Skivrecensioner, DI Weekend

Pharrell Williams
G I R L
Sony
Betyg: 4

Pharrell Williams får mig att tänka på Elsa Beskow. Från Grammygalan och fram till söndagnattens Oscargala har Pharrell Williams gigantiska hatt varit det nav kring vilket populärkulturen snurrar. Allting kretsar runt den sagobruna hatten av Vivienne Westwood.

Det är en hatt så stor att man kan föreställa sig någon bosätta sig i den, precis som barnen gör i Elsa Beskows barnboksklassiker. ”Hattstugan”.

Att Pharrell Williams går omkring med Hattstugan på huvudet ger också en bild av hans musikaliska hjärna, större och mer full av lek och infall än kanske någon annan nu aktiv musiker.

Till min Spotifylista i det här numret, tillgänglig för alla prenumeranter, har jag samlat Pharrell Williams-låtar och produktioner från de senaste dryga 20 åren. Det blir en sanslös samling låtar, från Wreckx-N-Effects ”Rump shaker” från 1992 och framåt , som visar att han musikhistoriskt börjar närma sig samma nivå som Motown-producenterna Holland-Dozier-Holland och, Prince; helt enkelt de allra största gränslandet mellan soul och pop.

Nya albumet är en promenad i parken, vårsol på vinterkinder. Låtarna framstår närmast som viktlösa, ingenting tynger ner eller är i vägen. Det är party i Hattstugan och det känns som en ynnest att vara inbjuden.

Jan Gradvall

Tove Lo
Truth serum
Universal
Betyg: 4

När Lorde pratade om svensk musik hon inspireras av så nämnde hon förutom Lykke Li och Max Martin även debutanten Tove Lo. Jag förstår varför. Låtarna på denna ep präglas av en ovanlig kombination av smarta, vassa, temperamentsfulla texter som inte stryker medhårs och exceptionellt välskrivna popkompositioner som får årets upplaga av Melodifestivalen att framstå som den korpfotbollsturnering den varit. Tove Lo, född Tove Nilsson, är bara 25 år men hon är redan på Champions League-nivå. Samtidigt som refrängerna har GPS inställt på hitlistornas regioner för omsorgen om ljudbilden på låtar som ”Not on drugs” tankarna till The xx. Tove Lo tänker både stort och smått. Det ska bli väldigt intressant att följa hennes karriär.

Jan Gradvall


St Vincent
St. Vincent
Caroline/Universal
Betyg: 3

I fjol turnerade St Vincent med David Byrne och gjorde en spelning på Filadelfiakyrkan i Stockholm som jag sparkar mig själv under ordet för att jag missade. St Vincent, riktigt namn Annie Clark, är en sällsynt begåvad sångerska och gitarrist som även behärskar ytterligare ett dussin andra instrument.

För sitt fjärde soloalbum har hon fått extatiska recensioner av tunga rockkritiker i USA och England. Ur svensk synvinkel kan man dock inte komma ifrån känslan av att hon på sitt nya album följer i fotspåren på skandinaviska banbrytare.

Greppet med att bygga upp låtarna rytmiskt med två livetrummisar, i detta fall trumslagarna från Midlake och Dap-Kings, påminner inte så lite om Ane Bruns senaste produktioner. Låtarna påminner mycket om Jenny Wilson och Jennie Abrahamson, samma kombination av elektronik och känsloexorcism.

Det är inte längre svenska artister som följer i amerikanernas fotspår. Det är amerikanerna som följer i svenskarnas.

Jan Gradvall