Krönika, DI Weekend
Weekend 27 februari
Krönika
Jan Gradvall
Sverige behöver en Jorge Ramos. Okej, erkänner, för vag och svag första mening på en krönika. Borde kanske stryka och börja om. Men jag behåller öppningen ändå för att den får sin laddning om man tar det från början och förklarar vem Jorge Ramos här.
Time Magazine hade i december ett reportage om ett amerikanskt nyhetsankare med mexikanskt påbrå som just nu ritar om mediekartan.
Jorge Ramos, 56, leder spansktalande nyhetsprogrammet ”Noticiero Univision”. Trots att sändningen hålls på ett språk de flesta amerikaner inte förstår så besegrar Jorge Ramos vecka efter vecka ”CBS Evening News” i målgruppen vuxna under 35 år.
”Noticiero Univision” besegrar också alla de andra nyhetsprogrammen i den unga målgruppen i sju olika storstadsregioner, bland dem New York, Dallas och San Fransisco.
Vad som särskiljer Jorge Ramos från andra nyhetsankare är inte bara språket. Urvalet av nyheter är också ett helt annat. När NBC, ABC och CBS samtidigt fokuserar på till exempel den senaste snöstormen – inslag som nästan alltid bildsätts med vita människor som skottar snö – så hittar ”Noticiero Univision” nyheter som de andra kanalerna väljer bort.
Nyheter som speglar verkligheten för befolkningsgrupper som sällan syns i nyhetsflödet.
När Jorge Ramos började arbeta som reporter 1984 fanns det 15 miljoner latinos i USA, samlingsnamnet för människor bosatta i USA med latinamerikanskt påbrå. År 2055 kommer den siffra ha växt till 120 miljoner, en tredjedel av landets befolkning.
När Time Magazines reporter är på plats och följer en av hans nyhetssändningar så påannonserar Jorge Ramos ett inslag om två fönsterputsare, ”två latinos som fastnat 69 våningar upp i luften i en skyskrapa i New York”. När reportern frågar varför han lyfter fram deras etnicitet svarar Ramos: ”Vilka andra skulle riskera sina liv på det sättet?”
Det finns en uppfattning om en totalt objektiv journalistik. Det är en illusion. När redaktionerna på ”Aktuellt”, ”Rapport” och ”Nyheterna” presenterar kvällens nyheter så får de aldrig plats med allt som hänt.
Vi journalister gör alltid ett urval, vilket vi själva hävdar är objektivt, men som alltid påverkas av vår bakgrund: vilket område vi bor i, vilka skolor vi gått i, vilka nyhetskällor vi växt upp med.
Jorge Ramos överträder öppet gränsen för objektivitet. Han tar ställning, både i rutan och utanför. Det är så han skapat sin trovärdighet – förmodligen inte hos journalistkollegor – men hos tittarna. Framförallt, de unga tittarna.
Hans förebild är heller inte amerikanska nyhetsankarikoner som Walter Cronkite och Peter Jennings, utan Oriana Fallaci, den italienska journalist som beskrev frågor som vapen.
Skillnaden är förstås enorm mellan latinos i USA och människor med utländsk bakgrund i Sverige, men det finns paralleller. Enligt Statistiska Centralbyrån beräknas år 2020 antalet personer med utländsk bakgrund uppgå till drygt två miljoner, en femtedel av Sveriges befolkning.
Gemensamt för många med utländsk bakgrund i Sverige, framförallt unga, är att de upplever att svensk media inte speglar deras verklighet.
Följden har blivit att de läser inte tidningar, lyssnar inte på Ekot, tittar aldrig på nyhetsprogrammen. Däremot är de ofta superintresserade av politik och samhällsfrågor och googlar fram sina egna nyhetskällor
De senaste veckorna har vi sett exempel på vad som händer när allt fler upplever att det enda sättet att hitta trovärdig information är genom egna källor på nätet.
Konspirationsteorier frodas. Rapparen Dani M, vars låtar de senaste åren haft fler spelningar på Spotify än någon av artisterna i årets Melodifestival, har i sociala medier skrivit saker som att ”tidningen Expo är en förlängning av Israels ambassad”.
Johanna Karlsson, en av Sveriges reportagejournalister, skrev på Twitter häromveckan: ”Finns ingen i mitt hus utan hemmasnickrade förklaringar till nyhetshändelser, hälften av mina Facebook-vänner postar Mossad-startade Daesh-länkar.”
Daesh är arabiska för Islamiska staten. Johanna Karlsson bor i östra Malmö i ett hus där majoriteten har utländsk bakgrund.
