i Sverige mindre känd science fiction-film, ”Westworld” från 1973, den allra första film där datoranimerad grafik användes.

”Westworld”, med en oförglömligt stirrande Yul Brunner i huvudrollen, handlar om en nöjespark där robotarna efter ett elfel blir onda och tar över.

En nyversion av ”Westworld” som tv-serie på HBO också årets på förhand mest omtalade tv-händelse. HBO har ännu inte avslöjat premiärdatum men branschbedömare gissar på sommaren. Serien är gjord av Jonathan Nolan, bror till Christopher Nolan och medförfattare till de senaste Batman-filmerna, ”Memento” och ”Interstellar”.

Originalfilmen ”Westworld” från 1973 skrevs och regisserade av Michael Crichton. 20 år senare gjorde han en variant på samma premiss, en nöjespark där allt inte går som det ska. Den boken, filmad av Steven Spielberg, hette ”Jurassic Park”. Även den aktuell sommaren 2015 med en fjärde film serien, ”Jurassic World”.

Samma vecka som jag ser utställningen på Tekniska Museet lyssnar jag på utmärkta Vetenskapsradions program ”Forskarliv” i P1. Sveriges enda mosasaurieforskare, Johan Lindgren, och tillika en av de främsta i världen, intervjuas och berättar vad som fick honom att satsa på vetenskap – populärkulturen.

Johan Lindgren bestämde sig när han såg ”Jurassic Park” på bio. (Mosasaurier är havslevande kräldjur på dinosaurietiden).

Det kanske allra bästa aktuellt exemplet på hur vetenskapen och populärkulturen influerar varandra äger rum på KTH, Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, lördag den 18 april.

Musikartisten Robyn har alltid legat i frontlinjen för anammandet av ny teknik. Nu anordnar Robyn och KTH tillsammans en teknikfestival, Tekla, där tjejer i åldern 11 till 18 år under en heldag får testa robotprogrammering, speldesign, dans, lödning och 3D-printing. Inga förkunskaper nödvändiga.

Initiativet är ett resultat av ett behov och en längtan efter att uppdatera bilden av vilka som brukar ägna sig åt teknik och hur den kan användas. Robyn säger att hon valde namnet Tekla för att det är ett kvinnonamn som låter ”starkt och cool”.

Vetenskapen behöver Robyn. Robyn behöver vetenskapen.

Parallellt med Tekla hoppas man att många också passar på att se utställningen på Tekniska Museet och mitt bland alla män i montrarna upptäcker den banbrytande kvinnliga teknikpionjären Lillian Schwartz.

(slut)

OBS! De texter jag lägger ut på hemsidan är mina okorrade Word-dokument. Skrivfel som rättats till av DI:s utmärkta redigerare kan vara kvar här. Maila gärna om du ser konstigheter. Hinner sällan gå igenom själv.

+

GRADVALLS VAL

BOK
Teju Cole, ”Varje dag är tjuvens dag” (Natur & Kultur). Nigeriansk-amerikanske Teju Cole har en unik iakttagelseförmåga, något han visade både i briljanta debutromanen ”Öppen stad” och som den skarpaste twittraren under fotbolls-VM. I nya boken riktar han laserblicken mot Nigeria.

EMINEM
”Not Afraid: The Shady Records Story”. Skivbolagsproducerad, 32 minuter lång dokumentär på YouTube som är det intressantaste jag sett om Eminem. Visar samarbetet mellan Eminem och hans högra hand, Paul Rosenberg.

BIO
”Still Alice”, biopremiär i dag. Alzeimerfilmen som mycket välförtjänt gav Julianne Moore en Oscar. En av filmens två regissörer, Richard Glatzer, var drabbad av ALS och dog förra veckan.

+

BONUS NR 1:


En av de mest uppmärksammande artiklar jag någonsin skrivit i Dagens Industri är Omstart, en artikel i magasinet DI Idé som publicerades förra åren.

Med Frank Sinatras ökända folkparksspelning i Finspång 1953, lågpunkten i hela hans karriär, skrev jag om hur man överlever sitt eget Finspång och kommer ut starkare på andra sidan.

I artikeln intervjuade jag engelske författaren Tony Parssons som upplevde sitt Finspång sommaren 2012 då hans senaste bok floppade. Därefter gjorde Tony Parsons en Omstart – bytta spår, bytte inriktning – och gjorde comeback med deckaren ”Murder bag”.

Tony Parsons ”Murder bag” ges i dag ut på svenska på EA förlag. En av de bästa deckarna jag läst på flera år med väldigt fina Londonmiljöer och ett ovanligt upplägg. Huvudpersonen Max Wolfe är en ung polis som också är ensamstående pappa till en ung dotter.

Tony Parsons berättar att han just skrivit klart den andra boken i serien om Max Wolfe som gest ut i England i maj. Han meddelar också att han kommer till Bokmässan i Göteborg i höst.

Jan Gradvall

+

BONUS NR 2:

När vet man att en låt håller på att bli en hitlåt? I USA är förloppet så tydligt att man skulle kunna följa utvecklingen på en upplyst karta.

Helt avgörande för en låts spridning i USA är radiospelningar. Samtidigt finns det ingen nationell radio som i England. Branschveteranen Ola Håkansson säger: ”I England gäller Radio One, punkt slut. I USA är marknaden extremt lokal. Där måste man jobba sig fram från station till station. Allt handlar om adds och spins”.

En spin är branschspråk för att en låt blir spelad en gång i radio. En add betyder att låten hamnar på en lista över låtar som spelas regelbundet.

I USA finns det över 15 000 radiostationer. Lady Gaga reste runt i nio månader och gästade radiostationer över hela USA innan hon slog igenom. ”Du måste upp i 500-600 spins för att det ska hända något”, säger Ola Håkansson.

I Sverige, där media ser ut på ett helt annat sätt, har det varit svårare att visualisera hur en hitlåt sprider sig – fram till nu.

Men genom den statistik som Spotify tar fram till artister och skivbolag (siffror släpps inte till vanliga användare) kan man nu se exakt var och när en låt spelas. När jag intervjuade Darin i detta nummer berättade han att hans mest hängivna publik utanför Stockholm finns i Linköping, min gamla hemstad.

Tidigare var det något han kunde känna på konserter. Nu kan han även se det på en Sverigekarta. Darin kan också bokstavligen se hur hans publik utvecklas och växer upp. Statistiken visar att Darin, tidigare känd som en tonårsartist, numera har fler lyssnare i åldersgruppen 35-45 än i 16-25.

Jan Gradvall