Krönika, DI Weekend
Weekend 19 december
Krönika
Jan Gradvall
Efter ett bisarrt år då jag gett ut tre böcker och själv intervjuats närmare 100 gånger av andra så känns det som jag berättat allt om mig själv som går att berätta.
En avgörande detalj i mitt liv har jag dock glömt att lyfta fram. Att jag är ett barn av Kaj Kindvall.
I dag, fredag den 19 december 2014, går Kaj Kindvall i pension. Efter att i över ett halvt sekel bevakat popmusik i radio gör han allra sista arbetsdag på Radiohuset i Norrköping.
Firandet lär bli stillsamt. Kanske får han en bit prinsesstårta. Kaj Kindvall, bror till fotbollslegenden Ove Kindvall, har levt ett liv långt från rampljus och popmusikens excesser.
Men han har influerat mig som musikjournalist i högre grad än någon annan i Sverige. När jag blickar tillbaka på Kaj Kindvalls karriär inser jag också att hans i förflutna finns musikjournalistikens framtid.
Hösten 1970 tog Kaj Kindvall över programmet Tio i Topp, Sveriges Radios första topplista för popmusik. Det var ett program han ärvde. Tio i Topp startades 1961 och hade ett par dussin olika programledare, bland dem ikonerna Klas Burling och Kersti Adams-Ray.
Kaj Kindvall blev Tio i Topps sista programledare och ledde programmet från 5 september 1970 till 29 juni 1974 då det lades ned.
Topplistor ansågs kulturellt förkastligt i Sverige under 1970-talet och avskaffades helt. Kommersiella kanaler var förbjudna så något alternativ fanns inte. Även Grammisgalan lades ned under en 14 år lång period, från 1973 till 1987.
Kaj Kindvall, som försvarade topplistor, löste detta genom en slags gerillaverksamhet, med Norrköping som skyttegrav. Efter Tio i Topps nedläggning startade han 1974 i stället två program som han fick utforma helt själv, ”Poporama” och ”Discorama”.
I ”Poporama” smög han in en topplista utan att kalla det för det. Vi lyssnare hade möjlighet att via vykort rösta fram de populäraste låtarna som hamnade i ”Heta högen”, en lista som innefattade upp till 12 låtar. Låtarna kunde inte presenteras i rangordning – då hade Sveriges Radio stoppat det – men fungerade som en topplista i smyg. (De två artister som hade flest låtar på ”Heta högen” var ABBA och Queen, med 16 låtar vardera.)
”Poporama” sändes under tio år, 1974 till 1984, och övergick sedan till ”Tracks” det program som Kaj Kindvall är mest känd för. ”Tracks” sändes varje lördageftermiddag i nästan 30 år, ända fram till den 5 februari 2011.
Svensk popmusik hade inte varit vad den är i dag utan ”Tracks”. Att svenska låtskrivare och producenter tagit över den internationella popmusiken har rottrådar dit.
Det Kaj Kindvall-program som influerat mig allra mest är ”Discorama”, det program han sände parallellt med ”Poporama” från 1974 till 1984.
I ”Discorama” bevakade Kaj Kindvall den internationella popmusiken. Han följde nog utvecklingen på amerikanska Billboard och Englandslistan. Låtarna han lyfte fram hade aldrig tidigare spelats på svensk radio.
Viktigaste var att han också alltid var extremt påläst, lade tonvikt på fakta och satte musiken i ett sammanhang. Medan radioprofiler ofta låter sin egen personlighet dominera, med fokus på åsikter, låg i Kaj Kindvalls fall fokus alltid tvärtom på att ge lyssnarna insikter.
I dagens musikklimat, där all musik finns att lyssna på ett klick bort, har inte längre smakdomare stor plats. Däremot finns ett stort behov av den journalistik som Kaj Kindvall stod för.
I julhelgen ska jag se om jag hittar något av mina gamla C60-kassettband med hans program. Där finns framtiden.
