Skivrecensioner, DI Weekend

Sam Smith
In the lonely hour
Capitol
Betyg: 4

Ensamhet är en av vår tids största men minst omtalade frågor. Sverige har i dag flest ensamhushåll i världen och antalet ökar hela tiden. Stockholm ligger i topp med svårgreppbara 59 procent.

Musik betyder sällan så mycket som när man lyssnar på den helt ensam. I förordet till min bok ”Nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar” skriver jag att musiken under min uppväxt var min Mållgan.

Ensamhet speglas sällan fullt ut fullt av artister – rädslan är stor för att det blir för deprimerande – men det finns några undantag: Roy Orbison (”Only the lonely”) och Morrissey och The Smiths (”Never had no one ever”). Det är till det sällskapet som årets hittills främste albumdebutant, 22-årige engelsmannen Sam Smith nu ansluter sig.

Sam Smith har i intervjuer sagt att han velat göra ett helt album om ensamhet. Han har också sagt att när han skrev dessa sånger aldrig haft ett förhållande. Resultatet heter ”In the lonely hour” och är magnifikt

Som sångare är Sam Smith i klass med de främsta i världen just nu, Adele och Seinabo Sey. Gå in på YouTube och titta på de två sånger Sam Smith framförde när han nyligen var musikgäst i ”Saturday Night Live”. Han står där, omgiven av komiker och glamour, och kanaliserar sin ensamhet, rådjursblyg men samtidigt oändligt modig.

Du kommer aldrig att glömma hans ögon.

Jan Gradvall

Silvana Imam
När du ser mig – se dig EP
RMH Records/Playground
Betyg: 4

”Kön är en imitation utan original, ingen växer upp blå eller rosa, ingen växer upp under- eller överordnad”. När Silvana Imam rappar dessa rader ser man salivsträngarna. Hon spottar fram sina tankar och budskap. Hennes ”jag tar inga fångar”-frenesi för tankarna till Eminem. Hon har också samma sällsynta språkkänsla som Eminem, ett sätt att hitta ord, flöden och sammanhang ingen annan tänkt på; dräpande humor varvas med blodigt allvar. Hon låter ännu mer förbannad men samtidigt stolt och oövervinnerlig när hon rappar: ”Vi är Valeire Solanas, vi är Gudrun”. Silvana Imam, med rötter i Syrien och Lituaen, tillhör de minst bekväma och mest vitala röster som finns i Sverige just nu. De fyra låtarna på denna EP visar att framtiden tillhör henne.

Jan Gradvall

Dolly Parton
Blue smoke
Dolly Records
Betyg: 3

”You can’t make old friends”. Vem behöver Sokrates och Wittgenstein när man har Dolly Parton och Kenny Rogers?

Jan Gradvall

Timbuktu
För livet till döden
Warner
Betyg: 4

”För livet till döden” är Timbuktus åttonde album. Han rappar som det vore hans första och hans sista. Tempot i hans ordflöde tar andan ur både honom själv och lyssnaren. ”Måste ta det lugnt, måste andas”. Men, nej, det finns ingen tid för det. Allt det som hänt det senaste året måste ut och kanaliseras till musik. Storartad sådan.

Jag skulle kunna skriva miniessäer om alla låtarna, men har bara plats för en.

I ”Misstänkt”, där producenten Chords backar upp Timbuktu som Kanye West backade upp Jay-Z i början av 2000-talet, sjunger Timbuktu om det mellanförskap (hans eget uttryck) som över en miljon svenskar med utländsk bakgrund kan relatera till: ”I Norge är jag svensk men i Sverige är jag utländsk”.

Allt detta samtidigt som soulänglarna Beldina och Seinabo Sey stöder honom i varje stavelse. Kanske finns melodigeniet Oskar Linnros, som varit med på delar av albumet, också någonstans där i bakgrunden.

Låten avslutas med raderna: ”Jag måste vara bättre än dom andra, med tanke på mitt namn och var jag kommer ifrån”. Den raden kommer inte från Timbuktu utan från hans vän Zlatan som samplas i dialogform.

Jan Gradvall