Det har skrivits massor om nedskärningar i media men väldigt lite om det som är håller på att bli ett större problem. Att så många väljer bort traditionell media helt och hållet. Motsvarighet till vad Jarl Alfredius var på 1900-talet är i dag YouTube
Hur ska man i Sverige 2015 förmedla fakta och nyheter som når den målgrupp som väljer bort media?
En svensk Jorge Ramos är en start. En Jorge Ramos som kanske heter Alexandra Pascalidou eller är någon annan som har växt upp i ett av de områden vars verklighet sällan speglats på ett korrekt och trovärdigt sätt i svensk media.
Det blir mycket svårare för konspirationsteorier att frodas om avsändaren är någon man kan relatera till.
(slut)
GRADVALLS VAL
ÅTERUTGIVNING
Led Zeppelin, ”Physical Graffiti”. Om rockhistorien måste sammanfattas med endast två artister: Chuck Berry & Led Zeppelin. Underbart att hålla i det perforerade vinylomslaget exakt som det såg ut 1975. Huset finns kvar på St. Marks Place nr 96-98.
BIO
”The Babadook”. Australisk skräckfilm, skriven och regisserad av Jennifer Kent, som kryper under skinnet. Mer skrämmande än kräksjukan. När man tror att det är över, är det inte över.
HBO
”Last week tonight with John Oliver”. Strålande exempel på en ny sorts subjektiv nyhetsjournalistik i tv, relevant för 2015. Bra introduktion till Olivers metod: inslaget ”Miss America Pageant” som finns på YouTube.
+
BONUS NR 1:
Rockgruppen Imagine Dragons passerade förra veckan en miljard lyssningar på Spotify. Det tar ett tag att smälta den siffran.
I likhet med Ed Sheeran, Swedish House Mafia och flera andra av dagens största artister, har Imagine Dragons växt sig stora utan få någon uppmärksamhet alls av dagspress och musikpress.
Debutalbumet ”Night visions”, släppt hösten 2012, växte sig stort på gräsrotsnivå, bland annat i dataspelskretsar. Först nu, när andra albumet ”Smoke + Mirrors” släpps, vaknar slutligen media.
Historien om Imagine Dragons är också ännu ett exempel på Malcolm Gladwells 10 000-timmarregel, dvs hur många timmar man behöver lägga ner för att lyckas.
Imagine Dragons motsvarighet till tidiga Beatles spelningar på Hamburgs strippklubbar var spelningar på casinon i gruppmedlemmarnas hemstad Las Vegas. Bandet spelade sex timmar långa spelningar med över 100 covers på repertoaren. Sångaren skötte rökmaskinen samtidigt som han sjöng.
Bandledaren Dan Reynolds blev tillfrågad om att skriva låtar till tillsammans med Alex Da Kid, den brittiske producenten bakom Eminem och Rihannas monsterhit ”Love the way you lie”.
Låtarna de skrev tillsammans var tänkta att säljas in till andra redan etablerade artister. Men när de hade ett dussin potentiella hitlåtar så beslutade sig i stället att spela in allihop som Imagine Dragons.
Så skapar man album som håller.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Hur ska man se till att utnyttja dagarna bättre och inte glömma bort saker? Till att börja med: genom att sluta skriva kom ihåg-listor.
”Att skriva kom ihåg-listor är bara en annan form av prokrastinering (att skjuta upp saker)”, säger Ruth Field, rättegångsombud, mamma till fyraåriga tvillingar och författare till en bok med en titeln som inte hymlar om budskapet, ”Get your shit together”.
Ruth Field fortsätter: ”Du vet ju redan vad du behöver göra, så varför inte bara gör det direkt i stället för att försena det genom att skriva ned det?”
Intervjun med Ruth Field kommer från en kolumn med rubriken ”Working smarter” publicerad på vad som blivit mina favoritsidor i dagstidningar, sektionen Personal Life i Financial Times.
Skribenter som Emma De Vita (exemplet ovan) och i synnerhet Lucy Kellaway hittar vecka efter vecka nya infallsvinklar på ämnen som berör alla men få andra dagstidningar bevakar: arbetsfrågor.
Hur man jobbar smartare, effektivare. Hur man klarar av arbetskonflikter, hanterar sin chef, söker nya jobb.
Krönikan som dissar kom ihåg-listor avslutas med ett citat av en vd som säger: ”Produktivitet handlar om att ta ansvar, inte om att slösa tider på saker som bara marginellt kommer förbättra ens förmåga”. Ord och inga visor.
Jan Gradvall