(slut)
GRADVALLS VAL
RADIO
Kaj Kindvall, P4 Riks. 27 december 18.30 sänds ett minnesprogram om Kaj Kindvall gjort av producenten Michael Cederberg. Bland de intervjuade i programmet är Per Gessle, Nina Persson och jag själv.
MUSIK & KONST
Jockum Nordström. Fram till 24 januari pågår en utställning med nya verk av Jockum Nordströms på David Zwirmer Gallery i London. I samband har bokförlaget Phaidon på sin hemsida låtit Jockum göra en suverän spellista.
KONSERT
Spy, L’Orient, Linköping, 3 januari. Den första intervju jag någonsin gjorde var med punkbandet Spy. Nu återförenas Spy för sin första spelning sedan 1980. Ett annat legendariskt Linköpingsband, Raped Teenagers, återförenas samma kväll.
+
BONUS NR 1:
2014 års i särklass största film blev ”Guardians of the galaxy”. De totala intäkterna världen över har passerat svårfattbara 5,5 miljarder kronor.
”Guardians of the galaxy”, som nu finns som hyrfilm i Sverige, är en unik film på många sätt, med udda karaktärer som aldrig tidigare skådats i en actionfilm. Bland de som slåss i rymden finns ett vandrande träd och en tvättbjörn med maskingevär.
I gänget finns också en blodsprängd muskelknutte, Drax The Destroyer, som blivit en hjälte på forum för autism och Asperger.
Autismspektret är alldeles för stort och brett för att kunna sammanfattas med några gemensam drag, men ett drag hos människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är att man tolkar allting bokstavligt. Ironi och metaforer fungerar inte.
Precis så reagerar Drax The Destroyer på allting som sägs i ”Guardians of the galaxy”. Liksom människor inom autismspektret är han inte dum på något sätt, tvärtom. Han tolkar bara saker på sitt sätt.
I en scen pekar den smarta och verbala tvättbjörnen menande mot Drax och säger: ”Han fattar inte metaforer. De visslar ovanför hans huvud”.
Drax svar är kongenialt: ”Ingenting passerar över mitt huvud. Mina reflexer är för snabba. Jag kommer att fånga dem”.
En amerikanske bloggare skriver att när hans lillebror, med en diagnos som faller inom autismspektret, såg den scenen lyste han upp som en julgran och ropade: ”Han är precis som jag!”
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
I en bar i mitten på 1960-talet raggade country upp rock. Eller om det nu var tvärtom. Det kunde ha blivit ett one night stand men det blev starten på ett familjeträd som fortfarande förgrenar sig.
Om First Aid Kit fick vara med i SVT:s släktforskningsprogram ”Vem tror du att du är?” skulle det visa sig att deras egentliga föräldrar är ”Truck driving man” med International Submarine Band och ”Darlin’ companion” med Lovin’ Spoonful, två epokgörande låtar från 1966.
Kärleksaffären mellan country och rock var ett resultat av att några rockartister började betrakta den psykedeliska 1960-talspopen som alltmer navelskådande och världsfrånvänd. I stället sökte de sig mot mer tidlösa värderingar – amerikansk folkmusik och country.
Vad som började 1966 med ovan nämnda låtar tog eld 1967 när Bob Dylan släppte sitt album ”John Wesley Harding” och The Band släppte sitt första album. De visade i sin tur vägen framåt för The Byrds.
När Flying Burrito Brothers första LP släpptes 1969 myntades termen countryrock.
Hela denna historia berättas på två superba volymer från Bear Family med titeln ”Truckers, Kickers, Cowboy Angels: The blissed-out birth of country rock”. Precis alla nyckelartister och nyckellåtar är med, även Bob Dylan som annars aldrig lånar ut låtar till samlingar.
Bear Family lyfter även fram bortglömda bidrag från veteraner som anslöt sig till genren som Everly Brothers (”Bowling green” är fantastisk), Ricky Nelson och, faktiskt, The Monkees. Mike Nesmith från Monkees producerade även helt bortglömda, utmärkta countryrocksupergruppen Corvettes.
För den som älskar First Aid Kit och vill gräva djupare är dessa volymer årets julklappar.
Jan Gradvall