Krönika, Dagens Industri
Weekend 20 september
Krönika
Jan Gradvall
Fokus ligger på frontfiguren. Den som står längst fram får oundvikligen den mesta uppmärksamheten. Det gäller inom företag, det gäller inom politik och kultur.
Men vad som var så bra och originellt med en tv-serie som ”Vita huset” var att den lade lika stor vikt på bakgrundsfigurerna. ”Vita huset” visade att utan rösterna där bakom skulle rösten där framme inte låta lika bra.
Samma bakom kulisserna-historia finns att berätta även inom musikvärlden. En kommande amerikansk dokumentär, ”20 feet from stardom”, handlar om de körsångare som hade fantastiska röster, men halva eller hela sin karriär hamnade sex meter bakom stjärnan och aldrig fick sola sig i rampljuset.
Den dokumentären borde även göras i Sverige. En musikens motsvarighet till ”Vita huset” som lyfter alla begåvningar som gjort grovjobbet i kulisserna.
Parallellt med alla dessa bakgrundssångare som ingen lärt sig namnet på, så finns det även många exempel på kända sångare som i rollen som anonym körsångare i kulissen hjälpt till att lyfta låtar till himlen.
Lyssna till exempel på Rockwells stora 1980-talshit ”Somebody’s watching me”. Vad som gör den låten så bra är bakgrundsångaren – Michael Jackson. Rockwell var son till Motown-chefen Berry Gordy, mannen som upptäckte Michael Jackson. Tjänster och gentjänster.
Gräver man ner sig i musikhistorien så hittar man flera liknande exempel. Låtar med körsångare vars medverkan man endast upptäcker om man läser det finstilta på skivomslagen:
Linda Ronstadt i Neil Youngs ”Heart of gold”, Sting i Dire Straits ”Money for nothing”, Agnetha Fältskog i Ulf Lundells ”Snön faller och vi med den”, Mick Jagger i Carly Simons ”You’re so vain”, Chrissie Hynde i U2:s ”Pride (In the name of love)”, Lou Rawls i Sam Cookes ”Bring it on home to me”.
Utan rösten i bakgrunden skulle rösten där framme inte låta lika bra.
Att jag under sommaren ägnat orimligt mycket tid att finkamma musiksamlingen för att studera vikten av körsång är Lloyd Coles fel.
När jag i juni gjorde en frukostintervju med Lloyd Cole för DI Weekend körde vi in på en avtagsväg där vi pratade körsång. Jag kunde inte använda något av det i den utskrivna intervjun, men har tänkt på det sedan dess.
Enligt Lloyd Cole heter världens bästa körsångare genom tiderna – David Bowie. ”Ingen kan lägga körer som Bowie. Lyssna på ’Transformer’ och ’Lust for life’. Herregud, magiskt bra”. Lloyd Cole syftade på de album som Bowie på 1970-talet gjorde med Lou Reed och Iggy Pop.
När jag lyssnar på låtar som Lou Reeds ”Satellite of love” och Iggy Pop ”Some weird sin” förstår jag vad Lloyd Cole menar. Det är Bowies bakgrundssång som förgyller de låtarna.
Ett annat exempel på Bowie som körsångare är skådespelerskan Scarlett Johanssons underskattade album med Tom Waits-låtar. Lyssna på ”Fannin’ Street”, OMG.
Lloyd Cole berättade att han skickat en förfrågan till Bowie om att lägga körer på sitt senaste album, ”Standards”, men fått ett vänligt nej tack. Frågan var ställd under Bowies långa tysta period.
Men nu är David Bowie tillbaka. Förutom sitt eget album i våras gör Bowie denna vecka comeback även som körsångare. På Arcade Fires strålande nya singel ”Reflektor” hörs den magiska stämman igen där i bakgrunden.
För att avsluta med ännu en ”Vita huset”-liknelse. David Bowie brukar vara president Bartlet. Men han är precis lika bra i rollen som Sam, Toby, CJ eller Donna, Vita husets geniala doakör.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
BIO
”Before Midnight”, premiär i dag. Richard Linklaters uthålliga kärlekstrilogi med Ethan Hawke och Julie Delpy – fortsättning på ”Before Sunrise” (1995) och ”Before Sunset” (2004) – har närmast knausgårdska kvaliteter.
BOK
Johan Persson & Martin Schibbye, ”438 dagar” (Filter). Mycket mer än en Star Historia, vilket böcker om spektakulära upplevelser ofta stannar vid. Suveränt skriven: återhållsam, fokus på detaljer i stället för åsikter. Fullblodsjournalistik.
JOURNALIST
John Lahr, The New Yorker. Ingen skriver om skådespeleri som John Lahr. Porträttet av Claire Danes (”Homeland”) är definitivt. Spoiler inför säsong 3-premiär 30/9: Carrie lyssnar på Temptations och John Coltranes ”Newport 63.
+
BONUS:
I DI Weekend i april utsåg jag ”Svensks musik 5 nästa stora stjärnor”:
1. Alesso
2. Linda Pira
3. Otto Knows
4. Zara Larsson
5. Zacharias Blad
Under de månader som gått sedan har det gått strålande för alla fem. Mest okänd för en svensk publik är nog fortfarande discjockeyn Otto Knows, artistnamn för 24-årige Otto Jettman, skolklasskamrat med Avicii.
Det lär ändras nu när Otto Jettman skrivit musiken till nya Britney Spears-låten ”Work Bitch” som släpptes i måndags. Superstjärneproducenten Will.i.am kontaktade Sebastian Ingrosso, mentor åt Otto Knows och Alesso, och frågade om han hade några beats liggande.
”Jag och Steve (Angello) har ju jobbat med Will.iam tidigare”, säger Sebastian. ”Så jag träffade Will i LA, gav honom en USB-sticka. Sen ringer han och säger att ett av dem blir Britneys nya. Fast det beat han använt visade sig vara Ottos! Jag står tydligen med som låtskrivare, men det är Otto som ska ha all credit”.
Otto Knows egen superhit ”Million voices” från i fjol är nu upp i 28 miljoner spelningar på Spotify och 25 miljoner på YouTube. Inte många svenska artister kan matcha det.
Jan Gradvall
+
(Se även separat text om Emmygalan)