Skivrecensioner, DI Weekend

Veronica Maggio
Handen i fickan fast jag bryr mig
Universal
Betyg: 5

När ABBA som första icke-anglosaxiska artist blev invald i amerikanska Rock And Roll Hall of Fame så lyfte Benny Andersson i sitt tacktal fram det europeiska i gruppens musik. När Benny och de andra växte upp på 1950-talet spelade Melodiradion inte blues eller rock utan italienska arior, fransk chanson, tysk schlager och svenska visor. Det är ljudet av Europa – samt det faktum att vi svenskar bor i melankolibältet – som enligt Benny förklarar mixen i ABBA:s musik.

Samma beskrivning kan även användas för Veronic Maggio. Hennes sätt att intonera och hitta egna sångmelodier låter varken amerikanskt eller engelskt. Snarare Rom, Paris, Köpenhamn, Stockholm. Och det europeiska arvet blir ännu tydligare på nya albumet. Det låter annorlunda och intressantare än den pop som i dag görs i London eller New York.

”Satan i gatan” från 2011 är ett album som inte borde gå att överträffa, men ”Handen i fickan fast jag bryr mig” sätter sig i biostolen bredvid och delar på popcornen. Veronica Maggio har återigen fångat sin samtid. Hennes språkkänsla påminner om Martin Kellerman.

Albumet är gjort i samarbete med Salem Al Fakir, Vincent Pontare och Magnus Lidehäll som varit iblandade i det bästa i svensk musik år 2013. Trion ligger även bakom Petters album och två av nyckelspåren på Aviciis album.

Samtidigt är det tyvärr typiskt att fokusera på medhjälpare när det gäller kvinnliga artister. En av låtarna är en duett med Håkan Hellström. Vad Håkan och Veronica har gemensamt är att båda, trots att de själva är utmärkta låtskrivare, ändå alltid samarbetar med andra för att bli ännu bättre. Hur ofta nämns detta i recensioner? I fallet Håkan: ej ofta. I fallet Veronica: nästan alltid.

Veronica Maggio har nu gjort fyra album med olika producenter och medlåtskrivare. Alla fyra låter som Veronica Maggio.

Jan Gradvall

Melissa Horn
Om du vill vara med mig
Sony
Betyg: 4

Det stora vemodet rullar in. Melankolin i Melissa Horns musik är lika närvarande som rullstensåsar i det svenska landskapet. Spåren av istiden går aldrig bort. Joakim Thåström fångade något väsentligt när han myntade uttrycket ”Mental istid”.

Endast 26 år gammal har Melissa Horn spelat sig till en plats i svensk musikhistoria vid samma runda bord som riddarna Cornelis Vreeswijk, Fred Åkerström och Olle Adolphson. Melodierna hade hon redan från början. På sina senaste två album har hon också tagit ut svängarna med arrangemangen.

Det säger allt om styrkan i Melissa Horns artisteri att ett så här mörkt och lågmält album nästa vecka kommer att kunna ge Avicii och Veronica Maggio en match om förstaplatsen på topplistan.

Jan Gradvall

Serengeti
Rebellious hearts
SwingKids/Border
Betyg: 3

Reggae har parallellt med hiphop växt fram som asfaltstelegrafen i svensk musik. En genre som i skuggan av massmedia spelat sig en masspublik på gatunivå. Kapten Röd fortsätter att månad efter månad ha miljonsiffror på Spotify trots att han inte gör några konserter under 2013. Det 100 procent oberoende Göteborgsbaserade reggaebolaget SwingKids, drivet av eldsjälen Gillis Bengtsson, framstår efter 15 år som ett av Sveriges mest konsekventa bolag.

Serengeti är en duo bestående av Liza Mukasa och Stina Göransson. Precis som sina skivbolagskollegor Kapten Röd, General Knas och Syster Sol så låter Serengeti som de växt upp med dancehall och hiphop. Men på nya albumet närmar sig duon en mix av rootsreggae och radiomedveten produktion som präglade Bob Marley-album som ”Kaya”. Engelska texter kan göra det svårare för Serengeti att bli stora i Sverige, men altandörrarna står öppna mot världen.

Jan Gradvall