Skivrecensioner, DI Weekend

Wildbirds & Peacedrums
Rhythm
Repeat Until Death
Betyg: 4

Den mest fysiska musik jag har i min skivsamling kan vara en dubbel vinylsingel från 1981 med utvikbart omslag. Siouxsie Sioux och hennes man och trummis Budgie tog paus från sitt ordinarie band Siouxsie & The Banshees och startade duon The Creatures, där de gjorde musik med enbart sång och trummor.

Den dubbla vinylsingeln brukar i dag benämnas som en EP och hade titeln ”Wild Thing”. Förutom en råriven version av den berömda The Troggs-låten innehöll den ytterligare fyra spår med primitiva, avskalade stenhårda rytmer som ekade Bo Diddley och folkmusik från Polynesien och Burundi.

Den första grupp jag hört som tangerat den urkraften är duon Wildbirds & Peacedrums på sitt nya album. Efter ett fyra år långt uppehåll, då de gjort musik var och en för sig, har det äkta paret Mariam Wallentin och Andreas Werlin gjort sitt råaste och bästa album hittills.

Låtarna är uppbyggda kring sång och dunkande, pulserande livetrummor, ingenting annat. Deras tidigare utmärkta album har dragit åt konstmusik, men nu är det 100 procent kött. Om Kanye West vill göra något lika hårt igen som ”Black skinhead” kan han hitta guld att sampla här.

Jan Gradvall

Stevie Nicks
24 karat gold
Warner
Betyg: 4

En arkivrensning är en arkivrensning men Stevie Nicks är Stevie Nicks.

Jan Gradvall

Tinashe
Aquarius
Sony
Betyg: 4

Några av soulmusikens årgångar är ädlare än andra. Under några år i mitten av 1960-talet, särskilt 1964 och 1965, gjordes fantastisk soulmusik som aldrig åldrats. Det är nästan svårt att hitta en dålig soullåt från de åren.

Lika starka årgångar är 1971, 1972 och 1973, med Marvin Gayes ”What’s goin on” och Al Greens svit med fem femstjärniga album.

En tredje gyllene period, dock helt förbisedd av vita nostalgitidningar som Mojo och Uncut, är åren i mitten på 1990-talet då Aaliyah släppte sin två första album och Janet Jackson nådde en andra formtopp.

Talar man med musiker och lyssnare under 35 är denna soulmusik från 1990-talets den allra mest ansedda.

Unga amerikanska soulsångerskan Tinashe var knappt född då men återupplivar precis denna era, med tydliga ekon av både Aaliyah och Janet Jackson. Höstens bästa soulalbum.

Jan Gradvall

Sofia Karlsson
Regnet faller utan oss
Universal
Betyg: 4

Varje bransch, varje skrå, har sina konventioner. I folkmusikkretsar lär det grymtas rejält åt Sofia Karlssons nya album.

Från att ha slagit igenom som Dan Andersson-tolkare, med osminkade och naturalistiska omslagsbilder i svarvitt, framställer hon sig på nya albumet som en glamorös popartist i cocktailstass. Såväl estetik som typografi för tankarna till Veronica Maggios senaste album.

Samtidigt är Sofia Karlsson alldeles för begåvad för att hålla sig till en sida av gärdsgården. Klart hon ska följa sin egen inre röst i stället för omvärldens.

Även låtarna på albumet, gjorda i samarbete med bland andra Andreas Mattsson, drar åt pophållet, men hon har samtidigt kvar sitt lod och sin folkton. Det finns något absolut rent i Sofia Karlssons röst och uttryck, nästan ett slags inre musik som förvandlas och blir till musik.

Jan Gradvall