Skivrecensioner, DI Weekend
Beck
Morning phase
Capitol
Betyg: 4
Tyck först. Tänk sen. I dagens debattdominerade medieklimat värderas den snabba åsikten högre än allt annat. I sociala medier hittar man dagligen exempel på människor som har åsikter om artiklar de inte läst, filmer de inte sett, musik de inte hört.
Becks senaste album var ett uppsträckt långfinger mot denna utveckling. För det gick inte att ha snabba åsikter om ”Song reader” från 2011. Albumet gavs ut endast i form av notblad. För att höra sångerna var du tvungen att spela dem själv.
Becks nya album gör mig mycket nyfiken på att höra även ”Song reader”. 43 år gammal har Beck kommit in i ny fas sitt musicerande där hans sånger står för sig själva, nakna i morgonljuset, oberoende av de lager på lager med ljud som från början var hans signum.
Melodierna på ”Morning phase” präglas av en sorts nästan upplyftande ledsenhet som för tankarna till Nick Drake och Elliott Smith. Melankoli kan vara en vän.
Jan Gradvall
Takuya Kuroda
Rising son
Blue Note
Betyg: 4
I början av 1990-talet kunde man inte gå in på en bar i Sverige utan att höra soulig jazz och jazzig soul. Roy Ayers var en lika vanlig beställning som japansk burköl. När tv-programmet ”NileCity 105,6” sammanfattade tidsandan valde de inte för inte en låt av Brand New Heavies som signatur.
För den japanske, New York-baserade trumpetaren Takuya Kuroda handlar denna genre inte om tillbakablickande utan om nyförälskelse. På sitt första album på tunga prestigeetiketten Blue Note tolkar han två låtar av Roy Ayers och spelar i övrigt egna, genuint svängiga kompositioner i gränslandet mellan bebop, funk, fusion och afrobeat.
När Takuya Kuroda flyttade till New York från Japan kunde han ingen engelska. Hans enda möjlighet till kommunikation var att gå till jazzklubbar med sin trumpet och be om att få jamma. I dag talar han New York-jazz flytande.
Jan Gradvall
Sousou & Maher Cissoko
Africa moo baalu
Jaliya Connection
Betyg: 4
När Youssou N’Dour mottog Polarpriset i fjol var skånsk-senegaleiska duon Sousou och Maher Cissoko med bland hyllningsartisterna och imponerade stort på scen. Tillsammans med producenten Andreas Unge har de gått in i en studio i Lund och spelat in sitt bästa album.
”Africa moo baalu” präglas av värdighet och återhållsamhet. Ljudbilden är nedskalad till sång, Andreas Unges ståbas och duon på varsin kora, det västafrikanska stränginstrumentet, i detta fall 22-strängad. Sättet som de akustiska klangerna vävs in i varandra skapar ett lugn som känns närmast meditativt och skärper ens sinnen.
Som den yngste sonen i en griotfamilj var Maher Cissoko bokstavligen född till att spela kora. Sousou har erövrat instrumentet på egen hand och är i dag en av få kvinnliga koraspelare i världen. På albumet växlar hon mellan kora och gitarr.
En låt är en hyllning till Aline Sitoe Diatta, kvinnan som slogs mot den franska kolonialmakten under andra världskriget, blev en senegalesisk Jeanne d’Arc, dog i fängelse när hon var 24 och i Dakar fått namnge både en fotbollsstadium och en färja.
Jan Gradvall